• PolyPond

    För många barn kränks av normer

    Arbetet mot mobbning i skolan sker på fel sätt:
    www.svd.se/opinion/brannpunkt/for-manga-barn-kranks-av-normer_7802598.svd

    Att det förhåller sig så här är inte ett dugg förvånande. Många inlägg och trådar bara här på Familjeliv vittnar om hur viktigt det är för många föräldrar att både normera sina barn och tala om för andra föräldrar hur viktigt det är att göra så att inte barnen sticker ut för mycket (ge dem inte fel namn! klä dem inte i fel kläder! var inte för udda som förälder!...).
    Det här är ett kontraproduktivt förhållningssätt som understödjer mobbningens grund.

    Är det inte dags att vi sätter mobbningens grundförutsättningar under lupp och arbetar mot detta nu, istället för att försöka stävja symptom )som i sin tur leder till mera normering) och rapa plattityder?

  • Svar på tråden För många barn kränks av normer
  • PolyPond
    Servilia skrev 2013-01-08 15:47:02 följande:
    Detta är återigen inte min erfarenhet. När det gäller den flicka som jag syftade på tidigare, så kunde hon göra sådana saker som att ta med ett hästtäcke till skolan och skaka det över den pojke som var gravt allergisk mot hästar. Hon stod sedan och väntade, med lysande ögon och ett otäckt leende, på att han skulle få ett astmaanfall och kanske avlida... Detta hände när vi gick i sexan. INGET långsiktigt arbete med "normer" o.s.v. hade hjälpt på den flickan. Hon borde ha tagits därifrån, och inte getts tillgång till barn.
    ETT exempel är trots allt bara ett undantag.

    Sedan kan vi inte komma ifrån att mobbning faktiskt i mycket handlar om en vilja att kränka någon.
  • PolyPond
    SivSavant skrev 2013-01-08 15:46:20 följande:
    Om man ska vara djup så klarar inte människan att leva efter enbart moralens regler. Vi har i och för sig lagar i samhället och regler i sport men vi har ett behov av normer i det sociala livet också.
    Många som lever utanför normen får också ett moraliskt förfall.
    Normkritik är ju inte samma sak som att alla normer är dåliga. Däremot handlar det om att diskutera och resonera kring vilka normer som faktiskt har ett värde och vilka som enbart finns där för att innesluta och utesluta.
  • Servilia
    PolyPond skrev 2013-01-08 16:07:25 följande:
    ETT exempel är trots allt bara ett undantag.

    Sedan kan vi inte komma ifrån att mobbning faktiskt i mycket handlar om en vilja att kränka någon.

    Jag har många exempel, men det här var det värsta. Ja, det är klart att mobbning handlar om en vilja att kränka någon! I den här tjejens fall räckte det dock inte med det - jag tror faktiskt att hon ville att den pojken skulle dö på riktigt... Rynkar på näsan
  • Loriyana
    Servilia skrev 2013-01-08 15:18:57 följande:
    När jag tänker på min skolas skräckfigurer, så hade inget sådant arbete hjälpt. De var helt enkelt onda och sjuka. Att en av dom var psykiskt sjuk på riktigt har bekräftats senare.

    Som jag skrev förut: det hjälper på de normalvettiga individerna. De som inte är elaka egentligen, men som bara dras med. För att de inte förstår bättre, eller kanske bara för att det inte finns något roligt att göra på rasterna. Men vi måste våga erkänna att det finns barn och unga som är onda och sjuka på riktigt. De ska - precis som pedofiler - inte ges tillgång till barn. 

    Håller med.

    Jag mobbade i skolan, och det var pga att jag inte, rent personlighetsmässigt, var som de andra. Nu hade jag glasögon och begagnade kläder...vilket de givetvis retade mig i oändlighet över. Men ärligt talat tror jag det hade kvittat. Minns en gång då en grupp retade mig och kallade mig "tjockis". Kan nämna att jag var smal som en sticka och killen som kallade mig "tjock" vägde nog tre gånger mer än jag. Jag mindes att jag tyckte det var väldigt märkligt att de kallde mig "tjockis" men nu vet jag att det var för att det helt enkelt är fult att säga "tjockis" till någon och de ville helt enkelt säga fula saker till mig, det kvittade egentligen vad det var.   
  • PolyPond
    Servilia skrev 2013-01-08 16:20:36 följande:

    Jag har många exempel, men det här var det värsta. Ja, det är klart att mobbning handlar om en vilja att kränka någon! I den här tjejens fall räckte det dock inte med det - jag tror faktiskt att hon ville att den pojken skulle dö på riktigt... Rynkar på näsan
    Du har flera exempel på när en mobbare varit psykiskt sjuk?

