Problem med sambo och svärföräldrarna och behöver lite tips

Mina barns farmor vill också vara med barnbarnen mest hela tiden. Men hon lägger band på sig. Dessutom är hon lyhörd för vad vi säger. Dock misstänker jag att hon mörkar en och annan kaka... fast vi äter aldrig sånt hemma så det är väl ok.

Har du själv pratat med dom om problemet?

Oj här flyger påhopp redan i inlägg 2 intressant vart ska det då sluta? Kaffe håller jag med det är inte bra men nästa vecka är det nåt annat som är värre, varför inte inse att ibland är det bättre att främja det goda och lyfta fram det istället för det negativa, precis som när man uppfostrar barn! Så ja ibland behövs att man chillar för man kan inte starta en konflikt jämt för nån gör nåt som man inte vill. Barn mår inte dåligt av att veta att vissa saker gäller hemma hos farmor/farfar nåt annat och mormor/morfar kanske nåt annat igen, så kommer livet se ut iallafall.
Aha där skon klämmer, de bryr sig mer om barnet, var glad att de är engagerad för tänk om de inte brytt sig alls, var tacksam att de bryr sig

Ja jag tycker de är surt att varje gång vi kommer dit så slänger dom i sog maten eller kaffet för att sedan försvinna och leka med dottern på golvet precis som hon vore bebis och inte kan leka själv och där sitter vi själva kvar vid bordet och känner oss inte alls välkomna

Jag tycker alla här missar huvudproblemet.....som inte är svärföräldrarna utan barnets pappa/TS sambo.

TS, att dina svärföräldrar vill vara med sitt barnbarn är fullkomligt normalt. Jättekul att de vill träffa henne mycket och leka med henne. Vad gäller kakor och sötsaker och kaffe är det självklart frågor där de bör respektera era regler eftersom det inte handlar om enstaka tillfällen som jag förstått det utan väldigt ofta/flera gånger i veckan. Problemet är väl här att det är du som tycker det medan du inte får stöttning i detta från din sambo.....och hur ska svärföräldrarna då tolka det. Du tycker en sak, deras son signalerar andra saker och de vill gärna, vem tror du de lyssnar på då.

Som sagt, din sambo är problemet. 

Ja och då kan ni dvs du och sambon äta i lugn och ro medan de leker med barnet ert

Flickan och kråkan

Tack ja från grunden så ligger det där och som sagt vi signalerar olika singaler till dom och det känns som att jag alltid framstår som det svarta fåret, får även kännslan att dom inte tycker att jag kan ta hand om henne på ett bra sätt eftersom dom vill ha henne så mycket, jag skulle absolut aldrig förbjuda dom till att få träffa sitt barnbarn men dom måste lugna ner sig. Känns som att jag måste välja mellan att antinge hålla käften och låta allting fortsätta eller att min sambo kommer lämna mig pågrund utav allt tjat från min sida om hans föräldrar.

Men DU måste ju ta tag i huvudproblemet. Du ska inte tjata och gnälla på dina farföräldrar. Du ska ta ett rejält samtal med din sambo där han tar ansvar för sitt föräldraskap. Tycker han att det är ok att hon t.ex. äter sötsaker varannan dag i obegränsade mängder? Om han verkligen tycker det så har ni ju värderingsfrågor som ni måste diskutera igenom ordentligt....kring mer än sötsaker skulle jag tro.....om inte (vilket jag tar för givet att han i grund och botten inte tycker) så är det ju hans ansvar att ta det med sina föräldrar och att stötta dig i detta.

Sambon är ju problemet. Ta det med honom. 

Varenda vettig far/morförälder fattar att det är föräldrarnas regler som gäller. Punkt. 

Att uppmuntra dottern att göra saker som du som mamma sagt nej till är verkligen att undergräva din auktoritet och är rent ut sagt jäkligt oförskämt. Att ge en tvååring kaffe är ju rent ut sagt sjukt! VARFÖR vill de att en tvååring ska dricka kaffe?! På vilket sätt tror de att det gynnar henne? En tvååring behöver lite uppiggande koffein eller?!

Din sambo verkar tycka det är helt okej att hans föräldrar tar föräldrarollen över ert barn, då han själv låter dem ta en föräldraroll över honom. Han behöver växa upp och vara förälder själv! Jag hade blivit galen på min sambo om han betett sig som din (vilket han tack och lov aldrig skulle göra). 

Du och din sambo är föräldrar! Vad dottern ska få/inte få göra bestämmer NI och ingen annan. Svärföräldrarna har faktiskt ingen talan i den saken. Du och din sambo ska vara ett team, inte din sambo och mamsen och pappsen. Din sambo förstår väl tex att godis och kaffe i veckorna inte är bra?

Om din sambo och svärföräldrarna fortsätter undergräva dig på det sättet så kommer din dotter bara skratta åt dig till slut när du säger till henne. Vill du verkligen att din dotter ska se att hennes mamma inte har någonting alls att säga till om? Sätt ner foten ordentligt mot din sambo, beslut fattas er emellan och sen är det upp till er båda att se till att svärföräldrarna följer de regler ni satt upp. 

Utifrån de förutsättningarna kan din dotter ha en bra och sund relation till sin farmor och farfar, vilket ju självklart är jättebra att hon har!

 

TS, som jag ser det är din sambo/er kommunikation det största problemet, så länge ni inte är överens om regler som gäller barnets skötsel står du ensam i konflikten med svärföräldrarna. Men (om du och sambon i grunden är överrens men han fegar ur när föräldrarna tjurar), vad skulle hända om du, när de ringer och vill träffa barnet, skulle säga att "nej, den här veckan passar det inte, men nästa torsdag får ni gärna komma över på middag". Invänder de att de vill passa barnet själva får du säga att, eftersom de inte respekterar er hållning vad gäller tex kaffe så vill du/ni inte att de har barnet själva.

Haha, mina barn fördröjde mitt svar - såg att andra hann före med samma analys

Tack för er respons, jag är en feg jävel och vill alla väl och har svårt att säga ifrån på allvar. Jag dka se till att prata ordentligt med han ikväll

Hur gick samtalet med sambon?

Jag vet att jag mår så mycket bättre av att inte ha min svärmor springandes hemma hos mig var och varannan dag. Inte heller vill jag åka dit mer än 1 gång i månaden och då på en snabbvisit där jag tydligt säger ifrån när farmor ska ge godis och kaka innan maten. Eller vad det nu kan va.

För varje gång jag tackar nej så känner jag mig lite starkare och lite friare. Min sambo var lite som din i början men med tiden och juh mer ensamtid han haft med sonen så har han börjat känna stolthet i att han vet vad som är bäst för vår son. Och inte hans mamma. Och därmed börjat säga ifrån till henne på riktigt.

Men du måste börja, det blir lättare för din man att förhålla sig till dig om du står upp för dina värderingar.

Du gör ingen en tjänst av att hålla tyst och gå runt och vara förbannad. Sätt gränser!