Han säger att jag ska ha barnen VARJE helg!

Nu har jag fått lägenhet, flyttar första februari. Barnen blir kvar hos min exman och jag kommer kunna träffa dem när tid finns. Med vi kommer inte ha något schemalagt umgänge.

Känns ok ändå, nu när allt har lagt sig.

Jag skulle vara så glad om jag fick ha alla mina barn hos mig, varje helg, varje dag året runt och inte ha dem någon annanstans. Klart jag vill vara nära mina barn, ha ett socialt liv med dem och med mina vänner. Det går att lösa. Det är inte antingen eller

jag har skrivit det förut men skriver det igen. Varesig man är mamma eller pappa så ska man akta sig för att "försvinna ur" barnens liv på vardaglig basis eftersom barn i denna ålder glömmer väldigt lätt. De är väldigt anpassningsbara...på gott och ont.

Mina barn har mer eller mindre "glömt" sin pappa fast han har regelbundet umgänge men det är väldigt lite. De räknar inte med honom och de ser inte ens om honom direkt som en i familjen, tragiskt nog... så jag tror man ska akta sig för detta.   

Som karriärsmamma så vill jag ogärna klaga på andra karriärsmammor men det är faktiskt svårt att låta bli i det här fallet. För mig är det faktiskt helt obegripligt hur man kan låta bli att träffa sina barn på regelbunden basis under så lång tid för att man behöver fritid på sidan om karriären. Om man inte barn partner som tar hand om barnen åt en så finns det inte så mycket egentid som karriärsförälder. Det är jobb och barn som gäller, man får lägga sig själv åt sidan och inse att man genom att göra karriär prioriterar sig själv och genom att spendera fritiden med sina barn prioriterar sina barn. Här är ett fall där det är en själv som blir prioriterad både vad gäller arbete och fritid.

Jag kan verkligen undra om det är någon slags kris som orsakat denna prioriteringsordning? Mannen svek TS grymt på alla plan, inte bara otroheten men även löftet om att låta henne få sin tid på arbetet för att komma framåt. Jag undrar om hon drivs mer av bitterhet mot honom just nu, vilket iofs skulle vara mänskligt men inte särskilt bra för barnen? De genomgår också en skilsmässa.

Det som provocerar är att TS inte gör vad hon kan för att göra situationen så bra som möjligt för barnen. Hon prioriterar att avancera i karriären under denna kris. Kanske finns det vettiga anledningar att göra det, och skäl som inte vi känner till. Men det som är märkligt är att hon vill ha egentid och gå på date hellre än att lägga den tiden på att få barnen att må bra? Det verkar som om något har gått snett i TS tankesätt, det låter extremt själviskt och sårat. Hon pratar om hur mycket "ledigt" mannen får, hon måste bita ihop sin ilska mot honom.

Det är INTE en sund reaktion! Jag skiter i alla argument om mäns beteende vad gäller familj och karriär, jag tror att de flesta av oss är överens om att det inte heller är ok! Och om det är så att TS har varit den huvudsakliga vårdaren (ja, de flesta mammor är närmare barnen när de är små!) tycker jag att det är katastrofalt. I sådana fall försvinner deras största trygghet när de behöver den som allra mest i livet. TS verkar inte kunna prioritera rätt.

Instämmer med både MYLF och (21). Något har gått fruktansvärt fel i ts prioriteringar och allt fokus ligger på hennes egentid kontra mannens egentid. Och precis som MYLF så har jag en situation där både jag och min sambo har krävande arbeten. För nästan 4 år sedan så fick jag i födelsedagspresent att mina föräldrar skulle vara barnvakt över natten så att vi kunde få en helg för oss själva. Nu när jag är föräldraledig så har vi äntligen tid att åka iväg på den där helgresan. Självklart har det funnits lediga helger under dessa år, men inga helger som vi har velat lämna bort barnen då vi har prioriterat att vara med dem. Men nu när jag är föräldraledig och är med dem hela dagarna och min sambo kan åka extratidigt till jobbet så att han kan vara med dem hela kvällarna så känner vi att vi kan prioritera oss själva en helg. För vi prioriterar ju faktiskt oss själva hela dagarna när vi gör karriär och då vigs all ledig tid åt familjen. Om vi separerade så skulle jag räkna med ett liv där varannan vecka bestod av sjukt hårt arbete för att varannan vecka kunna arbeta mindre och helt ägna mig åt barnen. Dejtande skulle väl komma om sådär en 15 år när barnen inte vill vara med mig så mycket längre.

Det jag läste att ts behövde göra på fritiden på helgen var inte att gå på date, jo om något halvår kanske. Det hon ansåg sig behöva var möjlighet att sitta med en vän och skrika ut sin ångest och gråta över sitt ex. Vilket hon troligtvis verkligen behöver för att ta sig igenom detta. Hon ville inte vara helt utan barnen, ville gärna ha tre helger av fyra och vardagar när så var möjligt. Men ett flexibelt schema var otänkbart för exet.

Jag hoppas du inte ångrar dig när du inser hur fort barn glömmer!