Är föräldrar till v.v barn mer mesiga än föräldrar till barn som bor heltid?

Vet inte om det räknas som mesig, men min far var en riktig tyrann så när det var dags för mammas vecka så var hon extra snäll (mesig) hos henne fick vi göra som vi ville..

Kan känna igen det där. Man vill inte bråka med barnen man ses ju inte så ofta. Sedan blir man kanske rädd att barnen inte vill komma mer. Jag tycker det är helt fel att inte behandla barnet som vilket annat barn som helst i familjen. Märkte att ett ex var så med sina söner som kom varannan vecka,de fick göra nästan vad de ville men mina barn som alltid bodde hos var det inte samma sak med. Jag orkade inte utan bröt med honom.

Hur är en "tyrann"?

Nej min sambo är inte mesig (hans dotter är här vh). Däremot kan jag ibland, när det gäller vissa saker, undra när han ska fatta att hans dotter inte är någon bebis. Tror inte helt mamman fattat det heller. Tänker på saker som att gå till/från skolan själv, hjälpa till med småsaker hemma osv. Men det är klart, här är hon ju bara på helgbesök. Blir lite annorlunda.

Ja, på det stora hela. Gäller väl inte alla.

De kanske inte behöver vara mesiga men till stor del inkonsekventa. Vilket min sambo är till stor del. Som sagt vi har bestämt regler (VI, inte jag, som sig brukligt görs i en familj)

I familjer där alla barn bor heltid och med båda bioföräldrar så kanske ena föräldern ser till att vissa regler osv följs mer än den andra och vice versa. I bonusfamiljer så har bioföräldern ansvaret att se till att alla de gemensamma reglerna följs för sina barn oavsett hur mycket de är där eller inte, anser då jag. 

För att visa ett exempel på hur jag menar med mesig när det kommer till min sambo. Jag kan ibland ta någon snacks, godis eller något sådant på kvällen även när det inte är fredagsmys, då kan min sambo börja sura om att det inte är fredag och VI får ju bara äta sådant då. Han är väldigt mån om att vi i familjen inte bör småäta godsaker och sådant. Men hans dotter går ständigt och småäter, tar godis så fort det finns. Han säger knappt ett ljud om det.

Vi kan sitta i soffan och kommer jag med en chipspåse och godis så får jag onda blicken och en sur kommentar men kommer hans tonåring med snacks så är det ingenting.

Jag som vuxen är safe och säga till när han anser något är fel, vilket jag anser är fel. Ja vi är sambos men jag är vuxen och har rätten och bestämma själv. Däremot kan han inte med och säga till hans dotter som är tonåring för att henne orkar, vågar han inte bråka med men kan göra det med dig.

Ok, då behandlar han helt klart olika. Det var det att du skrev "de regler jag kan kräva som respekt..." Som gjorde att jag tolkade det som att det mest var du som satt upp reglerna och att han kanske mest bara lallat med men egentligen inte brytt sig.

Vi hade varannan vecka i början men det fungerade inte sen jag och dottern valde att flytta från stan. Jag har varit desamma hela tiden. Hård men rättviss. Om man ger med sig och är mesig så kör barnet över en direkt och det får pappan känna av. Han har varit mesig sen dag 1 med dottern.
Dottern vet vad för regler som gäller här. Men hos pappan kan hon gör lite som hon vill. Hon tycker det är bättre att ha rutiner och regler i längden. 

Jag tror inte att man är mesigare som vv-förälder men precis som andra sagt så är man ofta mer inkonsekvent och håller inte på regler tror jag.

Min sambo han håller inte på någonting, men så har han ju INGA regler överhuvud taget... 
Som ett exempel så kan han få för sig att ta sin son på bio en vardagkväll utan att ens läxor är gjorda till dagen efter, det knapras knäckebröd gåendes runt i hela huset och kylvaror lämnas framme på bordet och disk sprids runtom i hela huset. Han har platt-TV, X-box, dator och senaste mobiltelefonen plus en Ipad vilken han sitter med varje sekund som han inte sitter framför dator eller TV och spelar...Ipaden sitter han med även när vi tittar på TV tillsammans (En film han själv bett att få se typ)  vilket jag INTE tycker är ok, då kan han lika gärna vara på sitt rum. 
Trots att vi för alla barnen har begränsat med speltid (Läs: helger och lov inget spelande mitt på dagen mellan 12-16) så ignoreras det så fort jag inte är hemma, vilket alltså gör att barnen inte förstår att det gäller eftersom han inte efterlever det vi har bestämt.  
Till detta så ska hans barn som är 11 år skjutsas till och från skola trots att övriga klasskamrater cyklar/går, han däremot ska ha privatchaufför. Tydligen klarar han sig inte hemma 1 timme själv efter skolan heller för då måste alltid någon vara hemma - för vad? bre en macka?
Jag får heller inte ihop ekvationen för  han kan ju vara ensam all övrig tid när pappan får för sig att ta en sväng på motorcykel eller åker och handlar eller gör något som tar betydligt längre tid än den ynka timman efter skolan...

