Mammor till Aspergare - se hit :) !

Det där med intresse för saker känner jag igen från min son. Han har lite mer intresse för människor numera, fast inte i allmänhet utan bara de som han gillar.

Sterotypier har han, fast inte de som man kanske tänker på i första hand som handviftningar. Det har jag bara sett några gånger. Nej, hans är mer "hemliga": han springer, hoppar på vissa sätt, tar på grejer, upprepar rörelser...

Jag tror att man som förälder oftast har intuition när det gäller ens eget barn så förmodligen stämmer dina tankegångar. Men det kan ju vara så lite också så att det inte "räcker" till diagnos. Samspelar din son något med andra barn? Fast det kanske är svårt att veta med tanke på hörseln som ställer till det?

gröntiger:
jag vet faktiskt inte om han har några hemliga stereotypier :) det enda som skiljer sig från jämn åriga är väl att han ibland tippar på tå. oftast när han sträcker sig efter för och nå saker som tex ligger på en hög byrå sedan när han tagit saken kan han gå på tå några sekunder/meter. jag nämnde det för psykologen och hon sa att hennes son var tågångare också tills han fyllde 6 år och att det inte var direkt utmärkande för autism så jag vet inte faktiskt. han springer/hoppar/klättrar etc men jag vet inte vad som är det diffusa skillnaden?? kan du ge ett beskrivande ex?
jag har dessutom varit lite "paranoid" och köpt t ex en bilbana där mitten av banan snurrar runt när man kör in bilen då bilen också snurras runt-runt tills den kastas ut på farten och så köpte jag en lite större snurra för och kolla om han skulle fascineras av det men det gjorde han inte. så fort han lägger 7-8 st lego bitar tänker jag: har han börjat rada upp saker nu?? men nej han sedan puttar från ena sidan och säger "tcho-tchooo" dvs tåg.
jag tror att han kommer uppfylla diagnos kriterierna i alla fall även om han inte har hemliga stereotypier för att:( jag klistrar in här beteende delen av triaden)
(3) Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

(a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
(b) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
(c) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
(d) enträgen fascination inför delar av saker

sammanlagt finns 3 huvud områden och dessa har 4 under kriterier var dvs sammanlagt 12 kriterier och minst 6 kriterie måste man fylla och uppdelningen ska täcka alla 3 huvud områden dvs mins två kriterier från social integration, minst 1 från kommunikation och minst ett från beteende. när det gäller tredje huvud området som jag klistrat in här ovan så uppfyller min son bara en kriterie och det är "a" pga hans stora intresse för siffror och alfabetet. han kommer nog få diagnos, tror jag.
samspelet:
han föredrar vuxna som han känner, främlingar och nya människor som vi träffar är han noll intresserad av. när det gäller barn leker han antingen vid sidan om eller själv men det är också ganska vanligt i den åldern och så har vi ju problem. han stör däremot inte sig på barn runt omkring.
vad jag har förstått upplever föräldrar till barn som har autism att barnen är antingen för svåra/krävande eller för lätta. min är för lätt vad gäller nästan allt. så länge jag finns i närheten av honom så är han nöjd med tillvaron, mycket mammig utan att vara kräsen, förstår du hur jag menar!!
världens snällaste kille är aldrig dum mot nån, kramig och gosig typ en liten budhha el gandhi:) jag älskar honom så gränslöst.

jag håller verkligen med om att perception störningar ställer till med beteende avvikelserna, så är det definitivt och det vore bra om experterna kunde förstå det också!!

intresset för andra människor både för vuxna och barn finns naturligt hos "typiska" barn det är tyvärr inte så vid autism. det intresset träder oftast sent för de flesta..

ja han har opererats i öronen. först satt de in rör och sög ut vätskan sedan gjorde de hörselmätningarna så att vätskan inte ska påverkar mätningarna. resultatet på det kommer vi få i mitten av april. Då får vi veta om han har ytterligare hörsel fel och hur bra/dåligt han exakt hör. det är dessa väntanden hit och dit tar en hel del energi av mig. de gör sitt men är för sega liksom jag har nästan slut på tålamod...