    Jag har varit med om riktigt elaka saker, men utan att den eller de som utfört dåden varit psykiskt sjuka på något sätt.
  • Emilia75
    PolyPond skrev 2013-01-08 16:07:25 följande:
    ETT exempel är trots allt bara ett undantag.

    Sedan kan vi inte komma ifrån att mobbning faktiskt i mycket handlar om en vilja att kränka någon.
    Och det är tyvärr där grundproblemet är... Det handlar inte om den mobbade personen UTAN om behovet hos mobbaren att kränka och sänka en annan människa. Är det inte det ena, så hittar de något annat att håna och kränka för... Normer eller inte normer...
    Jag har hört flera historier som är helt absurda, barn som blir mobbade för de har lockigt hår, för att de är starka och säger ifrån, för att de är killar och rider, för att deras föräldrar är si eller så... Helt sjukt!
    Varför har barn och en del vuxna behov av att kränka andra? Allt handlar ju om låg självkänsla hos dem själva, och det är väl där man måste börja - och inte hos deras (mobbade) kompisar som är sig själva... För ALLA, oavsett vad, ska kunna se ut som de vill och vara som de vill UTAN att behöva bli mobbade för det...
    Herregud - vem bryr sig om en kille har rosa klänning eller rider eller att en tjej har lockigt hår eller spelar fotboll?!
    Bryr man sig så är det ju något allvarligt fel hos en själv...
  • fortsätt paddla

    Mobbing. Hos barn som hos vuxna handlar det om självkänsla.
    Individer som på ett lr annat sätt är osäkra och rädda. Den som är trygg i sig själv har inget behov av att sätta dit och trycka ner andra. En trygg människa vågar även säga ifrån och stå emot ett grupptryck.
    Barn behöver bli sedda. Alla barn. Vissa mer än andra. Från tidig ålder.
    I min äldsta flickas klass är dom 16 st. Dom känner varandra från dagis. Där har väldigt kompetent personal jobbat ihop en trygg grupp som sedan följts upp till skolan.
    Dom har jobbat mycket med känslor, empati och förståelse.
    När klassen sedan kom upp i skolan har läraren tagit vidare. Fortsatt jobba med detta.Alla leker med alla och vågar vara som dom vill. Det finns många starka viljor i gruppen och visst blir det bråk. Men faktiskt. Ingen är utanför. Vi föräldrar känner varandra väl och det är ofta aktiviteter utanför skolan.
    Detta är ett sätt att jobba.
    Nu kommer det att bli över 26 st barn i mellanflickans klass. Tyvärr tror jag inte det lyckas lika bra där. Det blir för många barn.
    Det är redan grupperingar på dagis och många tävlar om att synas.
    Vuxna är så viktiga för barn. Det är synd att pengar styr.

  • PolyPond
    Emilia75 skrev 2013-02-05 18:50:41 följande:
    Varför har barn och en del vuxna behov av att kränka andra? Allt handlar ju om låg självkänsla hos dem själva, och det är väl där man måste börja - och inte hos deras (mobbade) kompisar som är sig själva... För ALLA, oavsett vad, ska kunna se ut som de vill och vara som de vill UTAN att behöva bli mobbade för det...
    Herregud - vem bryr sig om en kille har rosa klänning eller rider eller att en tjej har lockigt hår eller spelar fotboll?!
    Bryr man sig så är det ju något allvarligt fel hos en själv...
    Jo...
  • Loriyana
    Emilia75 skrev 2013-02-05 18:50:41 följande:
    Och det är tyvärr där grundproblemet är... Det handlar inte om den mobbade personen UTAN om behovet hos mobbaren att kränka och sänka en annan människa. Är det inte det ena, så hittar de något annat att håna och kränka för... Normer eller inte normer...
    Jag har hört flera historier som är helt absurda, barn som blir mobbade för de har lockigt hår, för att de är starka och säger ifrån, för att de är killar och rider, för att deras föräldrar är si eller så... Helt sjukt!
    Varför har barn och en del vuxna behov av att kränka andra? Allt handlar ju om låg självkänsla hos dem själva, och det är väl där man måste börja - och inte hos deras (mobbade) kompisar som är sig själva... För ALLA, oavsett vad, ska kunna se ut som de vill och vara som de vill UTAN att behöva bli mobbade för det...
    Herregud - vem bryr sig om en kille har rosa klänning eller rider eller att en tjej har lockigt hår eller spelar fotboll?!
    Bryr man sig så är det ju något allvarligt fel hos en själv...

