Nathalie10

Äldre 26 Feb 09:44

10 svar

kubtest, plötsligt vände sig allt posetivt till negativt.

Igår var det äntligen dags för kubtest. Och med sån förväntan och längtan att få se det lilla pyret i magen! Men det vi var helt omedvetna om var att vi skulle få se en 14 veckors bebis utan hjärtslag.
Hur mitt hjärta plötsligt stannade i några sekunder. Hur tom i själen jag blev och vad ont i kroppen jag fick.
Gått och längtat och varit förväntansfull så länge, och får sen mötas av den chocken. Det är helt ofattbart.
Och dessutom att jag får vänta en vecka tills dom gör ingreppet, och tar ut allt.

Har någon av er varit med om samma sak? Vore skönt att få höra från någon annan också.

MamaPapa

Äldre 26 Feb 10:03

#1

Ja - i vecka 12. Hemskt, hemskt, hemskt. Stor chock som du säger. Hade absolut inte förväntat mig det - hade bara varit gravid en gång förut vilket resulterade i friskt barn.

Min första känsla var bara att jag ville ha UT fostret. Nu. På en gång. Men så funkade det inte tyvärr - det var "fullt". Fick en tid 24 tim efter ungefär för skrapning (fick välja tablett eller skrapning). Under de timmarna innan ingreppet började jag blöda och fick värkar. Lustigt hur jag antagligen gått omkring med dött foster i 3-4 veckor men så fort min hjärna fattade hur det stod till så stötte kroppen bort fostret. Satt hela natten på toa o grät och på eftermiddagen dagen efter fick jag komma in.

Tog ett bra tag att smälta. Det värsta var min son som då var 6 år och sååå hade sett fram emot ett syskon.

Men så vart jag gravid igen ca 6 månader efter. Och även om jag var nervös hela graviditeten så gick det bra. Har idag en frisk liten kille som snart blir två år.

Så nu tänker jag att det fanns en "mening" med mitt MA. Barnet var kanske inte friskt. Det var "meningen" vi skulle få vår lilla pojke istället.

Håll hoppet vid liv - skickar stora styrkekramar. Du tar dig igenom det här.

LyckligaLina

Äldre 26 Feb 10:20

#2

Beklagar! Jag vet hur det känns! Första grav. för mig avbröts i v13 vid tidigt UL. Ofostrig graviditet och missed abortion. Tomheten va total och smärtan avgrundslös. Jag tog det väldigt hårt. Idag har jag en dotter 1 mån, så nu är allt värt det. Ge inte upp. Ni kommer också få glädjebesked en dag, men tillåt er att vara i sorg nu. Skickar styrkekramar

Nathalie10

Äldre 26 Feb 13:40

#3

MamaPapa skrev 2013-02-26 10:03:46 följande:

Ja - i vecka 12. Hemskt, hemskt, hemskt. Stor chock som du säger. Hade absolut inte förväntat mig det - hade bara varit gravid en gång förut vilket resulterade i friskt barn.

Min första känsla var bara att jag ville ha UT fostret. Nu. På en gång. Men så funkade det inte tyvärr - det var "fullt". Fick en tid 24 tim efter ungefär för skrapning (fick välja tablett eller skrapning). Under de timmarna innan ingreppet började jag blöda och fick värkar. Lustigt hur jag antagligen gått omkring med dött foster i 3-4 veckor men så fort min hjärna fattade hur det stod till så stötte kroppen bort fostret. Satt hela natten på toa o grät och på eftermiddagen dagen efter fick jag komma in.

Tog ett bra tag att smälta. Det värsta var min son som då var 6 år och sååå hade sett fram emot ett syskon.

Men så vart jag gravid igen ca 6 månader efter. Och även om jag var nervös hela graviditeten så gick det bra. Har idag en frisk liten kille som snart blir två år.

Så nu tänker jag att det fanns en "mening" med mitt MA. Barnet var kanske inte friskt. Det var "meningen" vi skulle få vår lilla pojke istället.

Håll hoppet vid liv - skickar stora styrkekramar. Du tar dig igenom det här.

Sjukhuset ringde för en stund sen, och gav mig en akuttid. så ska dit redan imorgon. Istället för om en vecka. Så det känns väldigt skönt. Problemet men det här, är att allt har äxt som det ska förutom fostret.. Jag har fått mage, och har verkligen känt mig gravid. Läkarna sa också det, att det är väldigt ovanligt. Och varför stöter inte min kropp ut det? Det är så måna frågor.

