Placebo

Äldre 4 Jan 20:12

22 svar

Snälla, kom med tips gällande trotsig 3-åring!!

Jag har världens mest underbara 3-åring MEN, senaste veckan har varit så jäkla jobbig med henne.
Skäms för att säga så men sömnbrist kan väl påverka vem som helst.

Brukar natta henne i vår säng runt 19-snåret. Ofta somnar hon runt 20-21. Inga problem på den fronten egentligen. Innan hon somnar brukar jag hinna natta hennes lillasyster som är 3 månader så att jag och stora tjejen kan läsa saga och gosa innan hon somnar.

Problemet är senare på kvällen/natten.
Hon brukar vakna runt 24-snåret och vara ilsken. Börjar med att hon ligger och stretar med armarna och benen, liksom sparkar och har sig samtidigt som hon grymtar surt.
Brukar fråga vad hon vill, erbjuda min famn, erbjuda att klappa på henne eftersom hon brukar vilja det osv. Men då skriker och gråter hon bara.
Det enda hon säger är: jag vill ha nånting annat. Eller jag vill ha nånting att äta på.
Brukar ge henne kvällsfika precis innan läggning så hungrig tror jag inte att hon är varenda kväll.

Har tagit upp henne några gånger och erbjudit nåt att äta men då vill hon inte ha.
Hon bara skriker och slår mig och säger att hon är ledsen.

Det verkar inte röra sig om mardrömmar heller.

Och det brukar ta ca 2 timmar innan hon blir lugn och snäll igen och kan somna om. Då brukar det vara dags för lillasyster att vakna ett par timmar för att äta osv. Sömnen uteblir alltså för min del dessa roliga kvällar.

Har ni tips på vad jag kan göra? Försöker avleda henne genom att prata om olika saker. Jag har skällt. Jag har försökt diskutera med henne och jag har försökt att ge henne det hon vill ha.

Vill inte ens gå och lägga mig längre för att jag vet hur jävliga nätterna kommer att bli.

Det är mycket trots dagtid och hon lyssnar inte på mig för fem öre. :(

strimmoravmig.se

En blå giraff

Äldre 8 Jan 20:35

#11

Ge henne nappen tillbaka, då blir det säkert lugnare. Den kan ni väl sluta med sen när det är en lugnare period?

Placebo

Äldre 8 Jan 20:36

#12

SpinderellaTarantella skrev 2013-01-08 20:19:04 följande:

Ja, det är bra med tålamod, men tillslut så tar ju även det slut... Jag tycker också det är värst på morgnarna, särskilt när man har en tid att passa. Vägrade dottern ALLT, och tillslut när jag väntat och lirkat och lirkat tog ju tålamodet slut och jag blev arg. Vilket egentligen inte löste något utan istället blev det ju bara värre.
Sedan när vi kom till dagis blev hon jätteledsen och ville inte bli lämnat. Så jobbigt att lämna henne när vi bråkat hela morgonen...men man måste ju.

Vi hade en sån period i höstas. Det är vidrigt. Hon skrek och grät och protesterade. Man kände sig hemsk som tvingade iväg henne till dagis. Personalen tyckte också att det var jobbigt och vi diskuterade hur vi ska gå tillväga på ett utvecklingssamtal. Dagis är viktigt för vår dotter eftersom hon annars inte träffar så mycket barn samt att hon är lite blyg så det är bra för henne att få delta i det sociala så vi bestämde att köra med snabba lämningar. Att fröken direkt tog emot henne och la fokus på henne och att vi som föräldrar bara sa hej då och sen gick.

Vi hade tur och efter nån vecka så gick lämningarna hur bra som helst.
Vi var lite oroliga inför idag när dagis började efter jullovet men dottern var på glatt humör hela vägen dit. Så mitt råd på den fronten är att hålla ut, rätt som det är så vänder det.

