Känner mig helt slut... Ensamstående, går snart in i väggen.

Varför äter han inte frukost på dagis? Det hade ju sparat tid, är han superhungrig på morgonen kanske han kan äta en frukt eller något annat litet

ÅÅh tack underbara människa för ditt bitska svar! ♥ Klockrent! Äntligen någon som fattat, antagligen är du väl i samma situation på riktigt 
Jag blir verkligen irriterad på folk som säger sådär, de vars partner är borta länge om kvällarna, vars partner jobbar på sjön vecka-vecka, som har delad vårdnad om barnen vecka-vecka eller liknande. Antagligen är det bara ogenomtänkt men ändå fräckt att komma och säga att de har de likadant åt en som är helt ensamstående mamma.
Visst är det lite trevligt att andra försöker förstå en, men nej, vi är inte i samma situation, vi har det inte likadant, vi är inte i samma sits. Säg inte så!

Nu var inte mitt inlägg mer tänkt som råd att laga enkel mat i ugnen så att man slipper stå långa stunder upptagen vid spisen, passa på att göra flera saker samtidigt som att vika tvätt på kvällen när man kollar på tv etc. Allt för att få det mindre stressigt i vardagen och mer tid ihop med barnen. I den mån det går får barnen att aktivera sig och slå ihop tråksaker/nytta med nöje etc. Sen visst är det stopr skillnad på att leva i en fungerande relation vs. ensamstående. Men att ha en relation kan också vara en stor börda om det inte fungerar, då är det bra mycket lättare att vara själv. Och trotts att jag har en realtion idag som fungerar så kan han vara borta 2-3veckor i stöten, och det gör min vardag med två förskolebarn och en bebis precis som en ensamstående. Faktum är att jag har vart ensamståend ei drygt två år med ett barn, och helt ärligt så var det inte ens jämförbart med livet idag. Det var rena semestern att vara själv med ett barn, även om det kunde uppkomma jobbiga stunder. Men tack vare lite mer planering och mindre press på att allt ska vara perfekt så gick det galant, och det var det jag ville förmedla från början.

Samarbeta med någon annan mamma/familj med hämtningar/matlagning/underhåll av barn medan du städar och tvättar?
finns det inte en förening för ensamstående i Sthlm? Kanske börja där. Eller om det finns någon dagismamma kanske?

Extramormor/student som kan hämta på dagis och ge sonen kvällsmat och leka tills du kommer hem?
Kanske stanna nån timme extra så att du hinner städa undan det värsta eller tvätta?

Har du egen tvättmaskin och diskmaskin? Det underlättar massor när man har barn tycker jag.

Involvera sonen i undanplock, städ, tvätt.

Har du möjlighet så gå ner lite i tid så du slipper stressa sönder dig!

Men du, du verkar ju vara en toppenmamma som gör ditt bästa och vill din son hans bästa! Visst det är långa dagar, men har man inget val så har man inte. Man måstE inte laga mat från grunden varje dag, gröt, macka med ägg och makrill... D är mat detockså! Är du fast i Sthlm av någon anledning? Jag tänker att där jag bor, en mindre ort i Östergötland, verkar livet så mkt lättare än i storstäderna... Inte på alla sätt, men det är lätt att hitta en ok lght. En normalstorlek trea t ex kostar 5000 i månaden, det är nära till dagis och sen skola och ganska lätt att lära känna grannar och andra i samma situation. En tanke bara.

Jag är själv ensamstående med 2 barn.
Min son som är äldst får en mugg med God Morgon-välling så att den går snabbt att dricka men han hinner dock sitta en liten stund vid bordet för att vakna till.
Flickan som är yngst får 2 stycken rån att äta. Detta får de bara för att ha något litet i magen och sedan äter de frukost på fritids/dagis.
Om din son är trött och hungrig när du hämtar honom kan du kanske ha med en liten frukt eller packa ner en burk men havrefras-flingor som han kan sitta och pilla med i vagnen hem.

Försök och stryk endast den absolut nödvändigaste tvätten, byt inte alla lakanen samtidigt då blir det mycket tvätt. Lär din son så tidigt det går att plocka undan lite småsaker själv. Sedan är det ju alla små förberedelserna man får göra kvällen före.