Och innan den här graviditeten, Fick jag missfall i vecka 8 för ett år sedan ungefär.. Så vi lyckades äntligen, att bli gravida efter 11 månader. SÅ händer det här.
Det är så jäkla ofattbart, jag vill inte ens förstå det.. Att det efterlängtade fostret, faktiskt ligger i min mage MEN inte är i liv. Hur länge har jag gått såhär? Varför kände/känner jag ingenting? Ja, helt förvirrad..

Vad roligt för er, att det gick så bra! Ja, det är väl meningen när en sån här grej händer. Men frågan är när man ska våga försöka igen :/

Nathalie10

Äldre 26 Feb 13:45

#4

LyckligaLina skrev 2013-02-26 10:20:25 följande:

Beklagar! Jag vet hur det känns! Första grav. för mig avbröts i v13 vid tidigt UL. Ofostrig graviditet och missed abortion. Tomheten va total och smärtan avgrundslös. Jag tog det väldigt hårt. Idag har jag en dotter 1 mån, så nu är allt värt det. Ge inte upp. Ni kommer också få glädjebesked en dag, men tillåt er att vara i sorg nu. Skickar styrkekramar

Ja det var ett hårt besked. Att få se fostret på skärmen, utan rörelser och utan hjärtslag. Det är det enda jag kommer minnas av gårdagen. Hur jag verkligen skriker inombords, och blir totalt tömd inifrån. Ja, den känslan var det värsta som har hänt mig.

Skönt för dig, att det gick så bra. Vilken lättnad!
Jag känner mig bara så borttappad. Kan jag inte få ett till barn? Hände det något efter den svåra förlossningen med min son, eller vad är det min kropp inte klarar? Det är en djungel av frågor i mitt huvud.

MamaPapa

Äldre 26 Feb 16:30

#5

Men vad skönt att du fick en akuttid.Det kändes för mig iallafall som att det var första steget i läkprocessen. Jobbigt för dig - speciellt som du gått igenom ett missfall förut. Jag såg också gravid ut - mådde illa etc. Min kropp trodde fortfarande den var gravid på något sätt. Efter ingreppet kände jag mig tom, "lurad" på nåt sätt. Gått omkring o trott jag varit gravid fast jag inte var det. Jag kände mig plötsligt inte som "någon" längre. Förvissa är det bästa att prata om det - har du någon att prata med? Jag var rätt öppen på jobbet o bland bekanta o så. Kände det var lättare för mig än att hålla det hemligt. Men alla bearbetar ju sorg olika så du måste hitta ett sätt som passar dig.
Och med alla frågorna - ofta har läkarna inga svar tyvärr men du ska fråga dem iallafall.
Hoppas det gårbra imorgon - kram.

Nathalie10

Äldre 26 Feb 17:19

#6

MamaPapa skrev 2013-02-26 16:30:59 följande:

Men vad skönt att du fick en akuttid.Det kändes för mig iallafall som att det var första steget i läkprocessen. Jobbigt för dig - speciellt som du gått igenom ett missfall förut. Jag såg också gravid ut - mådde illa etc. Min kropp trodde fortfarande den var gravid på något sätt. Efter ingreppet kände jag mig tom, "lurad" på nåt sätt. Gått omkring o trott jag varit gravid fast jag inte var det. Jag kände mig plötsligt inte som "någon" längre. Förvissa är det bästa att prata om det - har du någon att prata med? Jag var rätt öppen på jobbet o bland bekanta o så. Kände det var lättare för mig än att hålla det hemligt. Men alla bearbetar ju sorg olika så du måste hitta ett sätt som passar dig.
Och med alla frågorna - ofta har läkarna inga svar tyvärr men du ska fråga dem iallafall.
Hoppas det gårbra imorgon - kram.

