har jag chans att få boendet hos mig?

För att i början var det inte så mycket att göra på jobbet. Jag trodde faktiskt att han skulle ta bättre hand om vårat barn. Men jag var naiv. Nu har det lugnat sig på jobbet till viss del så vissa dagar kan jag ha vårat barn nu men det är det som pappan vägrar. Han tycker att barnet ska vara hos han tills vi kan ha varannan vecka, på minuten. Jag har inte skrivit något dumt. Det dummaste var att jag nu har bevis på att han inte kan sammarbeta.

Jag var naiv och trodde folk kunde ändras.

Men du har låtit ert barn bo hos pappan för att det passade dig för att du hade mycket på jobbet och det gick före. Nu när det passar dig bättre så vill du ha tillbaka barnet? Och då är det plötsligt viktigt i sammanhanget att han inte tar bra hand om barnet? Men när det var mycket på jobbet ansåg du att du inte kunde ha barnet hos dig och fick stå ut med att barnet blev illa skött och behandlat?

Naturligtvis ska barnet inte bo hos någon som inte tar väl hand om det men att du prioriterade jobbet och blundade för det tidigare låter inte vidare ansvarsfullt av dig heller faktiskt.
 

Ring familjerätten i din kommun, ni behöver hjälp med att dela upp umgänget. Det är självklart inte han som bestämmer. Verkar helt sjukt sorgligt att ha en sån liten växelvis... klart de blir otrygga ledsna och vill sova klistrade.

vart är barnet folkbokfört....?

om barnet bodde hos dig    så kan de inte folkbokföra om  barnet för en kortare tid som 2 månader.

Alltså så borde du ha folkbokföringen fortfarande.

Det ser ju inte så bra ut att inte orka med sitt barn och lämna över hela boendet till exet och sedan stämma förboendet.     

Pappan behöver bara informera dig om sånt som berör ditt umgänge. Du behöver bara tala med honom ang barnet, inget annat.
Han kanske upplever dig som en jobbig en som bara ringer i tid och otid?

Ang bestämma när du ska ha umgänge, har ni inte gemensam vårdnad? Se till att få ett skriftligt avtal om umgänget där det står vem som ska hämta och när och var hämtningen ska ske samma med lämningen.

Gör ett eget förslag och ta med dig till samarbetssamtalet. Om han vägrar dyka upp så ser det illa ut för hans del. du kan ändå lämna ditt förslag och de kan be honom komma med ett eget som du får ta ställning till. Kan ni inte enas får ni ta det vidare.

Boende och umgänge har inget med varandra att göra på så sätt, han kan ha boendet även om ni har varannan vecka. Barnet ska stå skrivet där det har sin huvudsakliga dygnsvila, har ni lika mycket ska barnet vara skrivet hos den som bor närmast dagis/skola.

Jo vi har gemensam vårdnad. Jag ringer en gång om dagen och frågar om barnet, hir dess dag varit osv. Jag jar bokat sammarbetssamtal. Jag bor som längst 1.5km från dagis. Han bor 4km ifrån. Fast i olika kommuner. Barnetr på dagis 2 timmar mer om dagen hos honom än vad det konmer vara hos mig. Spelar det in? För isf bor jag både närmre och barnet har ju mer tid ifrån dagis här än där.

Spekulera inte saker du inte vet. Jag har aldrig prioriterat jobbet före. Jag txkte inte det var bra för barnet att vara på jobbet närmare 12 timmar.om dagen. Har du inget vettigt att komma med så kan du vara tyst. Jag är inte intresserad av dina personliga åsikter

Det spelar ingen roll. Barnet bor hos pappa och ni var överens om det innan du ändrade dehj.Jag spekulerar inte utan utgår från vad du själv skrivit. Jag ber om ursäkt om du gett oriktiga uppgifter. Varför skriver du på ett forum om du inte vill ha folks åsikter? Kontakta ett juridiskt ombud istället om det är vad du är ute efter.

Det ser inte bra ut att du har kontrollbehov och ringer dagligen, att du kräver att få ha barnet när det passar dej osv. Tyvärr.

om barnet skulle behöva vara på förskolan 12h prioriterar du väl jobbet?

Samt att ts skrev: "Vi är väldigt oense om umgänge och hittils har barnet bott mestadela hos honom pga mitt jobb."

Need I say more?

För det första så spelar det ingen som helst roll hur ofta ni går till badhuset, om det skiljer tre kilometer till dagis samt vem som har flest vänner med jämnåriga barn!
Det där kan du lägga ner - ni är olika som föräldrar, punkt slut.
Du kan aldrig bestämma vad han ska göra med barnet eller vilka de ska umgås med. Det är upp till pappan själv.

