Anledningar till att inte lämna bort små barn över natt??!

Förstår inte heller varför du måste försvara dig?
Båda era val är ok fast de är olika, ditt är ok för er och hennes för dem.
Om hon tar upp det skulle jag bara säga något i stil med att " ja vi tycker olika i frågan och så får det väl vara helt enkelt"

"Vad roligt att det funkar för er. Vi har valt att inte göra så."

Jag tycker också ni kan säga att ni inte vill helt enkelt, det är väl i högsta grad upp till var och en!

Vi har gjort upp en strategi för nästa helg då vi ska på finare tillställning. Vi lämnar vår ettåring hos hennes mormor och morfar som hon känner jätteväl, och de är barnvakt. När tillställningen är slut går vi hem dit och sover, för det känns skönare att vara där dottern är. Sen är det bara en promenad på 5 min mellan mina föräldrar och där vi kommer vara, vilket också påverkar situationen för min del.

Är annars inte förtjust i att "lämna bort" dottern mer än en kort stund...

Nej jag menar att jag har inte skaffat barn för och lämna bort dom men jag ska kunna säga det till folk vf inte liksom? Skaffar man barn för att lämna bort dom då?Då har du helt fel inställning.

åh det gjorde jag. skaffade fyra barn för att lämna bort dem!
För det gör man ju om man har enstaka gånger med barnvakt...

Snacka om att överdriva. Man lämnar inte bort barnen om man har barnvakt, eller barnomsorg för den delen.
Jag förstår att folk blir sura på dig när du uttalar dig som att du är bättre än alla andra.

Dagis e ju lite skillnad man måste ju jobba såklart. Men om jag inte vill lämna bort mina barn så e det väl upp till mig? Vf ska man göra det? Barnvakt e ju också att lämna bort sitt barn. Nej jag e inte Mkt bättre än alla andra. Men som sagt alla gör som dom vill det lägger jag mig inte i. Jag gör det som känns rätt och bäst för mig inte för andra.

Det finns ju ingen som helst anledning att lämna bort barnet om ni inte vill det, men det finns ju heller ingen anledning att inte ha barnvakt när de är så stora om ni ska på middag eller fest utan barn. Det låter väldigt krångligt i mina ögon som ni gör, och jag kan inte låta bli att fundera över varför? Är du nöjd med detta upplägg skulle du förmodligen heller inte känna behov av att försvara dig.

Varför ska man behöva rättfärdiga de val man gör? Det leder bara till argumentation och onödiga konflikter.

Jag tycker inte att du ens ska bry dig om att förklara varför för dem. Ditt barn, ditt val. Deras barn, deras val.

Jag har inte sagt att du ska lämna bort dina barn, och jag bryr mig inte ett dugg om hur du gör. Men när du uttrycker dig så som du gör så gör du ett tydligt markerande att de som har barnvakt gör fel och att du är en bättre förälder för att du låter bli.
Om du verkligen inte hade lagt någon värdering i hur andra gör hade du uttryckt dig neutralt om det hela.

Jag menade som svar på ts fråga att man ska inte bry sig om vad andra tycker och att jag sj säger ifrån mot dom som oponerar sig på mitt val. Jag struntar i att andra lämnar bort sina barn det gör dom rätt i om dom vill det. Och fortfarande e jag inte bättre än någon annan för att jag inte lämnar mina barn. Folk tycker jag e konstig för jag inte vill lämna mina barn. Men det får dom tycka. g

Precis, säg bara att vi har valt att inte göra så. Det kommer tids nog i framtiden.

Om du känner dig orolig så läcker den känslan och barnen märker det också förmodligen. Det gör inte saken bättre. Det har jag märkt med mina barn. När jag känt mig säker på att det kommer att gå bra, detta kommer du att klara. DÅ har det gått bra.

Men är jag osäker blir barnen det också. Bättre att maken får lämna över då som tänker mer positivt eller vad man ska säga.

Lycka till och stå på dig!

Att du inte vill. Du behöver inte förklara något då det inte angår någon annan än er familj.

Alla gör olika och desto snabbare man kan acceptera detta så tror jag att vi alla blir mer tillfreds. Man behöver inte försvara allt med fakta osv. Ibland räcker det med ett enkelt "För att det känns rätt för oss". Har någon annan problem med det och börjar kalla en larvig så skulle jag bli lätt irriterad. Alla får göra som de vill så länge det inte skadar andra.

Jag själv kommer inte lämna bort mitt barn förrän hon är större och mer självgående (prata lite, gå) och det är nödvändigt att jag lämnar bort henne. Lillans farfar har "tjatat" om att få ha henne några timmar för att vi behöver gå på bio, äta ute osv (enligt honom alltså). Vi själva har inget behov av det, vi har filmer hemma, mat i kylen och känner oss inte alls tillfreds med att lämna bort henne än. (Hon är sex månader). Och jag blir galen på detta tjat! Kan inte vi som föräldrar få avgöra detta själva? Blir fullständigt tokig på detta tjat om att vi behöver få komma bort en stund. Nej, varken vi eller lillan behöver vara ifrån varandra. Ursäkta min långa radda men jag kokar när jag hör andra tala om för någon hur de ska göra. Så TS, gör det som känns rätt för er.