Och att man peppar barnet, pratar om allt roligt som dagis medför men det gör du säkert redan. :) Jag vet hur det är att ha ett mammigt barn. Min är lika.

strimmoravmig.se

Leonel

Äldre 8 Jan 23:10

#13

SpinderellaTarantella skrev 2013-01-08 20:19:04 följande:

Ja, det är bra med tålamod, men tillslut så tar ju även det slut... Jag tycker också det är värst på morgnarna, särskilt när man har en tid att passa. Vägrade dottern ALLT, och tillslut när jag väntat och lirkat och lirkat tog ju tålamodet slut och jag blev arg. Vilket egentligen inte löste något utan istället blev det ju bara värre.
Sedan när vi kom till dagis blev hon jätteledsen och ville inte bli lämnat. Så jobbigt att lämna henne när vi bråkat hela morgonen...men man måste ju.

Så som du beskriver där att tålamodet tar slut, det stämmer faktiskt. Till slut säger man bara, nej nu gör vi som jag säger. Efteråt börjar man själv må dåligt, varför lämnade jag honom/henne där? Varför sa jag det ena och det andra? Man får skuldkänslor, mår dåligt osv. Men som idag har jag väl haft såhär någon gång bara, där han vägrat totalt och ville absolut inte gå dit. Idag när jag hämtade honom från dagis var han såå himla glad, att han fått jobba med lego, målarfärger osv. Jag hade lovat honom om att jag och han skulle göra något kul efter dagis så det blev en sväng på toys rus där vi inte varit på ett tag. Så fick han sina älsklings cars bilar och målarpennor mfl. Jag har skämt bort honom idag, just för jag själv mådde såpass dåligt vid lämning där han skrek och grät. Men efter dagis så sa han såhär, jag grät på låtsas mamma, jag grät inte på riktigt. Jag var inte alls ledsen på morgonen, detta fick mig att skratta. Sen fick mormor och morfar höra detta, han var riktigt glad och sa att han alltid ska till dagis och att han ska studera och bli stor man. HAHAHAH, de är ju så påhittiga också.

Placebo

Äldre 9 Jan 14:25

#14

En blå giraff skrev 2013-01-08 20:35:04 följande:

TS: Jag tror inte alls att din dotters nattliga beteende har med trots att göra. Låter mer som nattskräck faktiskt. Barnet fastnar i ett gränsland mellan sömn och vakenhet och bara skriker och slår ifrån sig precis som du beskriver. Dagen efter minns barnet ingenting av det. Precis så gjorde min äldsta son då han var yngre och det händer även att min 1,5-åring kan ha såna episoder. Din dotter vet säkert ingenting om hur hon beter sig. Så jag tror inte det hjälper om du blir arg eller så.

Mina barn har blivit mer oroliga nattetid om de får för lite sömn eller om de är sjuka. Och min äldsta blev väldigt orolig under första halvåret då lillebror föddes. Din dotter kanske reagerar så på att få syskon?

Nej, nattskräck är det inte. Hon är helt vaken och med och kan prata med oss osv. Hon kommer även ihåg allt dagen efter för vi brukar prata om det.

Kan absolut vara en sen reaktion på att hon fått ett syskon. Jag har inte märkt nåt dagtid att hon störts av det då hon är väldigt stolt över bebisen och delaktig.

En blå giraff skrev 2013-01-08 20:35:52 följande:

Ge henne nappen tillbaka, då blir det säkert lugnare. Den kan ni väl sluta med sen när det är en lugnare period?

Att ge tillbaka nappen tänker jag inte göra. Det är att ta flera steg tillbaka. Hon har aldrig frågat efter nappen så jag upplever det inte som att hon saknar den särskilt mycket.
När hon hittade en napp här hemma när hon lekte så skrattade hon bara och sa "vad tokigt, en nappis" sen slängde hon den i soporna. :)

strimmoravmig.se

Placebo

Äldre 9 Jan 14:26

#15

Inatt sov hon hela natten. :) Så otroligt skönt. Hon trotsade ett par timmar vid nattningen. La henne vid 19 och vid 21 somnade hon äntligen.

strimmoravmig.se

hannis

Äldre 9 Jan 15:55

#16

Placebo: sover hon på dagen? Nattning på 2 timmar låter ju helt fruktansvärt! Jag skulle aldrig stå ut med det...

Min 3-åring kan krångla vid nattningen om han har sovit på förskolan. Har han inte sovit så tar nattningen 5 minuter och sen sover han.

