• Grön Tiger

    Mammor till Aspergare - se hit :) !

    Hej!

    Jag kanske kan vara med här? Min son var sen med språket och hade andra typiska drag vilket gjorde att han tidigt diagnostiserades  med autism. Men han har utvecklats väldigt mycket och idag påminner hans nedsättning kanske mer om asperger.

    Han har en ojämn begåvningsprofil. Lärde sig siffrorna när han precis fyllt ett. Men har vissa sociala problem och vi kämpar för att få honom att släppa blöjorna. Han är fyra år.

  • Grön Tiger
    sabiha skrev 2013-03-23 09:22:02 följande:
    gröntiger:
    min kunde också alfabetet när han var ett år nu är han 2,5. när släppte språket ordentligt för din son?
    Det var efter två som det kom ord. Vid två och ett halvt rabblade/ekotalade han hela barnböcker ur minnet, fast med många ljud utbytta och han liksom sluddrade.  Vid tre hade han kommit ikapp såtillvida att hans språk låg inom normalspannet, fast i dess nedre del. Nu vid fyra pratar han ganska bra, men det känns fortfarande som att talet släpar efter, både i förhållande till jämnåriga och till hans tankeförmåga. Han blandar ofta ihop han och hon och det kommer en hel del ekofraser som han i och för sig petar in vid rätt tillfälle. Dessutom har han ju ofta svårt att avgöra hur han ska hantera frågor och uppmaningar, men då är det det sociala som är svårt och ställer till det.

    Han kunde alltså inte säga siffrorna vid ett, men vi förstod att han kunde dem med ledning av hur han använde sina leksaker. Och han kunde peka ut olika siffror på förfrågan. i samma veva lärde han sig färgerna.

    Hur kommunicerar din son och hur gammal är han? Pratade han alfabetet eller har han använt sig av pekning?
  • Grön Tiger
    sabiha skrev 2013-03-23 10:36:17 följande:
    han kan hela alfabetet och siffrorna 0-20. han både pratar och pekar på dem. utöver det har han runt 30 ord och vissa gester som klappa, skaka huvudet vid nej, lyfter upp armarna och säger "yeah" när han tycker att han är duktig:) viss ekotal har börjat också nu efter op:en. vissa ord uttalar han inte så tydligt. alfons är aafoo, krokodil är kåkådi, icecream är ajskriii osv osv han har nu på sistone börjat lite med alfabets låten a is for apple, b is for boll, c is for cow, sen hoppar han till i is for igglo och hoppar över till z is for zebra.
    han är inte så verbal kommunikativt. han tar med sig saker när han vill nåt eller så tar han oss i handen och leder oss till saker och pekar på det han vill ha etc etc. ögon kontakten och det muntliga kommunikationen som vi oroar oss mest för. annars är han som vilket barn som helst. leker med leksakerna på "rätt" sätt. har inte stereotypier (än så länge iallafall) är en nöjd kille, har inga utbrott och är ledsen väldigt sällan och sover bra och äter bra, är en höjdare på ipad och pussel dock har han haft många öron inflammationer, vätska i öronen som han opererades och hörselnedsättning som också varit jobbigt. han är nu ganska snart exakt 2år 7 mån.
    Spontant så tycker jag att det låter som att det till stor del handlar om hörseln. Det enda tecknet på autism är ju annars att han undviker ögonkontakt, eller finns det mer? Sabiha, jag har inte reda på om din son har diagnos eller ej utan jag utgår bara från det du skriver ovan.


  • Grön Tiger

    Det där med intresse för saker känner jag igen från min son. Han har lite mer intresse för människor numera, fast inte i allmänhet utan bara de som han gillar.

    Sterotypier har han, fast inte de som man kanske tänker på i första hand som handviftningar. Det har jag bara sett några gånger. Nej, hans är mer "hemliga": han springer, hoppar på vissa sätt, tar på grejer, upprepar rörelser...

    Jag tror att man som förälder oftast har intuition när det gäller ens eget barn så förmodligen stämmer dina tankegångar. Men det kan ju vara så lite också så att det inte "räcker" till diagnos. Samspelar din son något med andra barn? Fast det kanske är svårt att veta med tanke på hörseln som ställer till det?

