Hur bevisar man att barnet mår bäst så här?

Knepigt. Stämmer han dig så har barnet blivit större när ni väl kommer till förhandling, så det kan funka med växelvisboende då, även om det inte funkade tidigare.Det finns aldrig bara en sanning. Kunde man fråga barnet skulle det finnas en tredje sanning. Sanningen ligger alltid någonstans mittemellan olika parters uppfattningar.

Tiden har gått, barn blir äldre och klarar fler saker. Då kan man kanske prova igen. För att barnen får lika stor tillgång till mamma och pappa är optimalt, men självklart funkar det inte alltid.

Nog kan det vara så att själva flyttandet emellan föräldrar gör barn oroliga, men vad är det då som säger att barnet ska bo mer hos mamman?

absolut inget! Det är inte självklart att barnet ska bo hos mamman eller pappan. Det får man naturligtvis komma fram till men i detta fall låter det ju som om barnet trivs bättre hos mamman och dessutom så är et ju inte så att pappan fråntagits barnet. Vad jag förstår så har de nästintill varannan vecka ändå så jag aförstår faktiskt inte problemt om barnet mår bättre så.
Då tycker jag det är rätt ego av pappan att risker att barnet ska må sämre igen för 1.5 dag...

Självklart finns det inte bara en sanning, men barn är rätt enkla. Barn vill vara alla till lags, barn vill ha både sin mamma o pappa om barnet får välja... dock märker man rätt enkelt på barn när de mår bra och när de mår dåligt. I alla fall har mina barn varit otroligt enkla. Även om de älskar mamma och pappa lika mycket så finns det bättre och sämre vägar.
Bara för att man inte bor där 50/50 så betyder inte det att mamman/pappan inte får träffa barnet. Man kan hitta på saker tillsammans, pappan kan hämta på dagis och ha barnet några timmar innan mamman kommer hem och barnet kan sedan åka hem och sova hos mamman etc    

spela roll om det är mamma eller pappa, jag kan likväl vara helgmamma om barnet mår bäst av det, så länge barnet är lyckligt, men det är så mycket bakom historian jag inte skriver här för att han ska inte riktigt veta att det är jag som skriver om han såg tråden, som stört deras anknytning, jag har gjort allt för deras kontakt, han har bromsat och jag har kämpat i flera år, det är så lätt för folk att tro att jag flyttade för att jävlas och göra det svårare för honom, att jag värderar mitt nya barn mer, jag önskar att pappan kunde ta mer ansvar, var mer lämplig, såg det jag ser, men tyvärr är det inte så, vad gör man som andra föräldern? Man skyddar sitt barn och försöker lappa ihop det.
Det är en sorg hos mig att han "duger" inte lika mycket, för jag själv hade ingen pappa.
Om barnet fick välja så skulle det mest troligt välja min sambo, det är honom h*n ropar efter när det gör ont, vill inte stanna på dagis, det är honom h*n vill ska vinka, pussa och krama, det har jag aldrig sett barnet göra mot sin pappa, hur normalt är det att barnet inte vill krama båda föräldrarna?
Det är det jag är rädd att han märkt, att h*n pratar mycket om min sambo hos honom och det väcker en hotkänsla och svartsjuka.

det är det jag menar. här på FL så tror alla att båda föräldrarna är bra och sunda föräldrar och säger man något annat så snackar man skit och vill "ta" barnet från den andra föräldern.
Oftast finns det en bakomliggande orsak till att en förälder inte klarar av att ha barnet mer än ett visst antal dagar och hur mkt ett barn än tycker om sina föräldrar (för trots att ett barn kanske inte känner så mkt trygghet hos en av föräldrarna så ska det mkt till för att ett barn inte ska älska båda sina föräldrar, även misshandlade barn hoppas och tror in i det längsta på sina föräldrar)

Det är jobbigt att inte bara kunna få ställa en fråga utan att det ska bli påhopp.
Visst finns det (som någon skrev till mig tidigare) 2 sidor av ett mynt och kanske 3 om man lägger till barnets sida MEN i mångt och mycket i dessa situationer är båda föräldrarna med på ett hörn precis som du beskrev att pappan var till att börja med.

I mitt fall så är det så att mamman både sagt upp sin vårdnad självmant OCH vill inte ha mer umgänge för att hon VET att hon inte klarar av det. Hon känner att hon brister i sin föräldrarroll och har valt att barnen bor hos mig i stället.       

Pappan vet om att han inte klarar av allt jag gör, visade han tydligt när barnet föddes, bla med att säga att han önskar att jag inte blivit gravid (när jag var 8 månader gravid) och när han bad mig ha ensam vårdnad för han vela inte ta ansvaret, men han skulle aldrig erkänna eller be mig nu efterhand att det varit så eller att han sticker helt, jag ser så tydligt hur han mår bättre av kort tid, men han strider mycket för att han får påtryck från annat håll, så pass mycket känner jag honom att jag vet det!

precis! Så för din del är det ju för barnets skul du gör detta, inte för att jävlas med pappan! tyvärr förstår inte alla det, som inte varit i den sitsen där en förälder faktiskt inte klarar av föräldrarrollen...
Det är väldigt jobbigt att skicka iväg ett barn till en förälder när man vet att barnet inte mår bra när det kommer tillbaka.

Tyvärr vet jag inte mer du kan göra än att dokumentera allt barnet säger o gör. Vad han gör och inte gör. Inga regelrätta bevis men ändå bra att ha det nedskrivet. försök få all er kommunikation åp pränt, alltså t ex via mail eller sms. Det gör också at du har på fötterna om han beter sig illa mot dig eller "erkänner" saker som kan vara bra för dig att ha med dig om det blir en tvist.

tror du att pappan väl vill ha boendet och vårdnaden om han nu skulle få den via rätten?     

Ja! För han tror att han blir rikare om han hade det, han förstår inte att det är försäkring, dagisavgift, medicinkostnad, sjukhusresor, fritid med mera, som ändras när barnet blir äldre, han ser bara bostadsbidraget, barnbidraget och underhållet han kan få (som jag har)

men det lär han väl upptäcka så småningom att så inte är fallet ;)

Fast vad han tänkte och sa innan barnet var fött spelar ingen roll. Det är dagsläget som gäller. Och nu vill och kan han ha vårdnad och boende. Väldigt få är så dumma att de inte förstår att det är besvärligare (men underbarare) att ha boendet än att inte ha det.

Tycker du ska sluta älta det gamla och börja se möjligheter idag istället. Barnet har rätt till båda sina föräldrar.

TS: det finns ju inte mycket mer bevis att få än att förskolepersonal och BVC intygr att det verkar fungera bättre... Förvisso är det nog fullt möjligt att han får delad vårdnad, om han vill ha det. Men varför har ni inte provat att ha barnet lika mycket, fast byta oftare? Typ två nätter hos dig, två nätter hos pappa och sedan tre nätter hos dig. Tvärtom veckan efter. Eller något annat system? Eftersom det verkar vara de långa perioderna som är problemet...

För det var ett större problem, orotad känsla hos barnet.