Jamen precis. Så man får det överstökat iaf, och sen "bara" ha sorgen kvar. Ja, det är tufft. Men det har väl inte varit meningen dom gångerna, och så är det ju. Får helt enkelt hålla tummarna på att lyckas bättre nästa gång.
Jag berättade på jobbet, och vänner någon timma innan jag skulle iväg på ultraljudet. Så alla vet ju, och det känns också bra på sätt och vis. Även fast det ar jobbit att helt plötsligt vända det upp och ner. Tråkigt att få det beskedet samma dag, men då kan ju folk förstå och finnas för oss istället. Så det känns skönt.
Jag är ingen människa som helst vill prata om känsliga saker, håller det hellre inom mig. Dum som man är. Men efter några samtal idag, lättade hjärtat. Det hjälper faktiskt att prata. Och det är väl något man bara får träna på helt enkelt.

Ja, nu håller jag bara tummarna för ingreppet imorgon bitti. Nervös och rädd. Men känns som inget kan bli sämre just nu, och därför försöker se det positivt.

Hur lång tid tog det för dig innan du blev gravid igen? Och NÄR är det lämpligt att försöka efter en sån här händelse?

Kram

LyckligaLina

Äldre 27 Feb 00:58

#7

Vilken tur att du fick akuttid.
För min del tog det lång tid innan kroppen återhämtade sig. Hormonerna spelade mig ett spratt och testet visade felaktigt gravid i dryga 2 mån. Fick ännu ett missfall, ett "vanligt" sådant i V8 samt en cystruptur där emellan. Därefter misstänkt polyp som opererades bort som senare visade sig vara grav.rester. Jag har varit i ett gravid tillstånd i 1 1/2 år. Skittufft, då den graviditet som sen resulterade i vår dotter bestod av hyperemesis 1/2 grav och sen kraftig foglossning och sammandragningar. Ge inte upp, tänk på att du inte är ensam i att ha gått igenom detta men att du har all rätt att sörja.

MamaPapa

Äldre 27 Feb 13:52

#8

Hoppas det går bra idag. Till mig sa de att jag skulle vänta en menstruation innan vi försökte igen. Den kom nästan exakt en månad efter missfallet. Sedan tog det fem månader innan jag blev gravid igen - men jag vet det gått snabbare för andra. Jag hade åldern mot mig - lite svårare bli gravid när man är 39 (lillen kom två veckor innan min 40 års dag).

Nathalie10

Äldre 28 Feb 13:31

#9

LyckligaLina skrev 2013-02-27 00:58:34 följande:

Vilken tur att du fick akuttid.
För min del tog det lång tid innan kroppen återhämtade sig. Hormonerna spelade mig ett spratt och testet visade felaktigt gravid i dryga 2 mån. Fick ännu ett missfall, ett "vanligt" sådant i V8 samt en cystruptur där emellan. Därefter misstänkt polyp som opererades bort som senare visade sig vara grav.rester. Jag har varit i ett gravid tillstånd i 1 1/2 år. Skittufft, då den graviditet som sen resulterade i vår dotter bestod av hyperemesis 1/2 grav och sen kraftig foglossning och sammandragningar. Ge inte upp, tänk på att du inte är ensam i att ha gått igenom detta men att du har all rätt att sörja.

Ja, det var jätte skönt. Så nu har jag det gjort. Blandade känslor såklart, men ser det som att i är närmare tiden att försöka igen. Bara försöka älta det som har hänt, och ha kvar sorgen. Mer kan man ju inte göra.

Låter väldigt tufft. Skönt att du orkade dig igenom! Hade också enorm foglossning med min son, den graviditeten ar hemsk. Så jag hoppas, om vi lyckas nästa gång, få en bättre graviditet!

Nathalie10

Äldre 28 Feb 13:34

#10

MamaPapa skrev 2013-02-27 13:52:08 följande:

Hoppas det går bra idag. Till mig sa de att jag skulle vänta en menstruation innan vi försökte igen. Den kom nästan exakt en månad efter missfallet. Sedan tog det fem månader innan jag blev gravid igen - men jag vet det gått snabbare för andra. Jag hade åldern mot mig - lite svårare bli gravid när man är 39 (lillen kom två veckor innan min 40 års dag).

Det gick bra, men känns inte verkligt än.. hemskt! Från att gå gravid, till att inte ha någonting kvar i magen. Jag känner mig helt tom!
Ja, men det är nog vanligt att det tar en ganska lång tid efter. För mig, har det varit ganska svårt att bli gravid. Vilket gör mig ännu mer nervös över att vi inte kommer lyckas en gång till. Men det är bara för oss att hålla tummarna!

kubtest, plötsligt vände sig allt posetivt till negativt.

INNEHÅLL