• CFly

    Utbränd. Vad händer om jag inte bryr mig?

    Asså, jag tror att jag är utbränd eller är jag inte? 

    Men jag fattar inte varför jag ska sluta upp. Vad händer om jag inte gör det. Så här är det, jag jobbar 150% minst, jobbar heltid om dagarna, sen har annat arbete på kvällen ibland och är borta, kommer hem sent, jobbar i hemmet och sen lägger mig med bara några timmars sömn och sen upp igen samma veva.

    Får mycket special uppdrag att pyssla med också och blir pressad hit och dit.

    Jag känner mig konstant trött, ibland har jag svårt att komma ihåg saker folk precis sagt till mig, namn, siffror, datum m.m. Kan ibland göra saker helt tokigt omedvetet. Lever i nån slags fantasivärld o dröm känns det som.

    Blir kallsvettig och har fått stresstinnitus. Men asså måste jag sluta? Vad händer om jag inte gör det då. Vad är det värsta som kan hända. Folk klagar på att droppen är när de inte hittar vägen hem t.ex. Men jag klarar ju gå som i en dröm hem, jag fokuserar mina sista krafter på att ta mig hem. Sen spelar det väl ingen roll om kroppen är som i en dröm och man är helt borta samtidigt. 

    Men hem kommer man. Eller vad man nu pysslar med. Det är ju bara att köra ändå oavsett det som händer. Eller? Vad kan liksom hända? 

  • Svar på tråden Utbränd. Vad händer om jag inte bryr mig?
  • Leola
    CFly skrev 2013-03-15 09:24:49 följande:
    Våra åsikter om vad stark är går nog isär där. Att göra som kroppen säger är ju den enkla vägen. Det är ju betydligt jobbigare o svårare att gå emot kroppen. Så vilket kräver mest styrka där tycker jag inte är att följa kroppen. 
    Det handlar inte om att bara följa kroppens signaler utan också veta (med hjärnan) vad som är dåligt eller bra för en.. styrka är inte bara ett kroppsligt begrepp..

    Varför är det så viktigt för dig att gå emot kroppens signaler dock undrar jag? När din kropp verkligen vill gå och kissa, alltså det är panik i princip, håller du dig jättelänge till då ändå för att vara så "stark" som möjligt?
  • mrsStatham
    CFly skrev 2013-03-15 09:24:49 följande:
    Våra åsikter om vad stark är går nog isär där. Att göra som kroppen säger är ju den enkla vägen. Det är ju betydligt jobbigare o svårare att gå emot kroppen. Så vilket kräver mest styrka där tycker jag inte är att följa kroppen. 
    Det beror på vilken styrka man pratar om.
    En långdistansare kan omöjligt slå Bolts rekord, och tvärtom naturligtvis.

    Jag kan tycka att det är starkt att säga ifrån. Att våga säga stopp istället för att bara köra på som en ångmaskin.
    Det är betydligt jobbigare och svårare mentalt att tvingas stanna upp, tänka till och bearbeta. 
    Att gå emot kroppen kräver bara envishet och en extrem förmåga att kunna ignorera saker. 
    Bara två saker är oändliga
  • rosyposy

    Jag förstår inte var styrkan ligger i att låta sin arbetsgivare köra slut på en utan att våga säga ifrån.
    Med all respekt för att du troligen är arbetsnarkoman men det är så mycket starkare att kunna säga ifrån och sätta stopp när det är en omöjlig arbetsbörda.
    Det du gör TS är att ta den enkla vägen...

  • CFly

    Det är ju ganska enkelt att lyssna på sig själv att ta ledig och göra så att man mår bra. Att må dåligt och samtidigt kämpa emot det är ju inte alla som gör.

  • Leola
    CFly skrev 2013-03-18 08:10:50 följande:
    Det är ju ganska enkelt att lyssna på sig själv att ta ledig och göra så att man mår bra. Att må dåligt och samtidigt kämpa emot det är ju inte alla som gör.
    Jo men visst ts, då är du såååå stark och vi andra sååå svaga.

    Fortsätt intala dig det så kanske du håller lite längre....

    *facepalm*
  • mrsStatham
    CFly skrev 2013-03-18 08:10:50 följande:
    Det är ju ganska enkelt att lyssna på sig själv att ta ledig och göra så att man mår bra. Att må dåligt och samtidigt kämpa emot det är ju inte alla som gör.
    Som sagt, det beror på vad man definierar "stark".
    Och jo, det är ganska många som  bara kör på tills de stupar bara för att de inte vågar ta en diskussion med arbetsgivaren om att det är en omöjlig arbetsbörda man har.
    Jag vågar nog säga att det är många fler som gör som du och inte säger stopp, än de personer som ser till att få en lagom arbetsbörda. 
    Bara två saker är oändliga
  • CFly
    mrsStatham skrev 2013-03-18 09:09:23 följande:
    Som sagt, det beror på vad man definierar "stark".
    Och jo, det är ganska många som  bara kör på tills de stupar bara för att de inte vågar ta en diskussion med arbetsgivaren om att det är en omöjlig arbetsbörda man har.
    Jag vågar nog säga att det är många fler som gör som du och inte säger stopp, än de personer som ser till att få en lagom arbetsbörda. 
    Jo men i det fallet är det ju så att personen vill få det lugnare och ta det lugnare. Men vågar inte ta den diskussionen med chefen. Det är ju inte en styrka. 

