• Anonym

    Förälder med psykisk ohälsa

    Har ett barn på 2,5 år med en man som verkar må mycket dåligt psykiskt. Vi är separerade sedan över ett år tillbaka.

    Han har ingen egen bostad utan bor inneboende i en lägenhet som inte är lämplig att ha barn på. Jag har ensam vårdnad och har inga planer på att dela den innan jag ser att pappan är stabil och samarbetsvillig.

    Tidigare har pappan varit hemma hos oss när han träffat barnet. Det fungerar inte längre. Han mår som sagt dåligt och bråkar och skriker för det mesta. hans tålamod med barnet är inte bra. Han är oberäknelig; glad lek-pappa ena stunden och arg och vresig nästa stund. Barnet har vid ett par tillfällen blivit rädd av hans tvära och aggressiva hantering (han har aldrig skadat barnet fysiskt, men jag är rädd att detta kan ske).

    Jag kan som sagt inte ta emot honom i vårt hem lägre, för det äter upp oss. Han kan inte ta med barnet hem till sig heller. Och det är lika bra.

    Om jag vänder mig till soc, hur tar jag upp min oro om hans psykiska hälsa? Han har just etablerat en kontakt hos psykiatrin, men jag har ju inget konkret bevis på hans tillstånd. Jag är orolig för att de ska hjälpa honom med lägenhet och att umgänget kommer ske utan min tillsyn. Samtidigt som jag inte orkar vara i hans närhet längre.

  • Svar på tråden Förälder med psykisk ohälsa
  • Anonym

    sitter i en liknande aits som dig, fast jag är i bara i början av allt, ska ansöka om ensam vårdnad, barnens pappa beter sig lika som din före detta, fast han har vart agressiv mot mig med, så jag är rädd för han och barnen vill inte va hos han. jag råder dig att ta kontakt med familjerätten och berätta att det inte funkar, då borde han väl kunna få överbevakad umgänge?..tror jag hoppas det ordnar sig för dig:)

  • Anonym (Liknande)

    Jag är separerad sedan 2 år med en man med psykiska diagnoser. Mycket av det du skriver stämde in på honom förutom att han hade ett boende. Jag gjorde aldrig en orosanmälan och trots att han åt upp mig vid umgänge och utövade psykisk misshandel så stod jag ut för barnens skull. När vi sedan hade hittat ett umgänge som funkade så fick han ett större lugn. Han är fortfarande inte en förälder som kan/vill/bör ha barn mer än några timmar men det blir bättre. Hur medveten är han om sina problem? Hur mkt vill han ha barnet? Finns några anhöriga? Går det alls att prata med honom? Om du inte vädjar till ditt eller barnets välmående utan hans hur funkar det? När man mår psykiskt dåligt att det oftast otroligt svårt att se till någon annans mående eftersom man har fullt upp med sig själv. Då kan det ibland funka att hitta ett sätt som funkar för den personen men även för er (barn och den andra föräldern). Vi har hittat ett bra sätt trots stora problem i början...

  • Anonym (insatt)
    Anonym skrev 2013-01-30 10:00:34 följande:
    Har ett barn på 2,5 år med en man som verkar må mycket dåligt psykiskt. Vi är separerade sedan över ett år tillbaka.

    Han har ingen egen bostad utan bor inneboende i en lägenhet som inte är lämplig att ha barn på. Jag har ensam vårdnad och har inga planer på att dela den innan jag ser att pappan är stabil och samarbetsvillig.

    Tidigare har pappan varit hemma hos oss när han träffat barnet. Det fungerar inte längre. Han mår som sagt dåligt och bråkar och skriker för det mesta. hans tålamod med barnet är inte bra. Han är oberäknelig; glad lek-pappa ena stunden och arg och vresig nästa stund. Barnet har vid ett par tillfällen blivit rädd av hans tvära och aggressiva hantering (han har aldrig skadat barnet fysiskt, men jag är rädd att detta kan ske).

    Jag kan som sagt inte ta emot honom i vårt hem lägre, för det äter upp oss. Han kan inte ta med barnet hem till sig heller. Och det är lika bra.

    Om jag vänder mig till soc, hur tar jag upp min oro om hans psykiska hälsa? Han har just etablerat en kontakt hos psykiatrin, men jag har ju inget konkret bevis på hans tillstånd. Jag är orolig för att de ska hjälpa honom med lägenhet och att umgänget kommer ske utan min tillsyn. Samtidigt som jag inte orkar vara i hans närhet längre.
    Berätte om din oro och vilken lösning du ser som bra för barnet. Soc kan inte tvinga vare sig dig eller honom till något. De kan bara arbeta med frivilliga överenskommelser. Allt "dåligt" kan du alltså säga nej till!
  • Anonym

    Soc frågade mig om umgänget med barnets pappa skulle vara bra för barnet. Är det det för ert barn?

    Soc sa även till mig att om jag skulle tycka att umgänge mellan far och barn inte var bra så skulle de stödja mig i detta beslut, det tycker jag lät bra och hoppfullt. Hur det nu skulle gå till i praktiken vet jag dock inte.

  • Anonym (insatt)
    Anonym skrev 2013-03-03 23:47:57 följande:
    Soc frågade mig om umgänget med barnets pappa skulle vara bra för barnet. Är det det för ert barn?

    Soc sa även till mig att om jag skulle tycka att umgänge mellan far och barn inte var bra så skulle de stödja mig i detta beslut, det tycker jag lät bra och hoppfullt. Hur det nu skulle gå till i praktiken vet jag dock inte.
    I praktiken är det du som förälder som har skyldighet att skydda ditt barn från att fara illa .....
  • Anonym
    Anonym (insatt) skrev 2013-03-04 00:02:58 följande:
    I praktiken är det du som förälder som har skyldighet att skydda ditt barn från att fara illa .....
    Ja, säkert så. I nuläget finns inget umgänge så mitt barn är skyddat. 

    Soc sa även att om ifall barnets far skulle dra umgänget till tingsrätt skulle dom själva säga att det skulle vara övervakat.

    Jag har själv inte smält att det faktiskt skulle vara så illa som det sägs men världen är underlig på fler sätt än ett.

    För dig ts, kan jag tycka att det borde vara bra med en orosanmälan. Då kan soc utreda, om dom vill, och du får i så fall en utomstående åsikt på hur det ligger till vilket kan underlätta ditt beslut.
Svar på tråden Förälder med psykisk ohälsa