Flickan och kråkan

Äldre 9 Jan 17:42

#17

Jag undrar också om hon sover något på dagen. Gör hon det så har ni nog svaret där.

SpinderellaTarantella

Äldre 9 Jan 20:57

#18

Ja vi slapp våra tvåtimmarsnattningar genom att ta bort dagssömnen helt.

Att lämna gråtande barn på dagis är INTE roligt, och som höggravid och extremt känslig så slutar det ofta med att jag gråter själv sedan i bilen till jobbet.
Snabba lämningar är det som fungerar bäst för oss också, så att hon inte hinner tänka eller känna efter allt för mycket. Dröjer jag mig kvar, t ex för att prata med personalen, så hinner hon känna efter för mycket och då fungerar det inte. Att vara trygg med personalen är A och O både för mig och min dotter. Hon är ganska reserverad mot främlingar och det har tagit tid för henne att bygga upp förtroendet för personalen. Jag är också trygg med personalen nu, och det känns ändå på något sätt okej att därför lämna henne till dem, trots att hon gråter.

Nu skall hon byta avdelning till en för äldre barn och då blir det ny personal. På månadag är det lämning på nya avdelningen och det känns INTE bra. Hon har varit över till den varje dag denna vecka, och bekantat sig med lokalerna och tack o lov så är det flera barn som nu ska gå över.
Som sagt så är måndagens lämning tämligen ångestladdad för jag vet redan på förhand hur det kommer att bli. Hon kommer att gråta och klamra sig fast vid mig, och det känns inte bra för mig att lämna henne då när inte jag heller känner personalen!
Jag försöker naturligtvis inte visa hur jag känner för henne och ska besöka avdelningen i morgon och på måndageftermiddag.

Leonel

Äldre 9 Jan 21:29

#19

SpinderellaTarantella skrev 2013-01-09 20:57:45 följande:

Ja vi slapp våra tvåtimmarsnattningar genom att ta bort dagssömnen helt.

Att lämna gråtande barn på dagis är INTE roligt, och som höggravid och extremt känslig så slutar det ofta med att jag gråter själv sedan i bilen till jobbet.
Snabba lämningar är det som fungerar bäst för oss också, så att hon inte hinner tänka eller känna efter allt för mycket. Dröjer jag mig kvar, t ex för att prata med personalen, så hinner hon känna efter för mycket och då fungerar det inte. Att vara trygg med personalen är A och O både för mig och min dotter. Hon är ganska reserverad mot främlingar och det har tagit tid för henne att bygga upp förtroendet för personalen. Jag är också trygg med personalen nu, och det känns ändå på något sätt okej att därför lämna henne till dem, trots att hon gråter.

Nu skall hon byta avdelning till en för äldre barn och då blir det ny personal. På månadag är det lämning på nya avdelningen och det känns INTE bra. Hon har varit över till den varje dag denna vecka, och bekantat sig med lokalerna och tack o lov så är det flera barn som nu ska gå över.
Som sagt så är måndagens lämning tämligen ångestladdad för jag vet redan på förhand hur det kommer att bli. Hon kommer att gråta och klamra sig fast vid mig, och det känns inte bra för mig att lämna henne då när inte jag heller känner personalen!
Jag försöker naturligtvis inte visa hur jag känner för henne och ska besöka avdelningen i morgon och på måndageftermiddag.

Ja det skär i mamma hjärtat faktiskt, att lämna sitt barn gråtande är inget kul. Det var en dag jag skulle lämna min son på dagis efter att syskonet kommit, herregud vad jag fick lämna honom hastigt för han inte skulle gråta. Det var faktiskt båda som grät och all personal såg detta, jag tyckte att min lilla bebis på 3år hade ni blivit en storebror helt plötsligt och visste att jag gosade med bebis där hemma och jag mådde skit dåligt ska jag säga. Det var ca 3 dagar efter förlossningen detta hände, det var inte meningen att jag skulle lämna honom utan min man men tro mig han var så ledsen redan hemma att det var jag som skulle lämna honom och inte hans pappa, jag var sååå trött efter förlossningen och var inte vid mig. Allt kändes konstigt och ack vilken omväxling, helt plötsligt står man där med 2 ungar. Jag kunde inte gråta under förlossningen så jag hade samlat på mig en hel del. Allt kändes så konstigt och det kändes som att jag var nyfödd, fick be morsan om hjälp vilket handlade om mitt psyke, jag mådde konstigt och dåligt. Det är en stor förändring och man behöver så mycket hjälp i början. Man vill inte visa sina barn att man gråter, jag förstår dig. Jag är kräftan och känslig är jag oftast...

