Vad är felet på min pojkvän?!

Jag lever också i ett förhållande där mannen är 10 år äldre, och det är jag. Vi vill också väldigt olika mycket men det är tvärtom hos oss, jag vill väldigt mycket mer...

Svårt att gissa varför han inte vill. Det kan vara jobbet, det kan vara något annat han bekymrar sig över eller också har han inte något stort sexbehov. I mitt bakhuvud ringer larmklockor, antingen är ni inte perfekta för varann eller också är det något han inte vågar prata om. Eftersom ni verkar ha det bra i övrigt tror jag på det senare.

Mitt råd är att du ska driva på för att få klarhet, i längden är det inte bra som det är nu. Jag blir jobbig när det blir för lite sex, sur och irriterad, inte kul 

Jag har vart den som inte ville en gång. men jag kände att sexet va likadant hela tiden och jag kände mig tvingad typ. ibland vågade jag inte lägga mig samtidigt för va rädd att han skulle försöka.

Medcin mot depression hämmar sexlusten, kanske värt att testa. Visst låter det kanske lite väl radikalt. Men när du väl har det i kroppen kommer du inte se problemet längre.

det finns ett piller i sexbutiker som man kan ge till killen och de ökar sexlusten. finns till och med ett piller man gör typ "kaffe" av och det funkar

Prova L-arginin, jag äter det nu o känner klart ökad lust till sex. 20% på apoteket just nu.

ger du de jag skrev så ger du honom bara en kopp kaffe

Viagra funkar inte mot dålig lust, bara mot erektionssvårigheter när han har lust.

Ni har varit ett par i ca 7 månader och sen 3 månader vill han bara ha sex runt en gång i månaden det går ju inte då ska man ju fortfarande knulla runt som tokkära kaniner flera gånger om dagen.
Sen med tiden blir det mindre av den varan iaf för oss men det var ju några barn som hindra oss för att ha sex när och var vi vill..

Antingen har han nån form av problem deprimerad eller likande annars så kanske han helt enkelt inte tänder på dig längre...

Piffa till dig och sätt på dig något riktigt utmanande kläder sen kan du nog lirka in honom mot sängen

Att ständigt känna ett krav på sig är en stor lustdödare. Då gör han det ju mer för att han måste än för att han vill. Han ber om ursäkt när du konfronterar honom med det. Vad annat kan han göra? Lova att han ska ha mer lust?

Det man behöver göra är att gå till botten med problemet. Utan att börja skuldbelägga varandra. Om han är trött. Varför är han trött? Finns det något man kan jobba på tillsammans? Det kanske visar sig att han går och oroar sig över massa saker som han inte vill att du ska oroa dig för. Det viktiga i samtalet är att inte reda ut vems fel det är utan hur man går vidare och hur man kan hjälpa varandra.

Jag förstår din frustration helt och hållet, jag är tjej med samma problem. Jag har alltid älskat sex, testat mkt och haft en avslappnad inställning till det, inte nu..det är hemskt att känna sig som en sexgalning för att man vill ha det iaf några ggr i veckan.,, jag är 27 år, min kille lika gammal och vi har varit tillsammans några år. Första åren var allt toppen! Vi hade sex varje dag och var helt avslappnade och testade olika grejer. "Helt plötsligt" (jag vet inte riktigt hur det börjafe) fick han erektionsproblem och vi kämpade med det i ca 8 mån. Han ville inte prata om det, ta piller eller gå till doktorn. Till slut blev det bättre, men sex alltmer sällan. Vi bodde ifrån varandra ett tag pga jobb, men inte ens när vi endast sågs på helgerna blev det riktigt bra.. Jag har tagit upp detta flera ggr och på olika sätt, han säger att det är normalt att sexet blir sämre med tiden, att han är trött (han jobbar mkt, men det gör jag med) etc.. Ibland när han märker att jag blir ledsen säger han att han får dåligt samvete - det är inte det jag vill- jag vill bara ha mer sex och närhet.. Han vill inte prata om sex alls, vad han tycker om etc.. När jag säger att han är sexig och sånt svarar han inte..hanVill inte att jag suger av honom, känns så j*vla trist, jag är så frustrerad att jag typ drömmer om oralsex (som jag älskar att ge och få) typ varje natt..

Jag älskar honom, han är mannen i mitt liv, jag skulle aldrig vara otrogen men jag är så olycklig. Som flera andra har skrivit här blir jag olycklig, deppig och irriterad utan sex. Känner mig taskig som skriver här men helt desperat känns det som.. Hälften av de ggr vi har sex är det fortf bra, om än lite stressat (jag känner att han gör det för min skull)

Vad ska jag göra?!? Snälla skriv inte sexiga underkläder och sånt, jag har det och gör mig fin för min kille varje dag, nyvaxad etc.. Känns som ju "hetare" kläder jag har desto mer stressad blir han.. Åh jag hatar mig själv! Förstår verkligen TS känsla av att vilja skjuta sig själv. Hur går det för dig nu?

Till saken hör att han tidigare (ev fortfarande...:( åt propecia mot håravfall, detta kan tydlugen påverka. Hsh, jag vet hur det känns för dig, stackars "översexade" tjej...

Ursäkta mitt lååånga inlägg ;)

Så, nu har jag tagit tjuren vid hornet och pratat ut om det här med honom, en gång för alla. Han bröt ihop lite smått och berättade att det här var ett problem som han dragits med länge och som absolut inte är mitt fel. Det funkar bara inte att få upp den vissa gånger, även fast att han vill. Och detta har han tyckt varit så jobbigt och pinsamt att prata om. Vi pratade ganska länge om detta i alla fall, och han gick med på att gå och prata med en läkare. Redan nästa dag så ringde han till VC och fick en tid, han tycker att det ska bli skönt att få gå och prata med någon som verkligen kan ge honom svar på vad felet är.

Och jag blev så sjukt lättad, jag som trodde att det var mitt fel, och att det var slutet på vår relation. Nu känns det som att vi är närmre än någonsin. Han vill lösa det, och han vill att vi ska vara tillsammans.  

Du kanske skall vara lite hårdare, säga något vid den här stilen: Ska vi fortsätta tillsammans, så vill jag veta vad det är som är felet, annars packa väskan och stick

Samma sits fast jag är kille, så inte riktigt lika unikt. Men om jag vore du skulle jag försöka slipa på kommunikationen i den mån det går. Fortsätt lägga fram det till honom, att det är ett bekymmer.. men att det inte är hans fel (oavsett om det är det) och att du vill prata om hur ni ska lösa det.

Jag vet precis hur det känns att känna sig värdelös och oälskad. För mig handlar det mest om närheten, inte om just sexet. Då hjälper det ju inte att ens andra hälft påstår sig älska en.