Anonym (Fylld av kärlek)

Äldre 10 Jan 23:31

22 svar

Nyblivet familjehem, men funderingar inför framtiden...

För ca 3 månader sedan blev i familjehem. En liten tös kom till oss, då 2 veckor gammal. Vi har så klart knytit an till henne totalt. Vi har tagit henne till oss helt och hållet, som om hon vore vår egen. Det är ju det dom behöver de små liven, så det är ju bra. Men samtidigt slår det mig ibland, vilken känslomässig smäll vi kommer åka på när/om hon återförenas med sina biologiska föräldrar. Det är ju en sak som vi alltid kommer veta om att det kommer kunna ske, men vi kommer aldrig att kunna förbereda oss känslomässigt. Det gäller att leva i nuet, och ta tillvara på den tid vi får.
Tösen har umgänge med biosarna en gång i veckan och var gång är det under en timma. Så tösen kommer att veta hur läget är så fort hon blilr medveten.

Nu är jag ju lite nyfiken på "prognosen" för så små LVU:ade barn, hur stor är chansen att hon får flytta hem till sina biosar? Hur vanligt är det att dessa små återplaceras?

Hur ska man som fosterförälder ställa sig känslomässigt? Detta är svårt. Nu har ju vi tagit till oss henne totalt, som sagt, och jag tror att hade jag varit i hennes sits så hade nog jag velat samma sak. Hon har också varit en liten som har velat bli buren och vyssjad och varit nära med massor av kroppskontakt de här första 3 månaderna av hennes liv. Hon har tankat kärlek helt enkelt. Då går det inte att göra på annat sätt än att ge 100%.

Hur ställer sig rätten till, vid nästa omprövning, att föräldrar uteblivit från några umgängen? Anledningen har varit förkylning nån gång, halsont nån gång, och sen har det varit några gånger då de blivit sena till umgänget av andra anledningar.

Jag ställer dessa frågor här, då jag vill ha svar från dom som har levt med detta och har erfarenhet.

Hur det än kommer att bli, så är vår strävan att denna lilla tös ska få en trygg, fin och minnesvärd tid hos oss och vi vill att den skall minnas av barnet som en tid med mycket kärlek, för det har vi att ge. :)

Under tidens gång kommer jag nog att komma på mer saker att fråga. Men är det nån som vill dela med sig av sina erfarenheter här så skriv!! Jag kommer läsa alla svar, men kanske inte svara på alla.
Tackar för svar på förhand.

Anonym (Fylld av kärlek) Trådstartaren

Äldre 11 Jan 12:01

#11

Anonym (mor) skrev 2013-01-11 10:22:19 följande:

När ni blev godkända som familjehem, gick ni väl den obligatoriska kursen för familjehem? Där betonas det särskilt just detta att man skall vara beredd att barnet skall flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar. Det är ALLTID målet! I djupintervjuer som gjordes med er togs väl dessa frågor upp, frågor om er förmåga att ha den inställningen. Vill ni från början ha ett barn som garanterat blir er, måste ni adoptera, inte ta fosterbarn!!
Visserligen kan det ibland vara så från början, att barnet blir kvar, och att man vet det från början nästan säkert, men aldrig till 100procent. Det kan eventuellt vara en utvecklingsstöd mamma eller dyligt, men då adopteras ju barnet bort direkt, det sker ibland i Sverige också, fast som sagt i allra flesta fall vill man återförena barnet med sin familj.

Och detdär känslomässiga kan man inte komma ifrån, det är klart att man blir ledsen, men man får aldrig låta det påverka relationen mellan barnet, föräldrarna eller bli till en dragkamp om vem som skall ha barnet till slut.

Det är alltid barnet som man skall tänka på, tänk på det bara, så blir det bra.

Jag vet att man skall vara beredd på att barnet skall tillbaka till sina föräldrar. Vi jobbar för det, och vi vill inget hellre än att ha en så bra relation med föräldrarna som möjligt, och ALDRIG kommer barnet att stå mitt i nån dragkamp, eller dispyt om vi får bestämma. Kommer med största förmåga att försöka undvika att hamna i dispyter för det första. Vill inte att barnet ska hamna i den situationen, det är ju komplicerat läge nog som det är. Detta handlar inte om att jag ser barnet som mitt. Jag är fullt medveten om att det inte är det, men jag ville bara ha lite råd och tips för hur man "gör i praktiken" för att hålla ett sunt känslomässigt förhållningssätt till allt. Det är ju en sak att prata om det i utredningar och så, men kan bli helt annat när verkligheten kommer.
Detta handlar inte heller om att vi ska adoptera, inte alls. Har inte skrivit ett ord om att adoptera, men det har liksom hamnat in på det ändå.
Och, det ÄR barnet vi tänker på i första hand! Inte oss.
MVH TS

Mamma till många

Äldre 14 Jan 19:32

#12

men det är fortfarande ett faktum att vi är människor med känslor och inga datorer!
Så hur jäkla proffsig man än lär bli med erfarenheter med åren....kommer en liten del av hjärtat
alltid finnas hos barnen som flyttar hem igen....

