Är det någon av er som lyckats bli av med/förbättra sin fobi?

Jag insåg inte först hur onormalt liv jag hade. Hela mitt liv kretsade kring att inte se/höra ordet spindel. Jag drömde mardrömmar om att jag blev jagade av MEGA stora spindlar. Detta var av bara höra namnet och såg jag en sov jag oroligt och dåligt i flera nätter efter. Min man har väckt mig när det var som värst med att ligga på mig och hålla i mig hårt för att jag slog och skrek, för att dom var efter mig. 

Men efter första mötet med denna blivande otroligt duktiga psykolog som jag önskar allt gott till, så insåg jag att mitt liv var så otroligt hindrat. Kunde inte gå under träd (kunde ramla ner på mig), kunde inte sitta i gräset på en filt (kunde komma krypandes), såg jag en spindel på vägen gick jag över vägen. Hur sjukt låter inte detta, så detta tog ALL min tid och ork. 

Jag gick med radar på balkongen för att kunna vara där (vilket jag aldrig var för jag var rädd att stöta på en spindel). Så jag levde ett liv som inte var bra pga min rädsla. Jag är otroligt tacksam över min psykologvän som sa att du kanske ska söka för detta (jag såg inte problemet men min vän gjorde det). Tack snälla. Ja ibland åker dom i dammsugare (då får min man byta påsen ganska omgående) men då sitter den på en knöligt ställe. Men inte ofta det händer. 
 

låter precis som jag... 
beundrar verkligen dig som lyckats komma ur det ! all cred till dig!  

Lika snäll mot alla kryp?

Då är mitt råd till dig, sök så du få genom gå en KBT för detta, det är inte skoj. Idag kan jag njuta av att vara ute på gräsmattan när min barn leker. Kan sitta på altan och njuta en kväll. Du är värd mer än att vara rädd är mitt råd, inte alls skoj. Usch lider med dig. Radar tog ju allt. Visst jag gillar inte krypdjur, men jag går ju inte lös med radar/myrr och såna saker längre. 
 

Jag har spyfobi och har inte blivit av med den, verkar inte vara så lätt heller.

Man behöver inte bli bästa polare med dom, det är INTE jag. Men kunna hantera det än att ångest och paniken stiger och det ända man känner är FLYKT och att man vill försvinna. 

Fy

Jag har också fobi för att spy.... Jag har inte spytt på över 10 år och varje gång jag blir mer illamående än vanligt blir jag alldeles varm i kroppen av stressen och paniken. Jag struntar i om andra spyr så länge jag själv inte gör de.

Jag hade tidigare ormfobi. Kunde inte se dom varken på bild eller tv utan att känna stort obehag. Det hände även att jag kunde börja gråta av obehag/rädsla när jag såg en.

Men så gick jag i KBT-terapi för utbrändhet och när behandlingen var slut upptäckte jag att min inställning mot ormar även hade ändrats (fastän vi inte ens hade berört ämnet). I somras gick jag till och med in i reptilhuset på ett zoo vi besökte bara för att testa och jag kände inget obehag alls. Visst, jag är väl inte på humör att hålla i en orm men jag blir inte yr och matt bara av att se en genom en glasruta.

Hade jätteförbi för paddor i 16 år. Blev less på att knappt våga gå ut när det regnat så jag gick i KBT. Fick börja med att titta på bilder hemma (ångest!). Andra gången hos terapeuten höll jag i en padda, så det gick snabbt! Tycker fortfarande att dom är äckliga men kan hantera det. :)

Bra!

Hur lyckas du undvika att spy om du mår illa?