Någon mer som tar illa vid sig av ständiga bråk med bonusarnas mamma?

 Ja jag tycker Iams mail klart och tydligt visade att pappan from nu tar avstånd från mammans galenskaper och endast och enbart kommer att ha kontakt ang barnen, vilket är helt ok att göra, man måste inte ha mer kontakt än så utan att bli otrevligt skulle det stå.

Det är inga problem. Jag har tusentals mail som HAN har formulerat och språket i hennes är absolut inte hans.

Han kan förvänta sig en domstolstvist av ett sånt mail.

Och du kan antagligen förvänta dig ett asgarv om du anmäler för detta. Givetvis beroende på vad som står i mailet, är det relevanta saker utan hot så har du inget att komma med, är det hot bör du ju anmäla oavsett vem som formulerat sig. Som sagt, han har rätt att ta hjälp av vem han vill att formulera ett mail.

Antingen har du fått riktigt otrevliga och hotfulla mail eller så är du en sån där biomamma som inte kan inse att din och mannens relation inte behöver vara mer än kontakt ang umgänge med barnet och sånt som påverkar det och att pappan har rätt att begära att det ska ske via mail/sms i första hand.   

Nej, jag menar att om situationen är ohållbar så är det en bra lösning att Ts sambo skickar ett mail till sitt ex där han klargör sin ståndpunkt. Sen gav jag ett exempel på hur ett sådant brev skulle kunna se ut. 

Om du hade varit min sambos ex och du hade fått för dig att dra det den vägen hade du först genererat ett stort skratt innanför våra väggar, sen hade min sambo svarat: "gör du så". Sen hade vi med nöje väntat på att du skulle göra bort dig totalt.

Om vi ska se det utifrån barnperspektivet så hade det tilltaget du anser vara vettigt resulterat i att du skapat en ännu mer ohållbar situation mellan barnens föräldrar.
Du kan nämligen inte kräva något som helst av ditt ex. Inte hur han umgås med dig, inte vad han vill prata med dig om.. eller snarare inte prata med dig om.. Du kan inte heller kräva att du ska bestämma vem han ska ta hjälp av för att formulera brev till dig för att du inte har vett på att sköta din relation som förälder till hans barn. Faktum är att du har inte ens rätt att få din åsikt hörd i dessa frågor. 
Ska vi vara rent krassa så är din inblandning i hans nya familj lika med 0, zero, noll, nada, zip, nothing..
Och för din OCH för dina barns skull är det nog läge att du inser det innan du ställer till alldeles för mycket oreda.Vad var det som var otrevligt i mitt exempelmail? 
Delen där jag skriver att föräldrarna ska vara likvärdiga?
Eller där jag skriver att kommunikationen ska vara respektfull och saklig?
Eller kanske delen där jag skriver att barnen har rätt till båda sina föräldrar?
Eller är det mer åt hållet där jag skriver att han faktiskt inte är intresserad av att ha någon närmre relation till sitt ex än en saklig informationskommunikation kring barnen? 
Vad är det som är otrevligt? 
 

Det var så lite så :) 
Hoppas det blir bra för dig. Det är inte meningen att man ska må dåligt för att man har blivit kär.
Kram! 

Till slut fokuserade jag på annat. Bytte jobb bla. Man får inte glömma tiden  också lugnar ned saker. Ju mindre jag fokuserade på hans ex och all skit, ju bättre blev allt? Allt man tänker på har en benägenhet att växa tydligen..
Så jag antar att det jag ville säga till dig var att göra annat, tänka på annat så kommer det nog att bli bättre. Då slänger man inte in mer ved i brasan man vill ska slockna...lycka till! 

Det är ju därför han skickar det, som en sista åtgärd att få dig att backa innan det dras till rätten.

Visst är det så att det är man själv som till viss del har makten att avgöra hur stor del i ens liv exet ska ta. Men när man har gjort allt man kan, när mannen har klargjort för exet att det är saklig och skriftlig kommunikation som gäller och det ändå inte hjälper. När exet helt enkelt stuntar i att informera om saker som rör barnet då hon inte får göra det som hon vill. Då exets beteende fortsätter att påverka mannens (och dennes frus) tillvaro med barnet rent praktiskt i form av att viktig information uteblir. Vad gör man då? Vad gör man när exet då övergår till att använda barnet som maktmedel i full skala? När exet intalar barnet, som dessutom fortfarande är såpass litet att det går på förskola, att barnet "har det bäst hos mamma" när så inte är fallet. När det egentligen är tvärt om. Och att man varje vecka måste "börja om" från början med barnet. Sedan lägger man ned en veckas tid på att "återställa" sin relation till barnet som mamman arbetat för att sabotera under sin vecka. Man har inte kraft att hålla på med detta år efter år! Man klappar ihop, och tillslut klarar man inte av att gå upp till jobbet på morgonen eftersom situationen har tärt så mycket på en, både fysiskt och psykiskt.