  • Grön Tiger
    sabiha skrev 2013-03-24 17:21:10 följande:
     han springer/hoppar/klättrar etc men jag vet inte vad som är det diffusa skillnaden?? kan du ge ett beskrivande ex?
    jag har dessutom varit lite "paranoid" och köpt t ex en bilbana där mitten av banan snurrar runt när man kör in bilen då bilen också snurras runt-runt tills den kastas ut på farten och så köpte jag en lite större snurra för och kolla om han skulle fascineras av det men det gjorde han inte. så fort han lägger 7-8 st lego bitar tänker jag: har han börjat rada upp saker nu?? men nej han sedan puttar från ena sidan och säger "tcho-tchooo" dvs tåg.
    jag tror att han kommer uppfylla diagnos kriterierna i alla fall även om han inte har hemliga stereotypier för att:( jag klistrar in här beteende delen av triaden)
    (3) Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

    (a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
    (b) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
    (c) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
    (d) enträgen fascination inför delar av saker

    sammanlagt finns 3 huvud områden och dessa har 4 under kriterier var dvs sammanlagt 12 kriterier och minst 6 kriterie måste man fylla och uppdelningen ska täcka alla 3 huvud områden dvs mins två kriterier från social integration, minst 1 från kommunikation och minst ett från beteende. när det gäller tredje huvud området som jag klistrat in här ovan så uppfyller min son bara en kriterie och det är "a" pga hans stora intresse för siffror och alfabetet. han kommer nog få diagnos, tror jag.
    samspelet:
    han föredrar vuxna som han känner, främlingar och nya människor som vi träffar är han noll intresserad av. när det gäller barn leker han antingen vid sidan om eller själv men det är också ganska vanligt i den åldern och så har vi ju problem. han stör däremot inte sig på barn runt omkring.
    vad jag har förstått upplever föräldrar till barn som har autism att barnen är antingen för svåra/krävande eller för lätta. min är för lätt vad gäller nästan allt. så länge jag finns i närheten av honom så är han nöjd med tillvaron, mycket mammig utan att vara kräsen, förstår du hur jag menar!!
    världens snällaste kille är aldrig dum mot nån, kramig och gosig typ en liten budhha el gandhi:) jag älskar honom så gränslöst.
    Han verkar vara en härlig unge! Min son har många fina sidor, han är jättesnäll, smart, söt och rolig och han är också mycket älskad., Men han kan vara rejält krävande och det krävs tålamod, dock är det ingenting i jämförelse med när han var yngre. Jag undrade på den tiden ofta för mig själv hur  det kunde betraktas som normalt att bo med småbarn i en vanligt bostad, ett elefanthägn på zoo hade verkat mer lämpligt...

    De "hemliga" stereotyperna kan handla om att springa runt i cirkel eller att gå på konstiga sätt, men det kan också vara mer avancerade upprepningar i stil med improviserade hinderbanor. Han har både a, b och c i kriteriet som du skrev om, och när det gäller d så har han ett fantastiskt detaljseende men det är inte så att helheten försvinner alldeles utan den finns ändå med. Rutiner och ritualer har varit bland det svåraste för oss att handskas med... Jag antar att samtliga delar i detta kriterie har med störd perception att göra, och att perceptionen leder till beteenden som balanserar upp det kaotiska.

    Min son är numera intresserad av andra barn. Men bara av de han gillar. Jag vet inte om den sena starten är speciell för autism eller om typiska barn också kan vara sena?

    Din pojke har alltså blivit opererad i öronen? Vet du hur bra han hör nu?
  • Grön Tiger
    sabiha skrev 2013-03-25 10:26:16 följande:
    resultatet på det kommer vi få i mitten av april. Då får vi veta om han har ytterligare hörsel fel och hur bra/dåligt han exakt hör. det är dessa väntanden hit och dit tar en hel del energi av mig. de gör sitt men är för sega liksom jag har nästan slut på tålamod...

    har din son diagnos el är ni också under utredning? hur gammal var han när han fick sin diagnos? vad för slags hjälp o stöd får han nu?
    Förstår att det tar på krafterna att vänta. Tyckte själv att det kändes evighetslångt att vänta på utredning och diagnos. Jag var så trött på att vara helt ensam med mina tankar om autism. Det var i alla fall så jag uppfattade det, alltså att det bara var jag som tänkte och undrade. Min son hade precis fyllt tre när han fick diagnosen autistiskt syndrom.