Såvida inga bevis finns på att barnet far illa hos pappan så är det ju ord mot ord.

Hur längesedan är det sen ni separerade?
Var är barnet folkbokfört?

Bra att du har bokat tid för samarbetssamtal, alltid en början.
Hoppas det löser sig. 

Kontrollbehov? För jag vill veta hur mitt barn mår? Vi bedtämde innan separationen att vi skulle ha daglig kontakt om barnet.
Jobba du på familjerätten? Ni säger raka motsatsen tillvarandra :)

Att tvingas till daglig kontakt med en människa man valt att inte leva med är jobbigt. Han har ingen skyldighet att ha mer kontakt med dig än inför umgängen.

På vilket sätt säger vi motsatta saker?

Nej jag jobbar inte med familjerättsjuridik eller på socialtjänsten.

Däremot är jag ganska så duktigt påläst, plus att jag har legat i vårdnadstvist själv under flera år.

På vilket sätt säger vi emot varandra? 

Jag tror också att det kan vara en källa till irritation.
Svarar inte pappan samt lägger på luren så är det ett ganska så tydligt tecken på att han inte vill ha med TS att göra.
Han är heller inte tvingad till det, han kanske känner sig kontrollerad o att TS tjatar. Det där vet nog TS bäst själv.

Om jag vore TS så skulle jag lägga ner ringandet - barnet har inget behov av att du ringer, o om några år så är barnet så pass stort att han/hon kan ringa själv.
Ligg lågt ett tag, tids nog kanske det funkar att du hör av dig ibland när barnet är hos pappan, men jag skulle själv lessna ur om något av mina ex ringde varje dag på det där viset.

Jag vet att det är jobbigt för din del TS, men det krävs övning för att släppa kontrollen - jag har själv lämnat ett litet barn till pappan på längre sommarumgänge, o det krävdes en hel del av mig för att inte börja ringa i tid o otid.
Jag saknade ju mitt barn så, men det får man vara vuxen nog att lägga åt sidan.
 

Men exakt VAD är det ni inte förstår? Ni verkar dummare än soptunnor. Eller gör ni er till? Vad är det som får er att tro att jag är ett kontrollfreak som terroriserar mott ex? Att han lägger på luren beror på att han inte får som han vill när.vi vill olika saker. Det var ett gemensamt beslut att ha daglig kontakt. Han ringer är barnet är hos mig också. Han tycker nog inte att det är så värst jobbigt att jag ringer då han alltid kör samma race med att han älskar mig, vill ha mig tilbaka, tjatar om se . Skickar bilder på sin snopp. Han säger att han tycker det är bta att vi pratar dagligen då det kanske hänt ngt på dagis och framförallt barnet blir mkt gladare när vi hörs på tfn så ofta. Ska ni spekulera i hur korkad jag är så håll det för er själva. Detta är ju skrattretande! & detr konstigt att jag, enligt er, ska lägga ner när familerätten säger att jag ligger bättre til när jag har större socialt nätverk, större skuddsnät, hittar på met saker, bor närmare dagis och kan låta barnet ha störe dygnsvila. Ni kanske intr visste det men ett barn behöver aktivering. Mer än att sitta hemma med pappa. Nu lämnar jag det här. Vill ni diskutera mott kontroll behov osc så ta för er!

Ts han har rätt att ändra sig.

Familjerätten har bristande juridisk kompetens och de missar det viktigaste, att man inte flyttar barns boenden om det inte finns väldigt speciella skäl till det.

Det är det jag menar också.
Det krävs lite mer att flytta ett barn än att den andre föräldern går mer till badhuset samt har fler vänner.

Överlag så låter det TS som om ni har en väldigt "ouppklarad" relation, kanske är ni inte riktigt klara med varandra känslomässigt?
Jag tycker att du ska bryta trenden med att ni hörs av varje dag - det finns ingen anledning till att ni gör det.
Så länge ni har den kontakten så kommer ni aldrig att kunna gå vidare, känner jag.
Ni skyller på att barnet mår bättre av daglig kontakt - men sen kryper det fram att han lägger på luren/vägrar svara samt skickar bilder på sin snopp.

Så min fråga är då; gynnar det fortfarande barnet att ni hörs av varje dag, när du i din tur blir arg o frustrerad över att han inte svarar, o han använder detta (samt bilderna på sin snopp) som påtryckningsmedel mot dig.
Han har kontroll över dig på det här viset.

Kapa kontakten - åtminstone till en början - o hör av dig via sms en gång i veckan istället när barnet inte är hos dig.
Eller så hörs ni inte av alls, utan lämnar över viktig info vid överlämnandet av barnet.