Lämna gråtande barn på förskolan (inskolning)

Och ja när han inte är på förskolan så är han med mig och sin far, haft barnvakt till honom några timmar övrig tid och aldrig över natten. Anknytningen har vi inga problem med.

Alla har som sagt sin egen sanning bäst att gå på vad man själv tycker är bäst i sitt föräldraskap och inte vad andra tycker.

Har jag missat något? Ok att man tar inskolningen i barnets takt osv. Inskolningen med mina barn har inte varit tidsbegränsad alls.
Men sen då? Mina barn har haft perioder då det gått bra och perioder då det gråtits. Om jag har en jobbtid att passa så kan jag ju knappast sitta och ta en kaffe och vänta till barnet är nöjt. Dessutom gör detta sällan någon skillnad. Det grinas lik förbannat just när man går även om man väntat och allt verkar lugnt.

Dessutom har det varit uppenbart att det stör de andra små barnen när man är där. Man påminner dem om deras mamma samt att man är en främling. När jag både lämnar och hämtar är det alltid andra barn som börjar gråta efter sin mamma.

Till TS: givetvis måste man inte lämna ett gråtande barn om man inte vill och har möjlighet att låta bli men jag antar att du ska lämna på dagis för att arbeta. Ett arbete du säkert måste passa en tid till?
Mitt svar är att många gråter vid övergången som en slags reaktion. Vore mer konstigt om de inte reagerade. Och att de flesta barn faktiskt bara gråter så länge mamma och pappa är inom synhåll sen är de hur glada som helst.
Jag har tre barn på dagis på tre olika avdelningar. De har alla fått samma inskolning men varit lite olika vid lämnadet efter inskolningen. Mitt första barn hade nog aldrig kunnat lämnas öht om jag skulle ha väntat på "utan gråt". Jag skolade ändå in henne i 4 veckor. Vi ringde dock många gånger från bilen och hörde efter hur det gått och då var det alltid frid och fröjd. Den dottern har sen varit som "marienna" skrev om sitt barn.

Sen vill jag göra skillnad på gråt och gråt. Ett hysteriskt barn skulle jag givetvis inte lämna eller om barnet visade sig gråta hela dagen. Jag skulle heller aldrig släppa dem vind för våg utan jag ser till att överlämnandet går till en fröken jag vet att de tycker om och som tydligt tar emot. Är de små lämnar jag till en trygg famn, dvs någon som fysiskt tar emot.

Oroliga föräldrar,får (gör)oroliga barn......

Jobbar inom förskolan sedan många år tillbaka 

Natulcien: det är lite det jag menar också. Att det ibland inte spelar någon roll hur man gör, VISSA barn gråter ändå. Kan man göra som dig är det ju toppen men OM man inte har ett barn som det fungerar för så har man. Många måste lämna gråtande barn och det beror inte på något "fel". Det beror som sagt på att barn är olika och hanterar övergångar olika.

Min yngsta dotter gråter alltid när jag går. Även hemma och jag går ut med soporna och hon är kvar med pappa och syskon. Det betyder ju inte att hon är otrygg med sin familj. Hon bara har svårt att se mig gå. Sen blir det bra när jag väl är borta.