• Anonym (förtvivlad)

    Han vill att jag gör abort men jag vet inte om jag kan.

    I lördags fick jag reda på att jag är gravid. Det är inte alls planerat och vi har använt skydd, så detta kom som en stor chock för oss.

    Vi är 25 och 26 år gamla, i en stadig men ganska ny relation sedan 2 år tillbaka. Vi har bott tillsammans i ett år, vi är bästa vänner och älskar varandra. Allt fungerar strålande. Vi har båda fast inkomst av heltidsarbete och boende givetvis. Sedan ett tidigare förhållande har jag en liten dotter. Det är vår situation.

    Min sambo blev helt apatisk av beskedet. Jag med. Min sambo vill att jag gör abort, men jag vet inte om jag klarar av det :( Jag vill inte göra abort och jag har haft ångestattacker sedan i lördags på grund av den press jag känner:

    Antingen gör jag abort, men då kommer jag avsky honom. Varför vill han utsätta mig för detta? Men om jag inte gör abort så säger han att han antagligen kommer hata mig. Han säger att jag tvingar honom att bli pappa om jag inte gör abort, men jag tycker ju inte det. Vi var två om att ha sex - detta är inte bara mitt fel! Ändå blir det jag som får stå kastet, hur det än slutar.

    Bara tanken på en abort gör mig så otroligt kränkt. Jag mår illa och skakar i hela kroppen. Jag är livrädd och får ångestattacker. Min sambo verkar inte förstå hur svårt det är. Men jag har gjort abort tidigare och man glömmer det ju aldrig? Det är en vidrig och hemsk upplevelse, speciellt när det som i vårt fall är helt i onödan! Ja det är iallafall min känsla.

    Min sambo säger att han inte är redo. Han vill vänta några år. Han vill inte ge upp sin frihet; han vill kunna gå och gymma, gå på bio utan att leta barnvakt. Han vill kunna flytta vart som helst. Och han är rädd för att, om han får barn med mig, så är han fast i den här staden där vi bor. Jag förstår alla hans rädslor för jag känner likadant.

    Det är inte optimalt att få barn nu, jag hade gärna väntat. Men det är lite svårt att planera när det redan har hänt.

    Vad ska vi göra?  Det känns som att oavsett så kommer någon bli arg och ledsen, och få sitt liv förstört.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-02 13:42
    Okej... Det verkar som att min sambos panik har släppt en aning. Han säger fortfarande att han inte vill, men att han tror att det blir bra hur det än slutar.

    Han säger att det löser sig och att jag inte behöver vara orolig.

    Kanske blir detta en solskenshistoria. Nu är det dags för mig att acceptera att vi ska få ett barn. Gud så konstigt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 21:10
    Nu har vi nått vecka 16. Vi har börjat fundera på namn och alla våra vänner vet att vi ska få barn.

    Han har börjat borra in sina händer i min mage, i hopp om att få känna någonting.

    Det har varit tufft och ibland har jag dåligt samvete. Men jag tror verkligen att vi kommer klara oss igenom detta. Han verkar till och med positiv och han säger att han älskar mig igen. Det trodde jag aldrig för två månader sedan.

    Allt slutar nog gott ändå, trots allt

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-11-02 22:58
    Nu har vi fått en alldeles fantastiskt fin liten dotter. All oro hos mig är som bortblåst. Hon är hans ögonsten och han har fallit pladask för henne. Första dygnet satt han med henne i sin famn mest hela tiden, och bara tittade på henne.