Anonym (Fylld av kärlek) Trådstartaren

Äldre 14 Jan 21:56

#13

Mamma till många skrev 2013-01-14 19:32:48 följande:

men det är fortfarande ett faktum att vi är människor med känslor och inga datorer! Så hur jäkla proffsig man än lär bli med erfarenheter med åren....kommer en liten del av hjärtat alltid finnas hos barnen som flyttar hem igen....

Det är exakt det jag menar.. vi är ju människor. Jag är ju medveten om och insatt i att det inte är mitt barn och vi arbetar för hemflytt, men samtidigt ger jag kärlek som det vore mitt eget. Det resulterar ju i att hjärtebiten kommer följa med och det kommer kännas, vid ev hemflytt.

Lilia

Äldre 20 Jan 05:24

#14

Anonym skrev 2013-01-10 23:58:12 följande:

Det skulle jag absolut avråda ifrån om inte barnets föräldrar själva tar upp det. Det kan antagligen skada väldigt mycket i relationen annars. Enligt socialtjänsten finns det något som heter vårdnadsöverflyttning som familjehem kan söka efter ett visst antal år. Det är ingen adoption men man får vårdnaden, familjehemsföräldrarna kan fatta egna beslut vid vårdnadsfrågor. Jag vet familjehem som adoptera efter 18 för då får "barnet" själv bestämma.

Skada vilken relation? Om du menar de biologiska föräldrarna och barnets relation så tycker jag inte att det gör något. Jag tycker att det är fruktansvärt att föräldrar som har betet sig illa ska få tillbaka barnen sedan. Då är det bättre att barnet får stanna i familjehemmet om det är ett bra familjehem, särskillt då barnet är så litet.

Anonym (Andra sidan)

Äldre 20 Jan 05:36

#15

Lilia skrev 2013-01-20 05:24:04 följande:

Skada vilken relation? Om du menar de biologiska föräldrarna och barnets relation så tycker jag inte att det gör något. Jag tycker att det är fruktansvärt att föräldrar som har betet sig illa ska få tillbaka barnen sedan. Då är det bättre att barnet får stanna i familjehemmet om det är ett bra familjehem, särskillt då barnet är så litet.

Fast man måste ju se den andra sidan också. En hel del föräldrar får sina barn omhändertagna på väldigt tvivelaktiga grunder. Tänk om de aldrig skulle kunna överklaga..? Bli av med allt hopp..? Kanske inte ens få träffa sitt barn..? Eller veta var det bor..? Skulle det bli frågan om riktiga adoptioner, så skulle det ju bli så.

Och även när det funnits verkliga skäl till omhändertagandet, så kan ju folk ändra sig - och deras livsvillkor kan ändras. Det GÅR att sluta med missbruk, det GÅR att bli skötsam om man kommer ifrån det umgänge som påverkade en åt fel håll (föräldrar, pojkvän, kompisgäng...). Ska man då vara körd som förälder till sitt barn för livet..?

Det kan också vara så, att föräldrar som inte orkade med bebis- och småbarnstiden - som kan vara jobbig även för fullt fungerande vuxna - kan bli utmärkta föräldrar åt en nioåring eller fjortonåring...

Vi vill väl inte heller att det ska bli som i USA..? Fattiga kvinnors barn omhändertas, fast de kanske skulle ha klarat det bra om de bara fått lite stöd. Ekonomiskt och på annat sätt (boendestödjare etc.). Sedan adopteras de bort till rika kvinnor, som antingen väntat för länge med bebisverkstan för att karriären var viktigare, eller för att de inte vill gå igenom omaket med en graviditet och förlossning.

För du tror väl inte att adoptionerna skulle gå åt andra hållet här i Sverige heller - från de rika till de fattiga..? Oavsett föräldrarnas lämplighet på andra sätt...