Jag vet.......din egen tid liksom försvinner bort och det finns inte så mycket tid över att sätta sig ner i soffan en liten stund innan du går och lägger dig. Annars är det ju så skönt att känna att jag/du får en kort stund bara för dig innan du går och lägger dig.
Vet inte om dessa råd hjälper något......Men kortare tid på morgonen tror jag också kan vara en bra ide. Ingen tv utan lite mer direkt i vagnen och till dagis.

Jag råkade hamna i den här tråden och kände bara att jag ville skicka lite pepp! Sedan jag fick barn  så har jag mååånga gånger tänkt att de som klarar detta helt själva borde för sjutton få medalj av kungen! Ni är verkligen hjältar!

Det jag tänkte på, som ingen har nämnt i tråden, det är att din son är inne i en rätt så dynamisk ålder. Precis så som det är nu kommer det inte att vara hela småbarnsperioden! Barn är förstås olika, men det var den absolut tuffaste åldern hittills med vår son (som fyller fyra senare i vår). Starka känslor, mycket trots/utbrott, ganska liten självständighet i att hitta egen sysselsättning (ens korta stunder) och fortfarande ganska liten förståelse för vad som hände runt omkring i livet. Om ett år så kommer din son att vara annorlunda; det kommer att vara lättare att umgås tillsammans i hushållssysslorna (det har du ju fått som tips av många, men är ibland inte jättelätt att få till, enligt min erfarenhet), eller han kommer kunna sitta och pyssla, bygga med lego eller något annat, vid köksbordet när du lagar mat. 

En annan sak (som iofs har nämnts) är att jag i din situation hade försökt jobba aktivt för att bygga upp ett nätverk. Mao: försökt hitta andra ensamstående föräldrar så att man kan hjälpas åt. Hittar man någon i samma område så kanske man till och med kan turas om att vara ledig på förskolans studiedagar, hämta tidigare när man måste det, osv. Sådant tar ju också energi såklart (att bygga upp), men om man väl får till det så lär det ju vara väldig avlastande. Socialt också. Man kanske kan "annonsera" efter kompisar i samma sits i samma del av stan här på familjeliv?

Uppdatera gärna i tråden hur det går för dig. Du är min nya idol. 

Vart är pappan mitt i allt detta ??

Jag skulle råda att kontakta soc och kanske få hjälp av en stödfamilj ?
Jag är ensamstående och känner med dig ! Jag har pratat med pappan till vår son och han har gått med på varannan helg som han ska ha sonen så man kan andas ut lite. Vilket är väldigt viktigt så man inte går in i väggen..
Kompisar eller stödfamilj som kan avlasta dig lite ? Sen kolla upp det där mer frukost på dagis :)

Låter som mitt liv du beskriver. Jag har två små barn, 2 och 4 år gamla som jag är själv med. Jag flyttade från en storstad till en liten stad. Billigare boende, nära till dagis, ingen pendling, liten trädgård där jag bara kan släppa ut barnen på helgerna så att de kan leka ute medan jag röjer inne, egen tvättmaskin och diskmaskin. Sen gick jag ner i arbetstid så jag är ledig en hel dag i veckan. Då hinner jag göra allt hushållsarbete i lugnt tempo så att barnen kan vara delaktiga och så hinner jag förbereda veckan gällande mat och handling (för handla kan man ju bara glömma att göra mitt i veckorna, möjligtvis springa och köpa en liter mjölk på lunchrasten). Det är mycket knapert med pengarna men eftersom jag planerar maten väl så blir den billigare än innan när jag jobbade heltid och bara fick köpa falukorv och liknande hela tiden.

Lider verkligen med dig. Det är hemskt när man hämtar dem så sent och de bara skriker och själv är man jättetrött och så undrar man bara om livet verkligen ska vara så här?

Jag känner med dig! Är ensamstående med 4 barn. Just nu är jag mammaledig med min yngsta men innan hen kom så jobbade jag heltid med tre barn.. Det är inte lätt. Jag har många gånger känt det som att jag bara ska falla ihop och inte klara mer, men man gör det ändå.. Konstigt nog. Du är starkare än du tror! Och en underbar mamma som gör allt för ditt barn.

Är ensamstående med 4 barn och din vardag känner jag igen. Dock tycker jag ditt barn har rätt  till frukost på förskolan och så ska de severa frukt för de barn som hämtas sent. Alt ta med eget!

Du kan få till en bättre vardag utan att tvingas gå ned i arb.tid.