    Och idag kom en antydan ifrån honom om att han nog vill ha en till.. Tänk vad saker och ting kan förändras.
    Kramar till er som följt tråden, härifrån bebisbubblan

  • Svar på tråden Han vill att jag gör abort men jag vet inte om jag kan.
  • Anonym (Lyckans dig!)
    Anonym (vet hur de är) skrev 2013-04-09 14:30:11 följande:
    Hej har pratat med sjuksköterska igår eftersom jag tömde hela min kropp på cirka 20 minuter alltså kräkes upp en del av tablettern de vela ge en ny men jag var helt ärlig denna gång och emot killen. 
    Sa jag inte vela och inte igår heller gråtigt floder och vela ha upp tabletten och var meningen.
    Det ligger till så här att tar en timme för kroppen att smälta den och jag vet inte hur mycket som jag fått i mig men de ansåg ytterst lite och ingen blödning har kommit de trodde det fanns goda chanser att  den klarar sig och inga skadar kommer då att finnas. Så nu ber jag med hela mitt hjärta till dem högre att dem kan hjälpa mig att återställa mitt misstag och den lilla klarar sig. MIn sambo hade aldrig trott jag skulle ta så allvarligt på detta och vill att vi skaffar barn nu i sommar så de kommer i början på nästa år.
    Men jag vill att detta lilla under ska klara sig men gör det inte det så får jag leva med det och se att det var meningen på något vis och skaffa ett till barn. Men just nu är det bara detta som duger.
    Snälla håll tummarna för mig att den lilla är stark och håller sig kvar. Var bara i vecka fem så var mest ett skal eller vad man säger och dem är så sköra då redan.  
    Jag ber för dig och barnet  i Jesu namn om ett litet mirakel.
    För Gud är inget omöjligt! 
    Önskar så att du får behålla ditt barn. Du förtjänar det. 
  • Anonym (vet hur de är)
    Anonym (Lyckans dig!) skrev 2013-04-10 03:13:34 följande:
    Jag ber för dig och barnet  i Jesu namn om ett litet mirakel.
    För Gud är inget omöjligt! 
    Önskar så att du får behålla ditt barn. Du förtjänar det. 
    Tack vad snällt:) Har nu gått två dygn och ännu har inget hänt så håller tummarna så för att jag får behålla och att den inte slutade få näring. 
  • Anonym (vet hur de är)
    Anonym (vet hur de är) skrev 2013-04-10 12:58:04 följande:
    Tack vad snällt:) Har nu gått två dygn och ännu har inget hänt så håller tummarna så för att jag får behålla och att den inte slutade få näring. 
    Anonym (Lyckans dig!) skrev 2013-04-10 03:13:34 följande:
    Jag ber för dig och barnet  i Jesu namn om ett litet mirakel.
    För Gud är inget omöjligt! 
    Önskar så att du får behålla ditt barn. Du förtjänar det.förlorade
    förlorade fostret idag:(
  • Anonym (förtvivlad)

    Hej igen alla. Jag ser att fler har hittat stöd i min tråd och det är fantastiskt. Jag lider med er som känt er så pressade till abort så ni gjort det mot er vilja.

    Vi har nu nått vecka 12 och var på inskrivningssamtal igår. Min sambo var med. Vi fick höra bebisens hjärta slå och min sambo mjuknade en hel del efter det. Vi är överens om att gå ut med detta i nästa vecka, och någonstans känns det som att vi tar oss igenom det här. Han har börjat förlåta mig och jag honom.

    Nu börjar jag äntligen se fram emot hösten, då jag ska få bli mamma för andra gången. Min dotter ska få bli syster! Detta börjar bli verkligt på ett omvälvande men bra sätt. Det börjar ljusna.

  • Sucker
    Anonym (förtvivlad) skrev 2013-04-11 12:39:25 följande:
    Hej igen alla. Jag ser att fler har hittat stöd i min tråd och det är fantastiskt. Jag lider med er som känt er så pressade till abort så ni gjort det mot er vilja.

    Vi har nu nått vecka 12 och var på inskrivningssamtal igår. Min sambo var med. Vi fick höra bebisens hjärta slå och min sambo mjuknade en hel del efter det. Vi är överens om att gå ut med detta i nästa vecka, och någonstans känns det som att vi tar oss igenom det här. Han har börjat förlåta mig och jag honom.

    Nu börjar jag äntligen se fram emot hösten, då jag ska få bli mamma för andra gången. Min dotter ska få bli syster! Detta börjar bli verkligt på ett omvälvande men bra sätt. Det börjar ljusna.
    Underbara rader att läsa. Lycka till nu Skål
    Shine on you crazy diamond
  • Anonym (förtvivlad)

    Nu har vi nått vecka 16. Vi har börjat fundera på namn och alla våra vänner vet att vi ska få barn.