Anonym

Äldre 20 Jan 10:23

#16

Med tanke på att detta omhändertagande beror på missbruk så är chansen stor att föräldrarna tillfrisknar och flickan ska flytta hem inom 2-3 år. Vid den läga åldern kommer flickan inte ha några minnen av er när hon blir äldre, därav är det inte viktigt för barnet att behålla kontakten med er. Kanske låter hårt men fortsatt kontakt är isåfall för ER skull och inte för barnet. Detta förutsätter att barnet har ett tillräckligt nätverk dock. Sen kan jag tycka det är riktigt illa om barnet blev placerat utan att familjen i första hand fått hjälp med placering tillsammans på ett s.k "mamma-barnhem". Behandlingshem där hela familjen bor. Fick dem den chansen?

nymedlem

Äldre 20 Jan 10:28

#17

Umgänget med föräldrarna är på tok för litet och jag hoppas det kommer utökas snarast. När flickan blivit lite äldre och mer medveten kommer hon hinna glömma bort föräldrarna om de bara träffas 1 timme i veckan! Ibland undrar jag varför soc inte fokuserar mer på vad som är bäst för barnen.....?!

Anonym (Förstår dig)

Äldre 20 Jan 21:39

#18

Ser att våra situationer är väldigt lika ,dock kom vår placering till oss för tre år sedan. Men liten var inte heller mer än några dagar när den kom till oss. Vi har haft tre underbara år , men som du säger så kan man inte släppa oron och tanken på hur blir det sedan ?!?!? Vi har under dessa år haft bra kontakt och umgängen med biolog föräldrar ,men detta ändrar ju inte det faktum att liten ser oss som sin familj ,syskonen som sina syskon , och oss som mamma och pappa. Som tur är har vi fantastiska biolog föräldrar som ser att deras barn har det bra hos oss och att det är där liten vill vara. Hur framtiden blir har vi ingen aning om men vad som är sagt i nuläget är att liten och dess känslor skall få styra , vill barnet ha mer umgänge kommer vi utöka , vill den så småningom bo där eller åka varannan helg, då kommer det bli så..... Är så fruktansvärt tacksam mot biolog föräldrarna som ser barnets behov framför sina egna. Vet inte riktigt vad jag skall ge dig för råd mer än att försöka leva i nuet och njuta . Garantier får man tyvärr aldrig , men har haft mycket placerade barn och tycker i regel att ett lvu inte tas bort i första taget . Och när det handlar om missbruk , så skall ju föräldrarna under en längre tid visa att de kan hålla sig rena och ta det ansvar som behövs för en liten på alla plan. Så försök njuta och ha det gott tillsammans , och som vi alltid försöker intala oss ,den dagen den sorgen........ Då får man bearbeta det och det skulle vara skit tungt att mista ,men då tar vi det då ..... Lycka till Kram

Anonym

Äldre 21 Jan 07:14

#19

Anonym (Förstår dig) skrev 2013-01-20 21:39:36 följande:

Ser att våra situationer är väldigt lika ,dock kom vår placering till oss för tre år sedan. Men liten var inte heller mer än några dagar när den kom till oss. Vi har haft tre underbara år , men som du säger så kan man inte släppa oron och tanken på hur blir det sedan ?!?!? Vi har under dessa år haft bra kontakt och umgängen med biolog föräldrar ,men detta ändrar ju inte det faktum att liten ser oss som sin familj ,syskonen som sina syskon , och oss som mamma och pappa. Som tur är har vi fantastiska biolog föräldrar som ser att deras barn har det bra hos oss och att det är där liten vill vara. Hur framtiden blir har vi ingen aning om men vad som är sagt i nuläget är att liten och dess känslor skall få styra , vill barnet ha mer umgänge kommer vi utöka , vill den så småningom bo där eller åka varannan helg, då kommer det bli så..... Är så fruktansvärt tacksam mot biolog föräldrarna som ser barnets behov framför sina egna. Vet inte riktigt vad jag skall ge dig för råd mer än att försöka leva i nuet och njuta . Garantier får man tyvärr aldrig , men har haft mycket placerade barn och tycker i regel att ett lvu inte tas bort i första taget . Och när det handlar om missbruk , så skall ju föräldrarna under en längre tid visa att de kan hålla sig rena och ta det ansvar som behövs för en liten på alla plan. Så försök njuta och ha det gott tillsammans , och som vi alltid försöker intala oss ,den dagen den sorgen........ Då får man bearbeta det och det skulle vara skit tungt att mista ,men då tar vi det då ..... Lycka till Kram

"liten" är ju för liten för att själv bestämma umgänge, hur ser umgänget ut idag? Har ni också 1 tim i veckan?

Anonym (Förstår dig)

Äldre 21 Jan 08:49

#20

Naturligtvis är liten det , men utifrån hur den reagerar har vi vuxna ,familjehem soc och föräldrar bestämt hur det skall se ut . Numera är det en sol placering , så finns ingen umgänges begränsning , men liten träffar föräldrarna ca i gång i veckan , eftersom de inte lever tillsammans blir detta 8besök från föräldrar i månaden.