Flickan och kråkan

Äldre 9 Jan 22:10

#20

SpinderellaTarantella skrev 2013-01-09 20:57:45 följande:

Ja vi slapp våra tvåtimmarsnattningar genom att ta bort dagssömnen helt.

Att lämna gråtande barn på dagis är INTE roligt, och som höggravid och extremt känslig så slutar det ofta med att jag gråter själv sedan i bilen till jobbet.
Snabba lämningar är det som fungerar bäst för oss också, så att hon inte hinner tänka eller känna efter allt för mycket. Dröjer jag mig kvar, t ex för att prata med personalen, så hinner hon känna efter för mycket och då fungerar det inte. Att vara trygg med personalen är A och O både för mig och min dotter. Hon är ganska reserverad mot främlingar och det har tagit tid för henne att bygga upp förtroendet för personalen. Jag är också trygg med personalen nu, och det känns ändå på något sätt okej att därför lämna henne till dem, trots att hon gråter.

Nu skall hon byta avdelning till en för äldre barn och då blir det ny personal. På månadag är det lämning på nya avdelningen och det känns INTE bra. Hon har varit över till den varje dag denna vecka, och bekantat sig med lokalerna och tack o lov så är det flera barn som nu ska gå över.
Som sagt så är måndagens lämning tämligen ångestladdad för jag vet redan på förhand hur det kommer att bli. Hon kommer att gråta och klamra sig fast vid mig, och det känns inte bra för mig att lämna henne då när inte jag heller känner personalen!
Jag försöker naturligtvis inte visa hur jag känner för henne och ska besöka avdelningen i morgon och på måndageftermiddag.

Men om du är höggravid så är det vl ingen panik att byta avdelning? Varför göra det om du tror att det blir jobbigt för henne när det dessutom är så mycket andra förändringar på gång. När du är föräldraledig så kan ni ju ta det helt i hennes takt utan några som helst tårar. Mina barn har börjat ganska sent och ingen av dem har ju haft behovet själva av förskola förrän de varit sådär 4. Innan dess har de trivts men de har ju gått framför allt för att vi som föräldrar har haft behovet = har behövt arbeta.

Placebo

Äldre 12 Jan 16:28

#21

hannis skrev 2013-01-09 15:55:20 följande:

Placebo: sover hon på dagen? Nattning på 2 timmar låter ju helt fruktansvärt! Jag skulle aldrig stå ut med det...

Min 3-åring kan krångla vid nattningen om han har sovit på förskolan. Har han inte sovit så tar nattningen 5 minuter och sen sover han.

Nej, ytterst sällan. Det har hänt nån gång att hon sovit 30 minuter om vi gjort nåt ansträngande eller om vi åkt bil en längre sträcka men på det stora hela så sover hon aldrig middag.

strimmoravmig.se

SpinderellaTarantella

Äldre 13 Jan 21:12

#22

Flickan och kråkan skrev 2013-01-09 22:10:09 följande:

Men om du är höggravid så är det vl ingen panik att byta avdelning? Varför göra det om du tror att det blir jobbigt för henne när det dessutom är så mycket andra förändringar på gång. När du är föräldraledig så kan ni ju ta det helt i hennes takt utan några som helst tårar. Mina barn har börjat ganska sent och ingen av dem har ju haft behovet själva av förskola förrän de varit sådär 4. Innan dess har de trivts men de har ju gått framför allt för att vi som föräldrar har haft behovet = har behövt arbeta.

Tyvärr har jag inget val angående bytet av avdelning. Det är förskolan som bestämmer var barnen ska gå...

Snälla, kom med tips gällande trotsig 3-åring!!

INNEHÅLL