Nyblivet familjehem, men funderingar inför framtiden...

Okej, jag skrev lite tokigt om anknytning, men jag du förstog nog vad jag menade ändå ;)

Relationen/Kontakten till biosarna är vi väldigt mån om att den ska bli bra, så att man ändå kan ha kontakt vid eventuell åteplacering. Vi HAR en väldigt bra kontakt och vi har fått höra av soc att föräldrarna tycker om oss och har fullt förtroende för oss. Då får vi hoppas att det stämmer med verkligheten och att denna fina kontakt vi fått kommer att bestå. 

Familjehemskonsulent? De vi har kontakt med på soc är socialsekreteraren, och umgängesstödjarna... Vad innebär en familjehemskonsulent?   

Om hon beräknas vara placerad under en längre tid så finns kanske möjligheten att adoptera henne? Det är en lång process, men det kan vara värt det för att slippa oroa sig. Jag tycker absolut att du ska kolla upp det.

För ca 3 månader sedan blev i familjehem. En liten tös kom till oss, då 2 veckor gammal. Vi har så klart knytit an till henne totalt. Vi har tagit henne till oss helt och hållet, som om hon vore vår egen. Det är ju det dom behöver de små liven, så det är ju bra. Men samtidigt slår det mig ibland, vilken känslomässig smäll vi kommer åka på när/om hon återförenas med sina biologiska föräldrar. Det är ju en sak som vi alltid kommer veta om att det kommer kunna ske, men vi kommer aldrig att kunna förbereda oss känslomässigt. Det gäller att leva i nuet, och ta tillvara på den tid vi får.
Tösen har umgänge med biosarna en gång i veckan och var gång är det under en timma. Så tösen kommer att veta hur läget är så fort hon blilr medveten.  

Nu är jag ju lite nyfiken på "prognosen" för så små LVU:ade barn, hur stor är chansen att hon får flytta hem till sina biosar? Hur vanligt är det att dessa små återplaceras?

Hur ska man som fosterförälder ställa sig känslomässigt? Detta är svårt. Nu har ju vi tagit till oss henne totalt, som sagt, och jag tror att hade jag varit i hennes sits så hade nog jag velat samma sak. Hon har också varit en liten som har velat bli buren och vyssjad och varit nära med massor av kroppskontakt de här första 3 månaderna av hennes liv. Hon har tankat kärlek helt enkelt. Då går det inte att göra på annat sätt än att ge 100%.

Hur ställer sig rätten till, vid nästa omprövning, att föräldrar uteblivit från några umgängen? Anledningen har varit förkylning nån gång, halsont nån gång, och sen har det varit några gånger då de blivit sena till umgänget av andra anledningar. 

Jag ställer dessa frågor här, då jag vill ha svar från dom som har levt med detta och har erfarenhet.

Hur det än kommer att bli, så är vår strävan att denna lilla tös ska få en trygg, fin och minnesvärd tid hos oss och vi vill att den skall minnas av barnet som en tid med mycket kärlek, för det har vi att ge. :)

Under tidens gång kommer jag nog att komma på mer saker att fråga. Men  är det nån som vill dela med sig av sina erfarenheter här så skriv!! Jag kommer läsa alla svar, men kanske inte svara på alla.
Tackar för svar på förhand.
       

 

Tack för ditt svar. Man funderar ju mycket på framtiden, ovissheten och hur det kommer lösa sig. Missbruksproblematik ligger bakom detta LVU. Och det här med BBIC, är det det handlar om. Vi vill ju det bästa för den lilla. Bara hon har det bra så kommer vi vara nöjda. En förhoppning vi har, och en sak vi arbetar för är att ha, och behålla en bra relation med föräldrarna. På det viset skulle man kanske kunna få vara en del av lillans liv, även om hon flyttar hem till sina föräldrar. Hon har ju liksom fötts in i en typ av dubbel uppsättning familj, och det kan väl inte vara så tokigt? Att ha ett stort nätverk omkring sig inför framtiden. Nä, vi tar tillvara på den tid vi får och försöker så gött vi kan att leva i nuet.

Ser att våra situationer är väldigt lika ,dock kom vår placering till oss för tre år sedan. Men liten var inte heller mer än några dagar när den kom till oss. Vi har haft tre underbara år , men som du säger så kan man inte släppa oron och tanken på hur blir det sedan ?!?!? Vi har under dessa år haft bra kontakt och umgängen med biolog föräldrar ,men detta ändrar ju inte det faktum att liten ser oss som sin familj ,syskonen som sina syskon , och oss som mamma och pappa. Som tur är har vi fantastiska biolog föräldrar som ser att deras barn har det bra hos oss och att det är där liten vill vara. Hur framtiden blir har vi ingen aning om men vad som är sagt i nuläget är att liten och dess känslor skall få styra , vill barnet ha mer umgänge kommer vi utöka , vill den så småningom bo där eller åka varannan helg, då kommer det bli så..... Är så fruktansvärt tacksam mot biolog föräldrarna som ser barnets behov framför sina egna. Vet inte riktigt vad jag skall ge dig för råd mer än att försöka leva i nuet och njuta . Garantier får man tyvärr aldrig , men har haft mycket placerade barn och tycker i regel att ett lvu inte tas bort i första taget . Och när det handlar om missbruk , så skall ju föräldrarna under en längre tid visa att de kan hålla sig rena och ta det ansvar som behövs för en liten på alla plan. Så försök njuta och ha det gott tillsammans , och som vi alltid försöker intala oss ,den dagen den sorgen........ Då får man bearbeta det och det skulle vara skit tungt att mista ,men då tar vi det då ..... Lycka till Kram

Naturligtvis är liten det , men utifrån hur den reagerar har vi vuxna ,familjehem soc och föräldrar bestämt hur det skall se ut . Numera är det en sol placering , så finns ingen umgänges begränsning , men liten träffar föräldrarna ca i gång i veckan , eftersom de inte lever tillsammans blir detta 8besök från föräldrar i månaden.