Då kontaktar man familjerätten/familjerådgivningen... Och funkar inte det så kontaktar man en advokat och går till tingsrätten.. Då kan man få dom på avtal.. Och om det avtalet bryts så blir det konsekvenser.

Vi har redan varit hos familjerätten. Det är helt omöjligt att ha en konstruktiv kommunikation med en människa som ljuger i var och varannan mening. Jag och min man förstår ju att hon ljuger p.g.a. att hon känner sig underlägsen och därför använder lögner för att "jämna ut". Men familjerätten visste ju inte det. När min man kom med bevis för att hon ljög verkade inte familjerätten vara så värst intresserade av det. Dom förklarade att dom ju ändå inte agerar "domare". Så hur mycket man sitter där och ljuger spelar alltså ingen roll. Det enda som betyder något är hur villig till samarbete man UTGER sig för att vara. Så länge man säger att man är "jättevillig att få det här att funka för barnets skull", men att man sedan ljuger i nästa mening, så är det det enda som betyder något. 

Det blir advokatkontakt nästa. Vi har pratat om att ta kontakt med advokat länge nu. Och inget blir bättre. Tack för svaret Iam. 

Jag skulle också ha svar på TS ursprungliga fråga. Jag är inte styvmamma själv, men jag har samma problem i liknande konflikter. Jag blir orolig, svårt att sova, jobbet blir lidande. Det kan vara enkla småbråk med svärmor eller större bråk med grannar, mm. Samma reaktion varje gång.

Jag försöker med följande strategier:

* Prata om det med så många som möjligt för att rensa systemet
* Tänka att jag ska ta det som viktiga lärdomar och nyttiga erfarenheter

Men det blir ändå så att min hjärna fortsätter vrida och vända på situationen. "Jag borde sagt så", "varför säger hon så, det stämmer ju inte alls", "tänk om jag uppfattas så här av andra också", osv osv.

Kanske borde man prova på att skriva dagbok också? Fler bra idéer?

Samma här, mår bäst när jag inte vet allt hon säger och har åsikter om.
Blir lätt irriterad på min sambo när han bara låter henne hålla på och inte står upp för sig själv och oss och eftersom han inte riktigt klarar det är det bättre att inte veta om det. jag ligger lätt o grubblar o mår dåligt över saker hon säger, särskilt om dt är kopplat till mig på något sätt.
Tror att jag mår bäst ju mindre jag har med henne att göra.
Naturligtvis pratar vi om sådant som är viktigt, men annat slipper jag gärna. 

Hallå! Vi har varit där, mycket tålamod har gått åt till ett ex som vägrar inse att barnen behöver två föräldrar . Vi har varit i tingsrätten precis innan sommaren och det gick bra för barnen!! Exet skämdes rejält när sms och mail lästes upp som hon skickat oss, de var både hot och lögner, och det värsta av allt är att flertalet sms är från exets föräldrar! Nu gick det inte som exet planerat utan vi har barnen veckovis vilket vi tycker är bäst för barnen, de trivs hos båda sina föräldrar och finns ingen anledning till att de inte ska få träffa båda! Exet är totalt slut i huvudet men är och kommer alltid att vara barnens bästa, så är det ju!!!!! Nu hoppas vi på att de är slut med sms för hen har fått mycket kritik i domen från tingsrätten! Ha nu en go sommar alla! Kram

jag har det precis likadant. Bonusarnas mamma har borderline så alla saker som "ska" fundera gällande att samarbeta (kunna prata med varandra, samarbeta mm) funkar INTE. Det finns inga gränser för denna människa gällande hur hon beter sig. På grund av hennes personlighetsstörning (ja hon har fått diagnosen av 3 olika psykologer) så kan man bli galen för mindre. Hon skickar SMS som inte är av denna värld till min sambo, hon hotar honom och sina egna släktingar, inklusive barnen. Hon har sin egen agenda gällande när barnen ska vara hos oss och vi vet inte vad som gäller från vecka till vecka. Nu säger ni: gå till familjerätten och få på pränt vad som gäller. Tro mig, dom har varit där. Många gånger. Borderlinepersonligheter kan vara väldigt charmerande och övertygandande vilket hon är. Så dom tror på henne, avtal skrivs som hon håller typ 2 veckor och sedan är det hennes regler som gäller igen. Men det är aldrig hon som gör fel utan alla andra. Hon har misshandlat min sambo, sina egna barn (dom säger ingenting och skulle aldrig anmäla henne) och hon är helt enkelt en satmara. Men hennes sjukdom gör att ingen förstår vad det är vi går igenom, för dom känner henne som "den där trevliga människan" som aldrig gör fel.

Så TS, är du i samma sits och hon skulle också ha samma personlighetsstörning finns det inget ni kan göra förutom att helt och hållet nonchalera henne.