Mår skit. Blivit ensamstående 2 barnspappa

Det är en skitsits du har hamnat i, men du har dig själv och dina barn kvar. Du kan vara en fantastisk pappa den tid du har barnen.

Med tiden kommer du att komma över sorgen av en misslyckad relation.
Du har ett värde i att vara människa och ett enormt värde som pappa, förminska inte dig själv.

Vad är det som får dig att oroa dig inför framtiden? Är det praktiskt? Är du deperimerad? Det finns lösningar på det mesta och hjälp att få.

Hört talas om föreningen "Makalösa föräldrar"?

Hur kan man vara en fantastisk pappa när man arbetar? barnen är ju bara sura när dom kommer hem från dagis och det mesta är stress.

det praktiska klarar jag nog av. hoppas jag. försöker i alla fall men ibland går det åt skogen med rutinerna.
har även svårt att komma ihåg både små och viktiga saker just nu

blir helt slut efter en dag.

framtiden hur relationen med mina barn kommer se ut. hur jag själv kommer bli. arbete, ekonomi allt.

känner mig väldigt ensam även om jag har folk runt omkring mig. gråter och tappar humöret väldigt lätt

har inte hört om makalösa föräldrar men får kolla upp det 

Du kommer hitta rutiner men det måste ju få ta tid innan sånt här sätter sig.

Har du möjlighet att flexa så satsa på att jobba mer veckor du inte har barnen och mindre veckor du har barnen. Kan du jobba hemma hämta tidigare och jobba på kvällen när de somnar och du ändå inte kommer iväg någonstans.

Laga rejält med mat de veckor du inte har barnen så att du kan värma i micron och bara komplettera med t ex pasta, ris, potatis då du har barnen. Minimera tiden du måste stå vid spisen.

Är du orolig för ekonomin fundera på om det finns en möjlighet att minska boendekonstnaden genom att byta till ett mindre boende. Så små barn behöver t ex inte egna rum.

Men ta en sak i taget. Sörj ditt havererade förhållande, överlev dag för dag, skapa dig rutiner och strategier med barnen på ett sätt som passar er. Låt det ta tid. Ni kommer fixa det här!

Eftersom du skriver att du alltid jobbat massor för att dra in pengar gissar jag att du inte är så van att rodda runt barnen helt själv, iaf inte flera dagar i sträck och då får du räkna med att det tar tid att sätta rutiner och hitta vad som fungerar. Gör ditt bästa, men sätt inte orimliga krav på dig själv så här i början.

Tackar för tipsen

det där med mat ska jag verkligen skriva upp. 

kan inte jobba hemmifrån men kan säkert styra upp det på ett annat sätt så att jag får jobba mindre på tex fredagar när jag har barnen. Det har jag inte ens tänkt på men vore guld värt i alla fall.

det är nog mamman som sätter griller i huvudet på mig bara då jag får höra en massa skit från henne.

det stämmer att jag inte är van vid barn så som mamman är men hon har ju faktiskt varit hemma i 3 år nu
så inte konstigt att hon tycker jag är en idiot. 

Du fixar det med tiden! Om det är ekonomiskt möjligt och om du har en rimlig boendekostnad så kan du kanske gå ner i arbetstid och jobba 80%? Eller jobba mer veckorna utan barn och mindre veckorna med?

Ta så mycket hjälp du kan och ta det dag för dag.

Jag jobbar också på att hitta rutiner för mig och barnen men säger som de andra: ta ett djupt andetag och lugna ner dig. Med lite planering och rätt val ordnar det sig!

Jag vet ju inte hur flexibelt du kan jobba men om du kan gå ner i tid när du har barnen så är det ju jättebra.

Och precis, förbered maten (skriv matlista för veckan, laga storkok (köttfärssås, grytor, ugnspannkaka, grilla kycklingfiléer, torskfiléer,...) när du inte har barnen så att du bara behöver tina/värma/... när du har dem). Lägg fram kläder/förbered frukosten på kvällen för att undvika stressutbrott på morgonen.

Skit i alla måsten när ni kommer hem från dagis. Fixa maten, sätt er på golvet och lek lego medan den blir färdig. Gör en spektakulär grej av att bada/duscha (kritor som man kan använda i badet t.ex.). Städa kan du göra när du inte har barnen. Fokus på barnen och deras behov.

Och vad det gäller din f.d., tja. Hon var olycklig i förhållandet och bestämde sig för att lämna. Ta inte skit för det, hennes beslut. Koncentrera du dig på att göra det bästa av din och barnens situation/tid och du kommer att bli "pappa 2013" - i dina barns ögon iaf och det är det som räknas!

Lycka till!

jag kan nog jobba mer när jag inte har barnen. vill inte gå ner i arbetstid då det skulle innebära sämre ekonomi.

Tack som för svar och stöd :) Det får helt enkelt ta sin tid. Som sagt jag har ju fått hört vad jag är dålig på och som ovan sa man ska inte sätta så höga mål. Det är nog mycket därför hon var olycklig också. hon har alltid försökt att vara supermamma som ska koka välling på spisen men glömt diska kastrullen efter sig så det blev bara för jobbigt för henne.

jag kör i micron.

huvudsaken man gör bra för sina barn 

Du är en bra pappa tänk på det.
Försök inte ta åt dig om hon börjar bråka å tjafsa.
Det kommet att bli bättre. Vad hon gör när hon inte har barnen ska du inte tänka på. Blir det problem mellan er som handlar om barnen, ta kontakt med familjerätten då.