Anonym

Äldre 21 Jan 11:30

#21

Anonym (Förstår dig) skrev 2013-01-21 08:49:43 följande:

Naturligtvis är liten det , men utifrån hur den reagerar har vi vuxna ,familjehem soc och föräldrar bestämt hur det skall se ut . Numera är det en sol placering , så finns ingen umgänges begränsning , men liten träffar föräldrarna ca i gång i veckan , eftersom de inte lever tillsammans blir detta 8besök från föräldrar i månaden.

Ja, i ert fall verkar det inte som att den lilla kommer få flytta hem så då fungerar det nog bättre med så glest umgänge. Men när det gäller ts hoppas jag verkligen att umgänget ökas så det går så smidigt och snabbt som möjligt när det är dags för.hemflytt!

Anonym (Xtramamma)

Äldre 25 Jan 17:02

#22

Anonym (Fylld av kärlek) skrev 2013-01-10 23:31:29 följande:

För ca 3 månader sedan blev i familjehem. En liten tös kom till oss, då 2 veckor gammal. Vi har så klart knytit an till henne totalt. Vi har tagit henne till oss helt och hållet, som om hon vore vår egen. Det är ju det dom behöver de små liven, så det är ju bra. Men samtidigt slår det mig ibland, vilken känslomässig smäll vi kommer åka på när/om hon återförenas med sina biologiska föräldrar. Det är ju en sak som vi alltid kommer veta om att det kommer kunna ske, men vi kommer aldrig att kunna förbereda oss känslomässigt. Det gäller att leva i nuet, och ta tillvara på den tid vi får.
Tösen har umgänge med biosarna en gång i veckan och var gång är det under en timma. Så tösen kommer att veta hur läget är så fort hon blilr medveten.

Nu är jag ju lite nyfiken på "prognosen" för så små LVU:ade barn, hur stor är chansen att hon får flytta hem till sina biosar? Hur vanligt är det att dessa små återplaceras?

Hur ska man som fosterförälder ställa sig känslomässigt? Detta är svårt. Nu har ju vi tagit till oss henne totalt, som sagt, och jag tror att hade jag varit i hennes sits så hade nog jag velat samma sak. Hon har också varit en liten som har velat bli buren och vyssjad och varit nära med massor av kroppskontakt de här första 3 månaderna av hennes liv. Hon har tankat kärlek helt enkelt. Då går det inte att göra på annat sätt än att ge 100%.

Hur ställer sig rätten till, vid nästa omprövning, att föräldrar uteblivit från några umgängen? Anledningen har varit förkylning nån gång, halsont nån gång, och sen har det varit några gånger då de blivit sena till umgänget av andra anledningar.

Jag ställer dessa frågor här, då jag vill ha svar från dom som har levt med detta och har erfarenhet.

Hur det än kommer att bli, så är vår strävan att denna lilla tös ska få en trygg, fin och minnesvärd tid hos oss och vi vill att den skall minnas av barnet som en tid med mycket kärlek, för det har vi att ge. :)

Under tidens gång kommer jag nog att komma på mer saker att fråga. Men är det nån som vill dela med sig av sina erfarenheter här så skriv!! Jag kommer läsa alla svar, men kanske inte svara på alla.
Tackar för svar på förhand.

Hej!
vi är oxå familjehem till en liten plutt:) Kom 4 månader gammal, har nyss blivit 11 månader, en riktig solstråle & hela familjens gullegris :)
Man kan ju tyvärr aldrig veta hur det blir... spec vid missbruksproblematik hos biosarna... det är samma problem hos "våra biosar".
Sol placering dock, men om ngt skulle strula så blir det nog LVU.
Det enda man kan veta är ju typ ett halvår framåt, tills man har nästa träff med socialtjänsten..
När det gäller droger så kan man iaf veta att det tar LÅNG tid, soc kräver- som tur är att dom ska ha varit drogfria länge, kunna sköta hem, ekonomi, ha sysselsättning osv. Där handlar det inte om ett år tex..
En VÖF kan ske efter 3 år, oftast då barnet har varit plac sen spädis....
Umgänget, ankntning till barnet är ju en stor & viktig sak OM man ens kan överväga hemtagning.
Våra umgängen är sporadiska tyvärr, hade ett uppehåll på 3 månader, det brukar bli av i snitt var 5 vecka . Biosarna måste lämna rena prover för att få komma & det är det som sätter stopp.

Nyblivet familjehem, men funderingar inför framtiden...

INNEHÅLL