adoptera trots diagnos?

Du behöver absolut inte ha försökt få biologiska barn för att adoptera. Inför en adoption görs en medgivandeutredning. Det brukar bara socialsekreterare som håller i den och skriver ihop den. Utredarna är intresserade av vilket motiv man har för att vilja adoptera. Starka medicinska skäl för att avstå från graviditet i kombination med stark barnlängtan låter som helt OK motiv.

Såvitt jag vet är det inget av det länder som barnen kommer ifrån som kräver att man ska ha försökt få biologiska barn. Några länder kräver intyg om infertilitet eller att det är förenat med stora svårigheter att få biologiska barn.

Ja, man går miste om graviditet, förlossning och barnets första tid i livet när man adopterar. Man adopterar ett barn som redan finns, ett barn som redan har sin bakgrund och sin historia, ett barn som blir ens eget. Detta kan man ha olika svårt eller lätt att förhålla sig till. Stora svårigheter att acceptera att man inte kommer att få biologiska barn kan vara ett skäl för avslag.

Epilepsi är en sjukdom som kan försvåra möjligheten att få adoptera, men inget är hugget i sten. Alla har rätt att bli bedömda individuellt. Mycket beror på hur ens specialisläkarintyg ser ut.

Det blir mycket att fundera på. .. tack för alla svar !

Man måste dela detta i två delar.

Del 1 Sverige:
För att få medgivande i sverige måste man visa att man kommer att bli en BRA förälder och om många delar väger upp en dålig tex epelepsi så kan man ändå få medgivande. För att få medgivande måste man också ha en ordnad ekonomi men det finns inget krav på sparkapital. Enligt svensk lag måste man om man lever i en par relation vara gift för att få medgivande men hur länge har ingen betydelse. Det finns en rekommendation från socialstyrelsen om att man inte bör vara äldre än 42 år när man lämnar in sin ansökan och tyvärr tolkas den rekommendationen som en lag. Att vara mer än 25 år är däremot en lag som säger att man måste vara. Alla har dock rätt att få göra en medgivande utredning och visa sina goda och bra sidor för att sedan utredaren och tillsist nämnden ska kunna avgöra om de väger upp eventuelle minus.

Del 2 Utlandet:

Länderna som vi får möjlighet att adoptera ifrån vill så klart ha de allra bästa familjerna till sina barn. Länderna sätter då upp egna kriterier för sina adoptivföräldrar men oftast passar man in på något eller tom flera länder. De kan ha krav på äktenskapslängd, BMI, ett visst sparkapital, en högsta eller lägsta ålder eller en regel om att det inte får skilja mer än ett visst antal år mellan barn o förälder, hälsan gällande sjukdomar o diagnoser osv.  Ländernas krav kan man läsa om på adoptionsorganisationernas hemsidor.
 

Vad heter de olika adoptionssidorna, är det någon som vet?

Du hittar alla och mycket information på
mia.eu

Mia är en förkortning av Myndigheten för Internattionella Adoptioner.

Länken direkt till sidan med organisationerna kommer här:
mia.eu/Att-adoptera/Att-bli-sokande/

MIA = myndigheten för internationella adoptionsfrågor.

Tack för rättelsen

Jag hoppar in här och undrar om man verkligen FÅR adoptera om båda föräldrarna har asperger? 

Ja, ledsen, men den bistra sanningen är nog den att det är lättare att bli godkänd/få medgivande i Sverige än att ngt givarland vill placera ett barn hos föräldrar med brister - ur deras sett att se! Ett medgivande är alltså ingen som helst garanti för barn!

Det beror alltså på
1. om man får positivt medgivande av sin svenska hemkommun
2. om det finns ngt land villigt att placera barn hos föräldrar med den diagnosen

Punkt 2. är i regel den svåraste att uppfylla!

Ingen kan i praktiken välja land helt fritt eftersom de flesta inte passar in på alla länders krav. Några av oss passar bara in på några få eller kanske bara ett land och då får det bli det landet eller ingen adoption alls. Det händer att det inte finns ett enda land förutom Sverige som accepterar de sökande. Så är det t.ex. för de samkönade par som vill adoptera. Om man har tur kan man då bli vald som förälder till något av de svenska barn som adopteras varje år.

Ni kan lätt göra en grov uppskattning av vilka länder som kan bli aktuella för er genom att läsa om de olika ländernas krav. Räkna t.ex. bort alla som kräver långt äktenskap, som har BMI-begränsningar, som inte accepterar kroniska sjukdomar och vars krav på ekonomi ni inte kan uppfylla. OBS att det kan finnas fler krav än de som står på hemsidorna, men en sådan grovsortering är i alla fall en bra början. Kontakta därefter organisationerna om diskutera er situation. Ofta kan de hjälpa till, men inte alltid. De vill läsa er utredning först innan de säkert kan uttala sig om de kan hjälpa till eller inte.