Ni som har lyckats med heminsemination?

Ni anar inte vilken tur ni haft som lyckats så på en gång, bara att gratulera! Många som håller på med insemination hemma, eller för all del på klinik, kämpar på i månader...

Ja jag känner mej lyckligt lottad. Var beredd att få kämpa länge .

Det ska du verkligen göra, det är nog många som blir lite avundsjuka när de läser ditt inlägg...

Jag känner mig också oehört lyckligt lottad. Jag räknade med att det skulle säkert ta minst 7 försök som verkar vara normalt men lyckades redan på andra försöket. Jag har ju PCO som problematik också. Jag är nu i v.10 (9+3). Hoppas ni andra som fortfarande kämpar snart får se plus också

Jag har träffat par som hållit på i ett och ett halvt år UTAN att lyckas. Och då har man inte bara provat heminsemination utan även flera gånger på klinik med tvättade spermier och steril utrustning då chanserna är mycket större. Man har sex försök på sig tror jag för första barnet via landstinget i Sverige och vissa använder upp dem, utan att lyckas, trots att kvinnan inte har några fertilitetsproblem. Vissa fortsätter sedan för dyra pengar på klinik i Danmark, men lyckas ändå inte.

Så om man lyckas på första, andra eller ens tredje försöket när man håller på och inseminerar själv hemma så ska man känna sig oerhört lyckligt lottad! Jag tror det är svårt att begripa vad mycket ångest, desperat längtan och sömnlösa nätter man sparar sig när det går så bra.

Jag tror att ett litet problem med sådana här trådar på Familjeliv är att man ofta får höra om dem det gått bra för, men alla dem som kämpar för att få barn i det tysta hör man sällan ifrån. Och då är det lätt man får intrycket av att det är jättelätt och går snabbt att få barn när man vill med en donator, men så är det väldigt sällan tyvärr.

Jag hade läst på ordentligt innan så jag visste att det inte var världens lättaste att lyckas på hemma insemination. Innan vi testade hemma med donator så har jag och maken gjort 2 inseminationer på sjukhus som inte lyckats. Vi gjorde sen en IVF som ledde till 2 graviditeter och lika många missfall. Medans vi väntade i kö för att starta IVF 2. Vår sista grattis försök så testade vi på egen hand och jag är så oehört lycklig över att vi lyckades.

Det är bara att gratulera! Känns det skönt förresten att det lyckades genom just heminsemination istället för att det blev via IVF? Jag tänkte på att det ändå är ett mer "naturligt" sätt att bli gravid på och man kanske inte behöver oroa sig för effekter det kan ha fått på barnet.

Jag har träffat vuxna IVF-barn som oroat sig över om de kommer kunna få barn eller inte på naturlig väg, men det är ju ingenting som ert barn behöver oroa sig för tänkte jag...

Det hade känts okej med IVF barn också. Det som känns bäst för oss är att man slipper den kliniska miljön och som du säger att det är så naturligt som möjligt det kan bli för oss när maken inte har några spermier. Sen har vi inte blivit så ba behandlade av sjukvårdspersonalen som har betett sig empatilöst och varit väldigt kalla.

Min erfarenhet är att färsk heminseminerad sperma ger betydligt bättre resultat än den frysta. Av mina senaste 5 donationer har 4 lett till befruktning. I några tidigare fall har det tagit längre tid, men om donatorn verkligen är donator i ordets rätta bemärkelse så kostar det inte mer än resekostnaden att försöka igen. Det minskar risken för stress och ökar chansen till graviditet.

Hälsningar
Livgivaren

Får jag skriva en rad här? vi håller på med ivf o har ett försök kvar, känner mig jättestressad över det..
Har funderat på heminsemination men har ingen aning om hur man gör, läst här i denna tråden o hur tar man kontakt med någon som ev skulle vilja vara donator. ? Hur har ni andra gjort?

jätte tacksam för svar.   

Jag sökte på en sida som hette villhabarn.se där hittar man i forumet donatorer och kan skriva att man söker donator. Det är helt gratis att vara med där. Sen jan du söka på Google. Där finns det andra sidor som jag inte kommer ihåg vad dom hette men dom kostade pengar.

Www.donor.se

Tack för svaren.

Vad bra att läsa på om detta. Vi gick till apoteket och bad att få köpa en spruta. Dom sa väldigt bestämt att sånt får man inte göra själv utan måste prata med en läkare. Vad ska jag säga :D Vi kände oss lite dumma och gjorde inget mer. Men efter att ha läst detta så ska vi försöka få tag på en spruta och prova. 

Jag tycker ju inte det är upp till apoteket att bestämma. 

Säg att du ska ge medicin (tex flytande alvedon) till ditt barn men att sprutan gått sönder/kommit bort.

Sen är det skitsnack att man inte får göra heminsemination. Om du och tex en vän vill ha barn ihop men inte ha sex så är det inget någon apotekare har att göra med.

Jag hämtar ut sprutor då och då från apotek, för jag donerar och det är alltid bra att ha några hemma ifall mottagare glömt ta med. Som tur är har jag sluppit sån reaktion som ni råkade ut för. Jag kan tänka mig hur jobbigt det måste känts! Vill ni undvika en sån situation i framtiden har jag för mig det går att handla en bunt sprutor på nätapotek