• Anonym (OK 3 barnsmamma)

    Barn med tre pappor - ensam om det?

    Jag har 3 barn med 3 pappor som rubriken lyder. Efter att ha läst en hel del här på FL förstår jag varför jag går omkring med nån form av skam för detta och inte gärna vill berätta det för vem som helst. Men, hur ovanligt som helst kan det väl inte vara ändå tänker jag?
    För mig ligger det till såhär; Jag blev oplanerat gravid när jag var 17 år. Valde att behålla eftersom jag kände att jag aldrig skulle kunnat göra abort.  Som den naiva ungdom jag var tänkte jag dock inte särskilt långt när det kom till "förhållandet" jag hade. Barnet var ju resultatet av en tonårskärlek. Vi höll ihop till barnet var 1 år, och kom sen att dela på ansvaret. Detta funkade helt ok till barnet valde att vid 12 års ålder bo enbart hos mig o min nuvarande man.
    När mitt barn var 3 år träffade jag en kille som jag kände var min själsfrände och jag ville så himla gärna att mitt barn nr 1 skulle ha en "riktig" familj.
    Vi skaffade barn och min förhoppning var att vi skulle hålla ihop såklart. Mitt upp i graviditeten fick den här "själsfränden" fullkomligt spel och svek oss alla tre genom att bara lämna oss. Jag kämpade verkligen och kröp för honom i mitt arma hopp om att vi skulle vara den familj vi "sagt". Det var upp o ned hela tiden fram till att vårt barn var 1,5 år. Då lämnade jag för gott vilket är bland det bästa jag nånsin gjort.
    Han var inte särskilt intresserad av att träffa sitt barn och talade gärna om för mig att ingen skulle vilja ha mig, - en ung tjej med två barn med två olika pappor dessutom.
    Jag tänkte inte ens på att träffa nån vid det laget utan trivdes väldigt bra själv med barnen. Umgänget han hade/har med vårt barn har jag från start fått ordna upp och anpassa så att det ska fungera så bra som möjligt.
    På gott och ont har han genom åren mest fungerat som en kompis till vårt barn och aldrig  haft en papparoll. Vårt barn kallar honom vid namn. Idag har de ett regelbundet umgänge och jag vet att de verkligen älskar varandra och trivs ihop.
    När mitt andra barn var 3 år blev en kille jag känt sen gammalt intresserad av mig men jag drog mig för att "trilla dit" och kände mig mindre värd med exets ord ringande i öronen. Han övertalade mig dock till en dejt och sen dess har vi varit ett par. Detta är nu 6 år sedan.
     Han hade inga barn och jag hade inte tänkt skaffa fler. Inte bara för att jag redan hade två friska fina barn, utan också för att "så kan man väl inte ha det! Tre barn med tre pappor! Skäms!" Typ.
    Till saken hör att den här mannen direkt tog mina barn till sig och för mitt minsta barn har han alltid varit "pappa". Han kom in och köpte mig och hela "kitet" och trots att jag fått till mig att ingen nånsin skulle göra det - hör o häpna liksom!
    Vi valde att bli gravida ändå och har nu ett barn på 4,5 år, är gifta och lever som en vanlig kärnfamilj. Mina två äldre barn bor hos oss på heltid, förutom det begränsade umgänge som finns med deras pappor.
    Jag vill gärna understryka att barn nummer 2 såklart till fullo vet vem som är biologisk pappa och att biofadern är ok med att barnet kallar min nuvarande man för "pappa".

    Jag tänker ibland såhär, att om jag inte haft mitt första barn sedan tonårstiden så hade ingen höjt på ögonbrynen över att jag "misslyckades" med mitt andra förhållande (som ju då varit mitt första) och valt att gå vidare med kille 3 (som då varit kille 2). Nånstans känner  jag att förhållandet i tonåren knappt var värt namnet utan det rörde sig egentligen om en typisk tonårsgraviditet , - som jag också var "ordentlig" nog att ta ansvar för.
    Ändå går man omkring och förutsätter att de som inte känner en tillräckligt absolut skulle döma ut en bara utifrån principen att man har tre olika fäder.
    Själv känner jag att det finns 2 pappor runt mina tre barn eftersom andra barnets far aldrig varit närvarande på "riktigt". Men 3 är det ju helt krasst och det kan man ju aldrig komma ifrån.
    Att kändisar som Tilde De Paula och systrarna Graaf har barn med 3 pappor har jag aldrig hört nån oja sig över, men när det kommer till oss ickekända undrar jag om det är lika "ok"?

  • Svar på tråden Barn med tre pappor - ensam om det?
  • Freksta

    Vi är fyra syskon på 3 pappor så du är inte ensam och vem bryr sig så länge man är lycklig Solig

  • Anonym

    Det är helt ok! Tänk inte på det. Min svärmor har tre barn med tre pappor. Också en tonårsgraviditet inblandad. Hon är helt underbar och hennes barn också. Jag tror inte att folk bryr sig om sånt längre. Det är bara dumheter.

  • Anonym (OK 3 barnsmamma)

    Gulle Er!

  • Anonym (Sanna)

    Jag väntar mitt tredje barn med en tredje pappa och jag struntar helt i vad omgivningen har att tycka om det, det är ju inte deras problem och det är så vanligt med särkullsbarn nuförtiden att jag inte ens kan förstå hur folk kan höja ögonbrynen inför det. 

    Så länge man är lycklig och barnen mår bra, det är det absolut viktigaste. Inte vems barnens pappor är.