    Han har börjat borra in sina händer i min mage, i hopp om att få känna någonting.

    Det har varit tufft och ibland har jag dåligt samvete. Men jag tror verkligen att vi kommer klara oss igenom detta. Han verkar till och med positiv och han säger att han älskar mig igen. Det trodde jag aldrig för två månader sedan.

    Allt slutar nog gott ändå, trots allt

  • Anonym (förtvivlad)

    Väcker liv i min gamla tråd igen. Nästan nio månader har gått. Såren läker och om 3 veckor ska vi få barn. Jag hoppas verkligen att andra i min sits orkar och vågar stå upp för sig själva. Det KAN bli så himla bra, till slut!

  • Anonym (Likadant)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2013-10-07 13:10:02 följande:
    Väcker liv i min gamla tråd igen. Nästan nio månader har gått. Såren läker och om 3 veckor ska vi få barn. Jag hoppas verkligen att andra i min sits orkar och vågar stå upp för sig själva. Det KAN bli så himla bra, till slut!



    Härligt! Hoppas förlossningen går bra! Jag var ju i en liknande sits och här kom bebisen för en månad sedan. Min sambo tycker fortfarande till och från att det är jobbigt att han inte fick välja själv men han älskar vår lilla dotter fullständigt! Är din sambo helt nöjd med situationen nu?
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (Likadant) skrev 2013-10-07 14:44:08 följande:
    Härligt! Hoppas förlossningen går bra! Jag var ju i en liknande sits och här kom bebisen för en månad sedan. Min sambo tycker fortfarande till och från att det är jobbigt att han inte fick välja själv men han älskar vår lilla dotter fullständigt! Är din sambo helt nöjd med situationen nu?



    Jag tror att han är nöjd. Han har inte sagt annat. Vid något tillfälle i somras sa han åt mig "gråt inte mer, jag vill ju det här nu. Det är okej". Så jag förutsätter att det var sant.

    Han buffar på magen, vill gärna prata om bebisen och graviditeten med sina kompisar och familj. I helgen tvingade han flera av sina vänner att känna på magen

    Han har varit väldigt noggrann med vilka namn han vill ha. Ja det mesta talar för att han är överens och tillfreds med detta. Jag hoppas att han mår bra innerst inne också...
  • Anonym (Likadant)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2013-10-07 16:51:28 följande:
    Jag tror att han är nöjd. Han har inte sagt annat. Vid något tillfälle i somras sa han åt mig "gråt inte mer, jag vill ju det här nu. Det är okej". Så jag förutsätter att det var sant.

    Han buffar på magen, vill gärna prata om bebisen och graviditeten med sina kompisar och familj. I helgen tvingade han flera av sina vänner att känna på magen

    Han har varit väldigt noggrann med vilka namn han vill ha. Ja det mesta talar för att han är överens och tillfreds med detta. Jag hoppas att han mår bra innerst inne också...



    Vad härligt! Är jätteglad för din skull! Och snart får ni ju träffa bebisen också...
  • Wilma45

    Har läst hela tråden, och tårar har trillat nerför mina kinder.

    Vill bara säga att jag är glad för er skull och önska er båda lycka till med er baby!  

  • saraasse

    Vilken fin historia:)

    Vilket datum är du beräknad? Jag är den 16e:)

    Är så nervös

    Hoppas allt går bra för dig

    Kramar

  • Anonym (förtvivlad)

    Nu har vi fått en alldeles fantastiskt fin liten dotter. All oro hos mig är som bortblåst. Hon är hans ögonsten och han har fallit pladask för henne. Första dygnet satt han med henne i sin famn mest hela tiden, och bara tittade på henne.

    Och idag kom en antydan ifrån honom om att han nog vill ha en till.. Tänk vad saker och ting kan förändras. Kramar till er som följt tråden, härifrån bebisbubblan

Svar på tråden Han vill att jag gör abort men jag vet inte om jag kan.