För vissa varannanveckasföräldrar stannar tiden och precis allt kretsar kring barnet sedan innan, men i de flesta fall hade dessa föräldrar aldrig något ansvar för barnen innan heller när de bodde med den andra föräldern. Det är dock JÄTTEsvårt när man inte har samma syn på barnuppfostran och ska försöka leva tillsammans med lika regler när det inte är lika regler 

Här försöker vi att inte mesa alls. Regler är regler och de ska följas. Barnen har mindre uppgifter i hushållet och trots att de är så lite här fungerar det i stort sett väldigt bra. Måste dock säga att vi har det lätt i och med att de inte får hjälpa till hos sin biomamma, då blir dammsugning plötsligt en intressant aktivitet. Likaså med matlagning, det finns inga krav att hjälpa till, men det gör de automatiskt.

Ibland ser jag att pappan är inkonsekvent, i vissa fall reagerar jag på det, i andra kan jag tycka att resulterande bråk är inte värt detta. Intressant var dock att barnen själv säger att de vet att min sista varning ÄR den absolut sista och efter pappans sista kommer flertals till "sista varningar". Det krävdes dock några inställda roligheter innan insikten kom. I stunden kan det bli bråk, men i längden ser jag att de ger dem trygghet - de vet vad som förväntas och de vet vad konsekvensen blir. En viktig aspekt är nog också att de får positiva konsekvenser när de är riktigt duktiga. Tar de själv initiativ belönas det med roliga aktiviteter och ibland saker extempore. 

Jepp, stämmer på min sambo. Han vågar inte ställa några som helst krav på sina tonåringar för tänkt om de skulle bli arga på honom!!

I början när vi flyttat ihop så ville både barn och sambon att jag skulle vara med och uppfostra och bestämma osv. Men det var ju lite svårt när jag inte visste vilka regler som gällde, så sambon och jag satte oss ner och diskuterade igenom reglerna.
Men det visade sig rätt snabbt att dom reglerna gällde bara när jag var hemma och i närheten vilket även barnen lärde sig, så de började med att gå undan och ropa på pappa när de ville nått. För de visste att de alltid fick ett ja om inte jag var där.... Och får man inte ett ja på första försöket så tjatar man tills man får ett ja, funkar alltid.
När jag ifrågasatte min sambo varför han inte följde reglerna vi bestämt fick jag tillsvar att regler är bara riktlinjer...suck.
 
Så efter det och efter att ha sagt till några gånger när de gjort något de egentligen inte skulle och fått till svar att "jag fick för pappa" fick jag nog och struntade i allt. Sambon får ta hand om sina ungar själv. Han kan gnälla ibland men jag är inte det minsta intresserad av att vara betjänt och plånbok åt hans tonåringar.

Jag tror att ibland är skilda föräldrar rädda för att barnen inte ska tycka om dem eller vilja vara hos dem och då försöker de göra det roligt för barnen när de är hos den, och då kan det bli att de är lite mesiga istället.

Ja, min man säger själv det. "Man vill ju inte bråka när de kommer" (tex att de inte plockar efter sig, hjälpa till med disk mm)

Jag stör mig sjukt mycket. Äldsta som är arton tycker jag borde kunna göra ett handtag hemma, men nej se det går inte.

Längtar tills de flyttar hemifrån. Undviker de mest för jag retar mig på detta. Vet att det inte är barnens fel, men de får mig och min man att bli osams ang. vad man bör göra i ett hem. Tex lägger viker han och lägger in deras tvätt på rummen - det tycker jag är bara för mycket när man är vuxen! Bortskämda är vad de är!

Enligt minaerfarenheter är det så, man orkar hålla ut med olater i en vecka