gbgumman skrev 2012-12-24 06:39:03 följande:
Att det tar en timma att natta ett barn trodde jag var mer regel än undantag. Varför kan man inte ligga bredvid sitt barn när det ska somna. Varför kan man inte offra en timma sin dag på barnet. Vi har alltid tagit den lättaste vägen och i dag har vi en 8 åring som helt går och lägger sig själv. Han ät van att läggnings professuren inte är en kamp utan något mysigt. Dottern som är 5 är lite svårare än sonen men det är helt ok för hon tycker om att gå och lägga sig. Det är det viktigaste tror jag. Vi ligger bredvid henne tills hon somnar. Dvs lika dant som vi gjorde med sonen i samma ålder.
Ibland är det ju inte så enkelt. Det tar en timma att natta våra barn när de är små och har alltid gjort. Ligga bredvid har aldrig varit ett alternativ - stora somnade under skrik och protest i famnen tills han var två och vi tillslut lät honom somna i sängen själv (vi läste saga och sjöng och sa gonatt och gick ut, och när han gick upp ledde vi tillbaka honom och sa gonatt tjugoelva gånger). Fortfarande läser vi bok tillsammans och han somnar efteråt, med öppen dörr, men totalt sett tar det absolut en timme.Han är snart åtta. Han vaknade i snitt åtta gånger per natt mellan 7 och 22 månaders ålder, oavsett om han sov med oss eller inte. Skit samma hur han nattades. En hel natt sov han inte förrän i fyra - femårsåldern. Jag sov hos honom delar av natten de flesta nätter tills han var fem.
Lilla är ett och ett halvt och somnar antingen av att amma eller i protest i famnen/sele. Det tar oftast någon timme det också. Han vaknar iofs bara fyra gånger per natt så det är ok.
Jag blir alltid så trött på allasom säger att det bara är att ligga bredvid. Det är inte alltid det. Man ska självklart följa sitt barn så mycket som möjligt, men ibland får man satsa på att maximera de vuxnas sömn.
TS - samsov om det går! Skaffa annars stor säng till lilla barnet så du kan gå in där och lägga dig på natten och sova vidare. Den lätta vägen är bäst alla gånger!