    När utredningen gjordes var han hyfsat svårbedömd eftersom han hela tiden gick sina egna vägar, var allmänt spattig och bara ibland visade ett vagt intresse för att göra som psykologen sa. Men de bedömde i alla fall att han var normalbegåvad vilket nu har visat sig stämma. På vissa områden ligger han före och på andra efter...

    Vi har resurs på förskolan som arbetar med hela barngruppen. Och så har vi kontakt med hab, men stödet därifrån är minst sagt begränsat. Men visst har det inneburit viss hjälp. Vi har ett träningsinriktat förhållningssätt i vardagen kan man säga och väldigt mycket har blivit bättre. Men vi har också gjort en mängd anpassningar som vi numera är så vana vid så att vi uppfattar dem som normala - tills vi plötsligt hamnar i en situation där man kan jämföra med en annan familj.

    Ett tag försökte vi med ett intensivt träningsprogram i habs regi, men det blev helt galet. Vår son är kvicktänkt och utvecklas snabbt och hab hade helt enkelt inte möjligheten att ge oss nya övningar i det tempo som hade behövts. Vilket ledde till att programmet blev konserverande i stället för utvecklande. Spöke


  • Grön Tiger
    sabiha skrev 2013-03-26 12:36:21 följande:
    gröntiger:
    vilken snille du har:D
    min son kommer nog också få sin diagnos ungefär vid 3 år. utredningen blir klar förhoppningsvis i början av sommaren.
    min son har beviljats resurs på dagis ganska nyligen 20 tim/vecka. hur många timmar har ni? fick ni det beviljat före/efter diagnos?
    Vet inte om han är något snille - han har i och för sig sina klipska sidor.... Det handlade nog mer om hab. De verkar inte ha möjlighet att ge så värst mycket stöd, det är glest mellan behandlingsmötena.

    Vi har resurs på heltid på förskolan, men jag är inte säker på om den bara är för min son eller om något mer barn med svårigheter är inräknat. Resursen betyder framför allt att de oftare kan dela in barnen i smågrupper.

    Hur kommer det dig att din son har fått resurs utan vare sig problembeteenden eller diagnos? Är inte det väldigt ovanligt? Vår pojke fick resurs efter diagnosen.

    Vi hade ett tungt jobb med sonen de första åren. Han ville hela tiden sticka iväg och man var ständigt orolig. På något sätt trodde jag att något skulle hända som kunde lätta bördan ifall han fick en diagnos, men så blev det ju inte. Det hände i stort sett ingenting. Sen har det droppat in  saker som har hjälpt efterhand, men den stora grejen är att han har mognat intellektuellt, tror jag.


  • Grön Tiger

    Sabiha:
    Du verkar ha järnvilja, en otroligt bra egenskap när ens barn har bekymmer. Vi har det tufft just nu då vi båda blivit smittade av något (eller några) av alla influensavirus som far runt just nu. Däremot är sonen frisk och pigg...

    Önskar att vi hade någon som kunde fylla ta hand om vår son vid sådana här tillfällen, leka och hitta på roliga saker. Han behöver ju den träningen. Men någon sån person har vi inte tyvärr. Det krävs ganska mycket innan han tar till sig någon, och det är ingen som riktigt har det engagemanget...

  • Grön Tiger
    sabiha skrev 2013-03-30 17:23:56 följande:
    det är jobbigt när båda är sjuka samtidigt. även när båda är friska räcker man inte till oftast, speciellt om man har flera barn!!
    har ni avlösare el assistenter för din son?
    Min sambo vill inte ha den typen av hjälp eftersom 1. han inte tror att det skulle gå att få tag i tillräckligt kompetenta personer  2. han helst inte vill ha okända främlingar i vårt liv här hemma.

    Jag tror att en assistent skulle kunna tillföra mycket, t ex skulle det vara bra träning för vår son att umgås ofta med någon annan än oss hemmavid.  Men när sambon motsätter sig så finns det ingenting jag kan göra. Båda föräldrarna måste ju samtycka för att man ska kunna söka.


Svar på tråden Mammor till Aspergare - se hit :) !