    Visst att man får pussla lite mer för att få ihop allt men nee jag tycker inte det är så jobbigt.  

  • Anonym

    Min mammas kusin har fyra barn med tre fäder. Två födda på femtiotalet och två på sextiotalet. Hon var en ung mamma som blev änka tidigt med två småbarn. Ett lätt byte för en charmerande spanjor som behövde uppehållstillstånd. Han gifte sig med henne, gjorde henne på smällen och stack. Den tredje, som var ett riktigt bottennapp, gifte hon sig med och tänkte nog tredje gången gillt. Det blev det, beroende på hur man ser det. Med honom fick hon sitt fjärde barn och de levde tillsammans tills döden skilde dem åt. Han var ett svin som misshandlade både henne och de äldre barnen och gav sig även på flickorna sexuellt.En mycket sorglig historia.

    Jag tror att det där med att ha fler fäder till sina barn var vanligare än man tror redan förr - dock var det inget man ropade ut i en megafon direkt....

  • Anonym

    Tillägg - jag håller med de andra - det spelar väl ingen som helst roll. Skit i de som har fördomar. Det är sådana som inte har några egna liv och måste haka upp sig på andras....

  • Anonym (tyvärr)

    Jag måste tyvärr erkänna att jag har fördomar kring flera barn men flera pappor.... Det är ett problem jag har och om det känns lättare ser jag på samma sätt även kring kändismammor med massor med ungar med olika pappor. Jag tycker även att det är illa med pappor med massor med barn med flera olika kvinnor...

    Men sedan så vet jag ju om att det finns olika situationer och olika anledningar... Så i slutändan handlar det ju också om ålderskillnader och varje persons individuella historia så jag skulle akta mig för att döma för hårt men spontant skulle jag inte kunna låta bli att undra över varför och ja tyvärr kanske få lite negativa vibbar.

    Märk väl detta är inget jag är stolt över och jag skulle gärna lära känna personen och rätta till min bild av personen...   

  • pluvdo

    Jag skulle inte döma dig för att du har barn med tre olika pappor i alla fall. Visst, det kan i vissa fall verka lite, for lack of a better word, "WT", men då är det främst i fall där en ensamstående, kedjerökande mamma har barn på ett, två och tre år gamla med olika män. Du verkar ju ha några år (och seriösa förhållanden) mellan barnen och då är det en annan sak. Tycker jag i alla fall.

  • Anonym

    Min mamma har 4 barn med 3 olika. Första fick hon när hon var 19 år och det var början av 70 talet, sen fick hon mig i början av 80 talet och mina småsyskon fick hon i början av 90 talet. När det var början av 2000 talet så skojade vi mycket med henne och frågade när nästa "kull" skulle komma

  • lykantrophona

    Att ha flera barn med olika män tycker jag inte är så konstigt. Det som jag möjligtvis skulle kritisera är att du blev gravid som tonåring, men det har ju inte mängden pappor att göra, utan helt enkelt åldern och att det inte var planerat. Hade du haft tre barn med varsin pappa och alla av dem hade kommit till efter att du gått ut gymnasiet hade jag inte brytt mig ett dygg.

  • Jättekul

    Det är ingenting att skämmas för. Du har också kämpat för att det ska fungera. Först tonårskärleksbarn vid 17 års ålder. Inte lätt men det har du fixat. Sen ett barn vid 20 års ålder. Inte konstigt med tanke på att du redan hade ett och önskade ett till med den nya killen för att få en "hel" familj sas. Nu har du träffat en bra man och har ett tredje barn med honom. Jag ser inget fel i det hela alls. Förutom att du var väldigt ung och att du har varit duktig.

    Sen kan jag tycka att pappor kommer alldeles för lätt undan. Det är mamman som ska ta allt ansvar i många fall. Varför då? En pappa får gärna svara på detta som känner sig träffad. 

  • Lindsey Egot the only one

    Om du tittar på familjen annorlunda TV4 så har Madde 8 barn med fyra olika män.
    De yngsta 5 med den hon lever ihop med idag. Hon är en drivande människa som jobbar, tränar, bloggar och är mån både om sig själv och om barnen. Att hon har barn med 4 män gör ju inte henne till en dålig människa utan kanske har mer i bagaget än andra och har haft otur med relationer.
    Det betyder inte att man är en svår person att leva med utan kanske kan bero på att man är lite naivt och tror allt blir bra bara man skaffa barn med varje kille man träffar och är kär i. Men det kan ju bara de som har barn med flera män/kvinnor svara på.
    För detta är ju inte enbart kvinnor som har flera fäder till sina barn. Det finns ju mån som har flera mödrar till sina barn.
    Nackdelen är att kvinnor med många barn får en negativ stämpel och en man med många barn anses vara en mjuk kärleksfull man oavsett om han har det med en eller flera kvinnor.

  • Filip_81

    Tyvärr skulle de flesta nog tänka att du är lite instabil och att du attraheras av dåliga män. 

  • Anonym (vemvillha)

    Du tror att du är bättre genom att dra fram en gammal tråd. Stabilt.


    Filip_81 skrev 2026-04-04 17:32:40 följande:

    Tyvärr skulle de flesta nog tänka att du är lite instabil och att du attraheras av dåliga män. 


  • klyban
    Filip_81 skrev 2026-04-04 17:32:40 följande:

    Tyvärr skulle de flesta nog tänka att du är lite instabil och att du attraheras av dåliga män. 


    Man ställer sig mer frågande till varför du plockar upp en så gammal tråd och för säga ingenting.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
Svar på tråden Barn med tre pappor - ensam om det?