    Jag är rätt övertygad om att de flesta mobbare inte ser sig själva som just mobbare. Om någon hade ringt upp mina plågoandar nu och frågat dem om de någonsin mobbat någon som barn, ja då tror jag majoriteten hade sagt "nej absolut inte". När människor begår onda handlingar så ursäktar de nästan alltid sitt beteende. De sätter skulden på offret. Ofta "avpersoniferar" de också den utsatta. När jag var barn och blev brutalt mobbad så var det en gång en vikarie som ifrågasatte barnens beteende. Jag minns att hon frågade dem "hur kan ni behandla en människa på det sättet?" och svaret hon fick var "det är ingen människa, det är ett djur". Titta också på Hitler-tyskland, där körde man med samma resonemang, "goda" människor gjorde onda handlingar för att de intalat sig själva att de inte skadade människor...de utrotade skadedjur, och därmed gick de hem med gott samvete.

    Så många människor som anser sig själv vara "goda" KAN göra fruktansvärda handlingar.  
  • PolyPond
    Loriyana skrev 2013-02-06 13:17:38 följande:

    Jag är rätt övertygad om att de flesta mobbare inte ser sig själva som just mobbare. Om någon hade ringt upp mina plågoandar nu och frågat dem om de någonsin mobbat någon som barn, ja då tror jag majoriteten hade sagt "nej absolut inte". När människor begår onda handlingar så ursäktar de nästan alltid sitt beteende. De sätter skulden på offret.
    Ja, tyvärr är det sällan folk faktiskt inser att de är del av en mobb. Jag har till och  med läst trådar som handlat om mobbing som urartat just till detta.
    Av någon anledning så har många människor (de flesta?) oerhört svårt att se sitt eget beteende. I synnerhet inte i grupp.
  • Hannahkuhnel

    Det är hemskt hur barn kan vara elaka mot andra barn! Att det kan gå så långt som till självmord är såå skrämmande! Hur lär man barn att man ska vara snäll, och att behandla andra så som du själv vill bli behandlad! 

    Hannahmeh.vimedbarn.se Kika gärna in på min blogg! 

  • Maria11
    Loriyana skrev 2013-02-06 13:17:38 följande:

    Jag är rätt övertygad om att de flesta mobbare inte ser sig själva som just mobbare. Om någon hade ringt upp mina plågoandar nu och frågat dem om de någonsin mobbat någon som barn, ja då tror jag majoriteten hade sagt "nej absolut inte". När människor begår onda handlingar så ursäktar de nästan alltid sitt beteende. De sätter skulden på offret. Ofta "avpersoniferar" de också den utsatta. När jag var barn och blev brutalt mobbad så var det en gång en vikarie som ifrågasatte barnens beteende. Jag minns att hon frågade dem "hur kan ni behandla en människa på det sättet?" och svaret hon fick var "det är ingen människa, det är ett djur". Titta också på Hitler-tyskland, där körde man med samma resonemang, "goda" människor gjorde onda handlingar för att de intalat sig själva att de inte skadade människor...de utrotade skadedjur, och därmed gick de hem med gott samvete.

    Så många människor som anser sig själv vara "goda" KAN göra fruktansvärda handlingar.  
    Men samtidigt har ju alla människor (de flesta iallafall) ett samvete och en sund instinkt om vad som är fel. Att göra någon ledsen måste ju någonstans kännas även i mobbarens huvud/kropp? Annars har ju mobbaren extremt stora problem med empatistörning, vilket kanske också är fallet ibland.
    Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan mobba, jag har sedan jag varit liten om jag sårat någon mått så fruktansvärt dåligt och bett om ursäkt och aldrig gjort det igen. Skuldkänslor måste ju finnas även hos de som mobbar?
    Eller är deras ego så stort att de inte kan nå utanför sitt eget ego och känna empati? Det tror jag inte, inte hos merparten iallafall. Tror snarare det handlar om förträngning... De mår dåligt själva, har låg självkänsla och intalar sig själva att de mår bättre om de kränker andra. Men i slutändan är det ju inte så, för någonstans sitter skulden kvar och gnager...
  • Maria11
    PolyPond skrev 2013-02-07 15:11:21 följande:
    Ja, tyvärr är det sällan folk faktiskt inser att de är del av en mobb. Jag har till och  med läst trådar som handlat om mobbing som urartat just till detta.
    Av någon anledning så har många människor (de flesta?) oerhört svårt att se sitt eget beteende. I synnerhet inte i grupp.
    Har också läst en del trådar och blogg/Facebookinlägg som man undrat om det är på riktigt eller inte...
    Hur människor kan vara så totalt i avsaknad av självinsikt..!
    Skrämmande... Rynkar på näsan
Svar på tråden För många barn kränks av normer