Nu, äntligen, vet jag...

Kanske dags för dig att överväga om det är lönt att stanna kvar.. Ni är ju båda värda att finna någon som är rätt för just er :)
Lycka till !

Om du provar till 100% att göra som hon vill och önskar då.
Går det bra för henne då?
Jag menar att det kan få hennes lust att vakna till, och sen säga hur du vill ha det. För att kunna mötas pånågotsätt.
Det kanske vore ett sätt :) 

Kan det vara så att hon använder det som "ursäkt"? Jag menar, om det kan finnas något mer djupliggande i att hon inte vill ha sex och själv letar efter något bra att skylla på för sin egen skull?

Det är svårare att erkänna djupare saker för sig själv och då lätt hänt att man skyller problemet över på något annan eller något annat.  

Ja herregud, tänk om min sambo var som du? (och många andra killar)
Han ger varken komplimanger eller sexar upp en, gör en sugen, inget förspel oftast, får leva med ett "Ska vi kn*lla?" eller alternativt "Vill du kn*lla?" .. Förbaskat tråkigt blir det i längden och väldigt avtändande!

Testa det med din fruga och se om hon säger ja, no muss, no fuss.
Jag menar, sex är ingenting man inte ska prata om, lust och sånt har ju med sexighet att göra..
Sen känns det lite som att din fru är en sån typisk kvinna som inte tycker att en penis existerar och att man ska "smyga" upp den till henne varpå hon blir förvånad över att den existerar.

Kanske är det så att din fru tror att sex är någonting smutsigt? Är det någon som har skämt henne i barndomen angående nakenhet, sexighet och sex? Då är det ju helt förståeligt att hon reagerar negativt på komplimangerna.

Tyvärr är ju sanningen den att den enda du faktiskt kan ändra på är dig själv. Vi kan be våra respektive att hjälpa till, att möta oss på halva vägen. Vi kan ta hjälp av experter för att förklara vår ståndpunkt. Vi kan bråka och skrika och ställa ultimatum eller vi kan bli sura och tysta och tillbakadragna som för att straffa en bristande omsorg, men om vår partner inte anstränger sig måste vi någonstans bestämma oss för om vi vill stanna i alla fall.

Tycker hon att det här är ett problem? Du säger att dina behov är åsidosatta, men i en relation betraktar jag den enas problem som bådas problem, jag tycker det är själva kärnan i att vara ett par. Är det ett bekymmer för henne att du inte känner dig omhändertagen, att du känner dig åsidosatt? Tycker hon inte det ser jag inte hur det någonsin ska kunna bli en förändring, annat än att du tröttnar på att 'bråka' och ger upp, alternativt går. Om hon säger att det är det - är hon då villig att anstränga sig för att ni båda ska få det bättre? Det är skillnad på att uttrycka förståelse och omsorg med ord och på att aktivt arbeta för att förbättra situationen.

Hjälp finns ju att få, böcker, filmer, sjukvården och privata kurser, men om de ska få någon effekt måste man ju vara med på det båda två.

Vad tror du? Kan det fixas?

Men anonym vad har det för betydelse?

Tror att hon känner sig som ett objekt. Testat att säga något om henne som person och inte bara som en kropp?

Men vafan hat kukstl för betydelse ? Det är väll en ganska oväsentlig del av det hela

Storleken på snoppen har ingen betydelse, huvudsaken är att man vet hur den ska användas!