    Men  i mitt fall har jag inga som helst problem att ta en sån diskussion om jag vill. Jobbar nära med min chef och är med och påverkar min egen arbetsbörda som jag vill.

    Men trots det så kör jag på fast kroppen säger ifrån. Då tycker jag det är mer styrka att gå igenom och titta på att jag klarade det även fast kroppen sa ifrån. 
  • Leola
    CFly skrev 2013-03-18 15:33:20 följande:
    Jo men i det fallet är det ju så att personen vill få det lugnare och ta det lugnare. Men vågar inte ta den diskussionen med chefen. Det är ju inte en styrka. 

    Men  i mitt fall har jag inga som helst problem att ta en sån diskussion om jag vill. Jobbar nära med min chef och är med och påverkar min egen arbetsbörda som jag vill.

    Men trots det så kör jag på fast kroppen säger ifrån. Då tycker jag det är mer styrka att gå igenom och titta på att jag klarade det även fast kroppen sa ifrån. 
    Jag känner mig konstant trött, ibland har jag svårt att komma ihåg saker folk precis sagt till mig, namn, siffror, datum m.m. Kan ibland göra saker helt tokigt omedvetet. Lever i nån slags fantasivärld o dröm känns det som.

    Blir kallsvettig och har fått stresstinnitus. (dina egna ord)

    = låter inte som något jag skulle vilja ha. Är nog hellre "svag" i dina ögon då!
  • Lilia

    Nja, det värsta som kan hända är att du så småningom tar livet av dig. Och risken är stor om du fortsätter som du gör.

  • Purpurbräcka
    CFly skrev 2013-03-18 08:10:50 följande:
    Det är ju ganska enkelt att lyssna på sig själv att ta ledig och göra så att man mår bra. Att må dåligt och samtidigt kämpa emot det är ju inte alla som gör.
    Det kan ju bero på att det inte är en särskillt bra idé...
  • Dina08

    Vad kan hända? Du kan krocka. Du kan få någon allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom. Du missar ditt eget liv.

  • CFly
    Dina08 skrev 2013-03-21 18:33:52 följande:
    Vad kan hända? Du kan krocka. Du kan få någon allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom. Du missar ditt eget liv.
    Men asså missa sitt eget liv. Då har jag ju i alla fall jobbade och gjort bra för andra på min bekostnad. Är inte det nobelt? Det måste ju vara den ultimata styrkan att sätta andra före sig själv?
  • Purpurbräcka
    CFly skrev 2013-03-22 08:14:06 följande:
    Men asså missa sitt eget liv. Då har jag ju i alla fall jobbade och gjort bra för andra på min bekostnad. Är inte det nobelt? Det måste ju vara den ultimata styrkan att sätta andra före sig själv?
    Det är inte så kul att umgås med någon som är ultrapresterande på sin egen hälsas bekostnad...

    För att inte tala om hur hemskt det är när någon närstående beter sig på det viset. Tänk dig att någon du älskar står och dunkar huvudet hårt i väggen och vägrar sluta fastän du ber gång på gång!
  • JMM01
    CFly skrev 2013-03-13 09:56:39 följande:
    Asså, jag tror att jag är utbränd eller är jag inte? 

    Men jag fattar inte varför jag ska sluta upp. Vad händer om jag inte gör det. Så här är det, jag jobbar 150% minst, jobbar heltid om dagarna, sen har annat arbete på kvällen ibland och är borta, kommer hem sent, jobbar i hemmet och sen lägger mig med bara några timmars sömn och sen upp igen samma veva.

    Får mycket special uppdrag att pyssla med också och blir pressad hit och dit.

    Jag känner mig konstant trött, ibland har jag svårt att komma ihåg saker folk precis sagt till mig, namn, siffror, datum m.m. Kan ibland göra saker helt tokigt omedvetet. Lever i nån slags fantasivärld o dröm känns det som.

    Blir kallsvettig och har fått stresstinnitus. Men asså måste jag sluta? Vad händer om jag inte gör det då. Vad är det värsta som kan hända. Folk klagar på att droppen är när de inte hittar vägen hem t.ex. Men jag klarar ju gå som i en dröm hem, jag fokuserar mina sista krafter på att ta mig hem. Sen spelar det väl ingen roll om kroppen är som i en dröm och man är helt borta samtidigt. 

    Men hem kommer man. Eller vad man nu pysslar med. Det är ju bara att köra ändå oavsett det som händer. Eller? Vad kan liksom hända?

    Kanske dags att jobba lite mindre?
  • Marikek

    Jag skulle nog försöka trappa ner åtmistone.
    Jag har varit utbränd (tror jag, fick aldrig nån diagnos av läkare, de hittade inget fel på mig.) varit helt slut, tinnitus, extremt konstiga spänningar i kroppen, halvsidesförlamad eller åtmistone tappade känseln. Jag har efter två år frisknat till igen. Känns så otroligt skönt att ha KRAFT!!. Ett tag trodde jag att jag skulle må sådär hemsk resten av livet och det var ingen höjdare. Orkade bara gå hem, vara hyfstat "trevlig" mot familjen och sen pang i säng.
    Jag är egenföretagare och har jobbat som vanligt men sagt nej till sådant som gett mer jobb än vad jag klarar av.
    Jag har helt enkelt skitit i det, bara försökt att inte stressa upp mig.
    Men nej ta det lugnt för guds skull. 

Svar på tråden Utbränd. Vad händer om jag inte bryr mig?