har din son diagnos el är ni också under utredning? hur gammal var han när han fick sin diagnos? vad för slags hjälp o stöd får han nu?

gröntiger:
vilken snille du har:D
min son kommer nog också få sin diagnos ungefär vid 3 år. utredningen blir klar förhoppningsvis i början av sommaren.
min son har beviljats resurs på dagis ganska nyligen 20 tim/vecka. hur många timmar har ni? fick ni det beviljat före/efter diagnos?

gröntiger:
javisst är han!! han utvecklats fort och är kvick tänkt och så.. Synd att hab inte kan ge tillräckligt mycket stöd som är anpassad till hans intelligens nivå.. det där med att sticka iväg är jobbigt väldigt jobbigt, jag förstår din oro. Eftersom min son hörde dåligt var jag jämnt orolig när jag var på stan med honom för tänk om han ser nåt intressant och går iväg för och kolla och kanske jag tittar på annat håll just då och inte märker åt vilket håll han gick och han inte kommer höra när jag ropar och jag kommer inte hitta honom etc etc detta har aldrig hänt men en orolig mamma kan måla upp värsta bilden i huvet och då blir det så gott som omöjligt att låta bli och ta det lugnt:)
jag har studerad juridik och hoppat av efter femte terminen dock har jag hunnit lära mig en massa inkl barnens rättigheter men hur dessa tillämpas i verkligheten har jag ingen aning om. jag vet inte om det är vanligt ens att ha tex resurs utan diagnos och utan problemskapande beteenden. jag antar att en person som inte vet om sina rättigheter accepterar det som erbjuds och man måste naturligtvis som en enkel individ uttala sig om sin oro för att de helt enkelt inte kan läsa våra tankar och erbjuda stöd.
jag har bett psykologen, special pedagogen och förskolläraren att mötas på dagis så vi kan prata om hur vi ska göra för och hjälpa min son. i det mötet har vi som förälder som känner barnet bäst av alla beskrivit väl och utförligt på vilka områden min son behöver hjälp och sagt också vi inte vill slösa många månader i väntan på diagnos och vi vill att han ska få hjälp så tidigt som möjligt på bästa möjliga tänkbara sätt så psykologen och pedagogen skrivit varsitt brev som förskoleläraren bifogade till resursansökan och det beviljades efter en vecka. barn som behöver stöd skall ha möjligheten att få den hjälp barnet behöver oavsett diagnos. Alla säger att det är väldigt sällsynt att få 20 tim utan diagnos och att det dessutom har gått fort. jag vet inte om de säger så för att vi ska vara nöjda el om verkligheten ser så ut men jag är inte nöjd. jag bad dagiset att tacka ja till 20 timmar men överklaga beslutet. 20 timmar är som att säga:"kära barn dina timmar för dagen är slut tyvärr och vi hoppas att du klarar dig själv tills dina föräldrar kommer och vi bryr oss inte hur du utvecklas och mår resterande timmarna" Jag har gått ner i timmar så att han är en dag ledig och går en timme mindre varje dag dvs totalt 24 timmar i veckan. jag kommer inte gå upp i arbetstimmar så länge de inte beviljar heltid, så är det bara...

Sabiha:
Du verkar ha järnvilja, en otroligt bra egenskap när ens barn har bekymmer. Vi har det tufft just nu då vi båda blivit smittade av något (eller några) av alla influensavirus som far runt just nu. Däremot är sonen frisk och pigg...

Önskar att vi hade någon som kunde fylla ta hand om vår son vid sådana här tillfällen, leka och hitta på roliga saker. Han behöver ju den träningen. Men någon sån person har vi inte tyvärr. Det krävs ganska mycket innan han tar till sig någon, och det är ingen som riktigt har det engagemanget...

det är jobbigt när båda är sjuka samtidigt. även när båda är friska räcker man inte till oftast, speciellt om man har flera barn!!
har ni avlösare el assistenter för din son?