Ingen ork för min partner - hjälp!

Jag tycker att det låter som ni behöver lite hjälp på traven. Din sambo kn ju inte må bra i det här heller. Sök samtalshjälp via BVC eller kommunen! Det är inget att skämmas för. Av dt du skriver så handlar det egentligen inte om er relation utan om dig och hur du mår och sedan ni fått barn. 

Vad gäller sexlivet så har vi kört på rätt regelbundet genom såväl graviditet som tidig spädbarnsperiod, men däremot så vet man ju att sex föder lust och att man ibland kan behöva ta det där steget att ha sex fast man inte är sådär megasugen. Ju mer sex man har desto mer sug brukar det komma. 

Sök hjälp! 

Jag tycker det är helt ok att relationen sätts på paus under den här tiden, det är otroligt omvälvande. MEN, ni måste prata om det, prata om hur du känner, prata om att du inser att han inte får någon uppskattning av dig, prata om att ni inte har sex osv. Ta en lång promenad med barnvagnen ihop (ofta lättare att prata när man går tycker jag...) och ventilera allting. För det går jättebra att komma ut på andra sidan när bebisen blivit lite större och livet stabiliserats lite mer men man måste kommunicera med varandra om det.

Förstår hur du känner, vi fick två tvillingpojkar för 4mån sen och sex ligger väl inte i topp på listan. Min sambo tycker att sex är en väldigt stor del av samlivet (och jag håller med honom!) men har också svårt att prioritera det framför annat när jag väl får tid över när pojkarna sover. Vi har pratat rätt mycket om det och vet hur vi båda känner. Och ibland har vi sex "bara för att" när tid finns, och som tidigare sagt, lust föder lust och har nog aldirg ångrat mig efteråt... disken står kvar och visst, det hade behövts damsugas och jag hade gärna fått 3minuter framför datorn... men försök få till ett ligg emellanåt, även om du inte är jättesugen. En snabbis piggar faktiskt upp nästan mer än en powernap ;) 

Men ni måste prata om det! vi har kommit överens om att han ibland verkligen får ta initiativet tills ex när det blir lite tid över, för ärligt talat är det inte det första jag tänker på när tiden finns. tänker mer på alla "måsten". men som sagt, det är värt det. och stärker relationen och gör att ni orkar med varann bättre ;) 

Tar ni lika ansvar för barnet? Jämställdhet är bra för förhållandet.

Visst borde vi prata om detta... och vi är ganska bra på att prata, men oftast inte förrän "min bägare rinner över". Problemet nu är att jag inte vet hur jag ska ta upp ämnet utan att göra honom ledsen och orolig i onödan...

Vi tar i mina ögon inte riktigt lika mkt ansvar även om han försöker att ta hand om barnet mycket. Jag nattar oftast - eftersom jag ammar innan läggning - och vyssar då i allt från 10-45 minuter. Jag tar mornarna (oftast upp vid 6) eftersom han ska till jobbet sedan. Eftersom barnet bara är vaken till typ 18:30-19 på kvällarna och sedan nattas så blir det inte mkt tid för pappan... och på nätterna är det ju jag som ammar. Pappan hjälper dock till att bära och vyssa vissa nätter när jag verkligen inte orkar. Däremot tar han mkt annat ansvar här hemma!

Hänvisa till en hypotetisk tråd på familjeliv eller en artikel i tidning eller så. "Jag hörde/läste att det är många som känner xx när de nyligen fått barn, hur känner du kring det här"? Utmärkt sätt att ta upp ett laddat ämne.

En av helgmorgonarna tar han väl?

Jag kände ungefär lika när vårt första barn föddes. Det du ska tänka på om du är såhär trött och ammar på nätterna är att kvinnor i princip slutar sova djupsömn när de blir väckta så ofta för kroppen tycker det är så obehagligt att bli kontinuerligt uppryckt ur djupsömnen. Det gör att man vaknar för minsta lilla utan att bli så yrvaken.
Det kan vara svårt att känna lust när man lider av sömnbrist och bebisen har fri tillgång till ens kropp. Jag kände att övergångarna mellan "mammaläge" och att känna sig som en sexuell individ var svårt och det gick såklart ut över vårt sexliv och förhållandet fick en kris. Men! Det som hjälpte för oss var att prataprataprata om det fast det kändes jobbigt och att acceptera att under en övergångsperiod så kan det kännas svårt och konstigt för dynamiken i förhållandet och vardagen förändras när man blir tre.
Ha sex fast du inte är så sugen (sålänge det inte känns obehagligt) snabbisar, hångla i 5 minuter men försök också få lite stunder för dig själv. Det gör ganska stor skillnad att få ha sin kropp ifred emellanåt så man kan känna efter hur den känns. Var inte så hård mot dig själv, att få barn är en stor grej kroppsligt och själsligt och det tar tid innan man återhämtat sig och hormonerna är normala. Tycker du ska be din sambo att ta bebisen på morgonen innan jobbet, så kan du sova lite extra och han lämnar hen till dig när han går. Han får ju ändå oftast sova ostört om nätterna?
(Ska tillägga att vi tog oss igenom krisen och fick vårt andra barn för 6-månader sedan. Efter att inte haft sex på 11-12 månader har vi regelbundet sex igen) jag hoppas det känns bättre för dig snart!