Ska ni ha barnen varannan vecka så är du inte skyldig att betala underhåll till henne.

Som du skrivit så kan du säkert jobba mera när du inte har barnen och mindre när de är hos dig.
Börjar hon tjafsa om pengar och ekonomi som är det inget du tänka på. Det var hon som valde att gå, hon får stå sitt kast för det. Inte dina bekymmer om hennes ekonomi.

Hoppas det läser sig!

J

Min pappa hade min syster alldeles ensam från det hon var 1 år tills hon blev 19 o flyttade hemifrån. Pappor är bäst, du ska inte underskatta dig själv!!
Hitta era rutiner och njut av att ha barnen alldeles för dig själv då dom är hos dig.
Allt löser sig, all lycka och kärlek till dig och dina småttingar

Grejen är ju att hon måste inse att när hon valt att gå så är det dina rutiner, dina regler och dina beslut de veckor du har barnen. Hon måste släppa kontrollen.

Så länge du inte rent missköter barnen har hon inget att säga till om huruvida du micrar välling, har andra rutiner och gör saker på annat sätt. Så länge du är trygg i att du gör det som är bäst för dig och barnen så strunta i kommentarer av typen hur vällingen ska beredas. Själv har jag alltid micrat vattnet men stoppat i pulvret efteråt men alla gör olika :)

Sen kan det ju vara bra att försöka komma överens och sammarbeta om stora beslut som rör barnen men jag gissar att ni inte är där än. Låt allt sätta sig och ta dig tid att hitta en trygghet i ditt eget föräldraskap så ska du se att det löser sig.

Vilken skitsits! Försök att hitta rutiner som fungerar så fort som möjligt och skaffa en bra papperskalender där du skriver ner allt: barnens tider, vad som behöver göras (läkartider, utvecklingssamtal på skolan etc) och köpas (nya gummistövlar, lucianattlinnen, presenter) så att du ligger steget före och slipper stress. Se till att boka in tvättid på de veckor du inte har barnen så att det rullar på. Skriv in den i almenackan. Om dagis ber dig ta med något: skriv ner det i almanackan direkt!

Bra tips med att laga mat som bara är att tina. Jag lägger till: skriv ner någon lista på rätter som fungerar att laga och frysa och en lista med maträtter som barnen gillar och ha i plånboken så att du snabbt kan få middagstips om det blir stressigt. Jag hatar att stå i matbutiken med lågt blodsocker och försöka tänka ut något gott och nyttigt att laga som ska bli klart snabbt.

Min före detta-sambo (numera särbo!) hamnade i precis samma situation som dig; han blev ensamstående ganska oväntat och blev helt överväldigad. Håller med alla ovanstående; ta det lugnt, försök skapa egna rutiner men kom ihåg att det är okej att gå ifrån dem ibland också. Ditt e kan inte BESTÄMMA något hos dig längre, men ni kan ju gemensamt diskutera om uppfostran osv. Gör det som får DIG, och dina barn, att må bra. Det kommer bli bra. Ett halvår efter separationen träffade min särbo mig och han berättar varje dag hur lycklig han är nu, och det hade han ju inte kunnat vara i sitt gamla förhållande. Positivitet är bra, men låt dig själv sörja också.

Jag och mamman till mina barn.( 4st mellan 2-6)

Hon träffade en ny man bakom min rygg och vi bor varannan vecka i den gemensamma lägenheten.

Jag har jobbat och betalat alla räkningarna.

Hon började plugga så hon fick csn då bad jag henne att hon skulle hjälpa till med hyran då jag blivit arbetslös.

Hyran ska betalas men kommer inte in och jag står som ägare på den så det är jag som får "skiten".

Har alltid gjort allt för mina barn.

Har bett om hjälp med hyran men händer inget för att vi står fortfarande som "sambos"

Har varit på att hyran ska in men inget svar men hon vill gärna bo kvar här då vi fick den gemensamt.

 

Någon som har goda förslag??

 

 

Sliter

Oj.. Jag slant..

Skiter du i din ex hysteri, tar tag i vardagen och hittar dina lösningar så funkar det fint inom ett halvår. Lyssnar du på min ex, gör allt fel mot din natur så blir det aldrig bra.

Hur ska du göra?

Bor hon varannan vecka hos dig och varannan vecka hos sin nya?

Kasta ut fanskapet för det första! Vilken idiot till kvinna som först träffar en ny bakom ryggen på dig men samtidigt tror att du ska stå alla kostnader...

Har själv blivit ensamstående med tre barn 7-5 och 3 år. Inte är det lätt i alla fall, det kan man lugnt säga. Var bor du?

Det är inte lätt när man blir ensam och har barnen själv varann vecka eller så. Allt går över och man får till allt senare. Men huvudsaken att man försöker vara glad och så när man är med barnen. Och dom gör ju en glad och hoppfull. :) 
Jag har haft min tjej på heltid i snart 2 år hon är 5 år hennes pappa har en ny sambo och son som går i första hand numera, men jag skiter i det hans val men dock synd om henne då hon inte får tid med sin pappa.

Men bara man själva är stark och gör det bästa för barnen så klarar man resten sen. :)  
Jag träffas mer än gärna så barnen kan leka eller om du vill prata. :)