Ni som adopterat partners barn

Ingen med erfarenheter? Förstår att det är känsligt...

Jag tycker du ska gå vidare i processen av många olika skäl.

1. Ni kan visst få rätt att låta din man adoptera. Domstolen tittar på vad som är bäst för barnet, inte vad som är bäst för föräldern.

2. Även om ni förlorar så kan ni visa pojken att ni gjort allt ni kan för att hans pappa ska bli hans riktiga pappa. Och när han blir äldre så kanske han väljer själv att bli adopterad (när han fyllt 18, då får han bestämma själv).

3. Ni visar pappan att om han inte börjar ha mer kontakt så kan han kanske förlora faderskapet. Kanske väcker det tankar hos honom som gör honom lite mer engagerad

Väldigt svårt att få igenom om inte bioföräldern säger till så länge barnet är under 18 år. Vuxenadoption, när barnet fyllt 18, är däremot sällan något större problem..

Angående arv: Det går att lösa med testamenet så att barnet ärver lika mycket som sina syskon.

I vårdnadsfrågor kan du skriva en fullmakt som ger din man betydligt störrre möjligheter att ha saker att säga till om i förhållande till myndigheter.

Eftersom du har ensam vårdnad så har inte biopappan något att säga till om när det gäller föräldramöten, läkarvård osv. Så vill du att din man följer med, och han vill själv så kan inte biopappan neka honom det. Du behöver inte ens meddela honom det.

Angående adoption så har jag ingen erfarenhet, men har själv funderat på det då jag är i en liknande situation.
Jag tycker ni ska försöka. 

Jag har ensam vårdnad om ena mitt barn och biopappan har varannan helg... Inget problem för min nuvarande sambo att gå på föräldramötena, läkarundersökningar och allt sådant. Arv går ju att skriva testamente men arvlös blir ju sonen endå inte.. Även om bio inte vill ha kontakt så ärver ju sonen honom oavsett. Ringer han på födelsedagar så har dom ju kontakt en gång om året

Ok. Vad bra. Vi har bokat en tid hos en advokat, för att min man skall skriva på arvspapper. Hur arvet skall fördelas osv. Men adoptionen kanske jag avvaktar med...eftersom bipappan säger nej, så kan det ju vara svårt och jag vill inte orsaka någon konflikt med biopappan. Ang föräldrarsamtal osv så vet jag att jag inte behöver meddela bion om, men han önskar detta själv för han säger att "han vill ha koll så jag ser till att det går bra för sonen i skolan". Även när sonen var dödssjuk(cancer) så kom inte pappan även om jag bad att han skulle komma, eftersom jag var den enda som fick vara där för biopappan. Min man var ju förskrämdas för vi trodde verkligen att vi skulle förlora sonen. Vi har varit på samtal, på familjerätten, jag och biopappan men det enda det givit är att biopappan fått rätt. Ex så tycker biopappan att det är ok om min man tar hand om min son. Ex tar hand om honom när jag jobbar eller kör sonen till skolan eller till aktiviteter. Men han vill inte att min man deltar i "viktiga diskussioner". Som ex att min var den som märkte att sonen vart sjukare och sjukare, ja då fick min man skriva på ett papper vilka symptom min som haft(min man är läkare). Känns som att vi respekterar bipappan o allra högsta grad, men han bara typ skriker ut att han är den som bestämmer. Han har även bestämt att sonen inte får träffa resten av sin släkt på biopappans sida. Exempelvis så träffade jag sonens farmor i somras. Hon vart helt förkrossad för hon visste inte ens att sonen existerar. Och jag har försökt att tänka på vad är det jag gör fel egentligen mot pappan? Vad är orsaken till allt. Jag fattar inte. Jag vill inte heller gå emot biopappan...för jag vill ju ändå att min son skall kunna veta vem som är hans biologiska pappa.

Har du ensam vårdnad har inte bion ett smack att göra med om din man är med på läkarbesök osv. Du behöver inte ens tala om det. Har du ensam vårdnad så har du det. Bion ( sonen) har då bara umgängesrätt och då är det bara umgänge ni gemensamt kommit fram till i det här fallet inget men ändrar han sig om två år och vill träffa sonen får du inte säga nej men komma gemensamt fram till tider osv och där kan jag förstå bion för om din man adopterar försvinner ju umgängesrätten. Det är bara att ta med din man på läkarbesök osv. Förstår inte vad problemet med det är.

Men kan det verkligen stämma att biopappan har något att säga till om vad gäller vem som besöker sonens sjuksäng osv när du har ensam vårdnad? Det tror jag verkligen inte.

All respekt till dig som tar sådan stor hänsyn till biopappans önskemål men jag tycker du är för mesig. Han vill ha noll skyldigheter men en massa rättigheter? Detta skulle jag ALDRIG gå med på. Vill han bestämma över något som har med er son att göra ska han också finnas där. Och att hans familj inte får träffa pojken bestämmer inte han. Om du vill låta honom göra det kan han inte göra något alls åt det.

Jag tror visst att du kan få igenom detta. Jag har varit i en liknande situation och vi hade goda möjligheter att "vinna" enligt FR och advokat. Nu valde vi att inte göra det trots allt. 

Man har inte automatisk rätt till sina barn om man beter sig som ett svin. 

min man adopterade min dotter när hon va nästan 5, detta trots att den biologiske fadern sa nej. Det blev rättegång och dom dömde adoption. Hennes biologiske pappa har aldrig velat träffa henne eller ha nån kontakt men av nån anledning inte adoptera bort henne. Man lämnar in en ansökan vid tingsrätten och sen har man nåt samtal med soc där dom skriver ett utlåtande, vi tryckte mycket på hennes framtid om nåt skulle hända mej