18-månaders gör illa oss och andra

TS, du behöver punktmarkera ditt barn under en period då han är med andra barn. Så fort han är på väg att knuffa eller rivas så hindrar du honom. Det är ett tydligt nej att det inte är ett beteende som accepteras.

Rekommenderar varmt:
Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete
Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn - och sig själv 

MalinTherese, ja vi tror på att prata mycket, att redan från start visa honom att i vår familj slåss man inte utan "då gör man så här och så här" och "så där gör man inte för då blir den ledsen..." osv

Pedagogik är viktigt! Men också att använda olika röster för att förstå, inte bara en och samma. Det är skillnad på att snabbt ropa "Nej, rör inte spisen" och att sitta och prata med honom om något! Bara där använder vi iaf olika röstlägen.

Även om de inte förstår innebörden av sitt handlande (så klart, de är ju bara små barn) så förstår de mer än vad man tror. De kan få den där spjuveraktiga blicken när de närmar sig något de vet de inte får, öppna spisen t ex, långsamt backa dit och titta på oss med ett leende... Där räcker det för oss numera att bara säga hans namn lite bestämt så kommer han springandes ist. Men när han nu ska slå pappan i ansiktet, det är inte så ofta, då räcker det inte för oss att säg " nej klappa fint" alltid utan vi måste visa på annat sätt att det inte är ok. Sätta ner honom på golvet, sätta honom i sin säng. Dock inte som time out, det är han alldeles för liten för, utan bara för att han ska förstå att pappa inte vill fortsätta bära honom när han gör så, att det är inte ok att slåss osv.

Gerdsmygen,

Bita tillbaka!? Allvarligt, Fniss, ibland undrar man hur en del tänker! ;0)

.

Så du ville inte ens svara på vad du tyckte vi gjorde fel?

Jag har inte orkat läsa tidigare inlägg så du kanske redan fått detta råd men så kan det vara. Min son var precis likadan. Jag fick rådet att försöka att inte säga nej och skälla utan istället alltid belysa allt positivt han gör och försöka vara förebyggande. Tex ser jat att han ville leka med samma sak som någon annan sprang jag fral med en annan kul grej innan det blev fel. Det bygger på principen att om ett barn alltid får höra att den gör fel så upplever barnet sig själv så och blir ännu värre. Men i o med att jag gav han så enormt mycket beröm för de bra saker han gjorde så har han nästan slutat helt och hållet. Värt att prova i varje fall. Lycka till!

Jag tycker det är jätte viktigt att vara tydlig och säga till lugnt men bestämt att man inte får slåss osv. Och det ska man göra konsekvent varje gång! Även ta honom bort från platsen det händer. Typ gå hem från lekplatsen om han slår barnen där. Det är aldrig okey oavsett ålder.
Sen kommer det nog ge med sig med tiden.

Min 18 månaders gör också en del inte helt snälla saker. River och sliter i storebror. Lappar till oss föräldrar i ansiktet och knuffar gärna omkull mindre barn. Hon gillar när de gråter för då kan hon krama dem. Låter ju som att hon är på väg att bli fullblodsspykopat...

Men det är bara att vara på sin vakt. Lugnt säga att så gör man inte. Det är inte snällt. Och aldrig vara mer än ett steg bort från henne när hon leker med sin lillkusin.

Det kommer att gå över. De har bara inte utvecklat empati särskilt väl i den åldern.

Jasså var det så du menade. Ja vi gör det vi ser fungerar för oss, att prata och visa om och om igen att något inte är okej, som att slåss. De förstår inte till en början men till slut lär det sig vad som är rätt och vad som är fel... :)

Man får ha tålamod!