Mina erfarenheter kanske kan hjälpa dej?

Hej alla!

Tänkte bara lite kort berätta min historia. Kanske finns det någon som är i samma sits som mig?

Jag är en tjej på 35+. Sista 5,5 åren har vi försökt skaffa syskon till vår kotte. 
Till saken hör att jag fått 2 barn, men vår första miste vi i graviditeten på grund av allvarlig sjukdom. 
Jag genomgick då en skrapning.

Efter knappt året var barn nummer två på G. Han förlöstes med akut kejsarsnitt.
Men det här med att få barn var så häftigt, så vi försökte redan efter några månader igen.

Efter 2 år utan någon som helst framgång fick vi först hjälp med avstressande akupunktur, och senare med pergotime, för att det skulle vara stopp nånstans skulle vara så osannolikt sa de då. Gynekologen ville bespara mig lidandet vid en spolning. 

Men spolning blev det till slut, för jag bad om det. Och mycket riktigt. Stopp i båda äggledarna.
Troligen orsakat av en infektion efter kejsarsnittet som man inte upptäckt, sade man då.
Alla var mycket förvånade på kliniken.

Denna utgångspunkt hade de hela tiden under de misslyckade provrörsförsök vi genomgick.

Men efter detta gav vi upp. Eftersom vi hade ett barn sen tidigare fick vi bekosta allting själva, och man har helt enkelt inte råd- det blir på bekostnad av allt annat.

Men hur det var så började jag få något jag antog var urinvägsinfektioner. Det har jag aldrig drabbats av tidigare.
Så jag sökte till vårcentralen och träffade en läkare som jobbat på KK. Urinvägsinfektion var det inte. Och att en infektion efter kejsarsnittet orsakat stopp i båda äggledarna tycket HAN var osannolikt.

Så jag började fundera. Jag kunde inte släppa det.  Jag sökte till KK och bad att få bli utredd igen. Kanske med utgångpunken att leta efter endometrios?

Någon endometrios var det inte frågan om, men överläkaren på KK såg med VUL att jag hade sammanväxningar i övre delen av livmodern. Troligen orsakad av kejsarsnittet. Han var den första av 5 gynekologer som sett detta.
Måste varit en mycket skicklig läkare.

Sen gick allt mycket fort. Fick omgående tid för operation för att öka chanserna att få ägget att fästa vid en IVF. Och nånstans där var jag tvungen att bestämma mig.
Skulle vi försöka med IVF igen? Annars var det ju ingen idé att göra operationen. 

Men i november åtgärdades sammanväxningarna och läkare sa att hon efteråt kunde se ingångarna till äggledarna.

??????? Det fanns ju inte i tankevärlden att en enkel operation skulle lösa hela problemet förrän hon sa detta till mig . Men det hade det gjort.
Man kan nu se att åtminstone ena äggledaren är helt öppen. Troligen båda.

Så mitt råd till er är att begär spolning, begär extra VUL, begär att alla möjliga saker utreds innan ni ger upp!!
Det KAN hända att man förbiser saker. Lita inte på att allt görs som kan göras.

Och exakt samma sak genomgick min svägerska för 10 år sen kan jag tillägga.
I hennes livmoder hittade man och åtgärdande en knuta. Hon har nu 2 barn på helt naturlig väg