Nu slutar jag vara bonusmamma, Jag är mamma till mitt egna barn!

Känns som männen i dessa historier har en viss skuldbörda att dra.. I ena stunden har de en konflikt med sitt ex som de inte kan hantera, vilket inte behöver vara deras fel endast även om de är en part. I nästa stund tar de beslut gällande barn med ex som påverkar deras nya familj utan att rådfråga denna (därmed startar en ny konflikt).
Man får ofta en bild av ngn som är relativt oförstående för hur eget agerande påverkar andra...

Vet hon (exet) att du är gravid?
Isåfall har du en stor del där till varför hon beter sig sådär....
Min sambos ex gjorde likadant, jag fick inte komma hit och inte komma dit, hon hade ingen aning om vem jag var eller hur jag såg ut. Helt plötsligt så ville hon träffas på familjerätten och det var enbart för att få veta vem jag var.
Väl där vågade hon inte titta upp från golvet när hon kommit in och slängt ett snabbt  öga på mig.

Nu snart 8 år senare och många problem hit och dit så lever jag och min sambo fortfarande tillsammans och planerar för vårt andra barn tillsammans (försöken ska börja i maj  ), dessutom så har vi planer på att gifta oss för att förenkla alla papper och arv och sånt.

Jag försökte vara trevlig mot henne, men fick bara skit tillbaka. Så sen några år tillbaka så behandlar jag henne som luft och pratar bara med henne om jag riktigt måste. Tycker mycket om mina bonusar, men skiter fullständigt i deras mamma. Då har mitt liv blivit lättare, och jag följer min sambo på alla möten jag kan och borde följa på, sen skiter jag fullständigt i hur sur hon blir.

Jag tycker att du ska följa din sambo på till flickans skola då vet personalen även vem du är, ifall du ska till exempel  hämta henne någon gång 

Men om nu biomamman är så knäpp som du beskriver borde ju er (för jag tar för givet att du ändå betraktar henne som "din" också eftersom du ju är en viktig person i hennes liv och som har tagit hand om henne) dotter verkligen i högre grad vara i behov av att du finns kvar i hennes liv och fortsätter ta hand om henne. HUr kan du ens tänka på att sluta ta hand om henne bara för att mamman är knepig?

Låt biomamman inse att då får hon dra större lass.

Förstår att du känner dig sårad och ledsen och känner som du känner nu. Men straffa inte ett barn för att en vuxen beter sig dumt och svartsjuk. Fortsätter du vara finn som du varit med barnet så kommer du och din partner ha en mycket lycklig familj och kontakten mellan barnen kommer att vara stark. Låt inte en omogen vuxen förstöra ditt familjeliv. Jag är skilsmässobarn och min mammas ex man va som du tig hand om mig under hela mitt liv. En idag fast dom är skilda så är han en del av min familj. Och han är morfar till mitt barn precis som min egna bio pappa. Har aldrig behövt känna mig avunfsjuk eller utanför för att jag inte va hans biologiska. Och jag och mina syskon har en jätte bra kontakt tack vare det då vi firar visa högtider hemma hos honom. Va stolt över att du är en bra människa och lått inte ditt sambos ex göra dig till en sämre människa. Vist man blir sårad men så läge du är lycklig så är du alltid vinnaren

Men vi har valt att försöka vara mänskliga och inte köra över henne.... Men inte några fler "misstag" från hennes sida tolereras.... VI har varit mer än generösa men tillåter inte att barnens hälsa står på spel
 

Ts.. Inte är det väl barnets fel iaf? Så du kanske ska andas 3 djupa andetag och tänka till en gång innan du straffar henne för vad hennes mor gör... just saying... 
Hur jäkligt det än må vara så har den biologiska mamman rätt i sak och vill du vara tillsammans med killen så får du snällt finna dig i det hur pissigt det än är. Men snälla sluta straffa barnet för den sakens skull.. Hon kan tyvärr inte bestämma över sin mamma.

Det kommer troligtvis inte bli lättare med tiden så bit ihop eller dra. Hårt men så är det. Lycka till! 

Jag känner igen det med att bara vilja skita i allt och ta hand om sig själv eller sina som man kan bestämma över på ett annat sätt. Men det stannar vid tankar varje gång för jag inser ju att det är inte barnens fel och inte dom jag är arg på. Bara situationen. Så jag tror att du också inser det. Så mycket skit man svalt genom åren känns inte mänskligt. OM jag och min sambo går isär i framtiden så kommer jag inte bo med en man med egna barn igen. Aldrig mer att jag skulle välja att leva med ett ex i bakgrunden igen. Jag klarar detta men skulle inte göra om det igen. Absolut INTE för barnen för dom är fina men att leva med en kvinna i bakgrunden. Förstår att det måste vara jobbigt för henne också men saker som hänt går inte att ursäkta. Alla barnen och vi vuxna har fått lida...

Bonusdottern är här nu, och alla dom där ilskekänslorna har försvunnit, eller snarare så känner jag dom mot ett annat håll än mot henne, jag borde i alla fall vara det bästa jag kan till henne, för hon förtjänar inget agg. Vi har i alla fall bakat kärleksmums, gått till lekparken och så har jag sytt barbiekläder till henne. Jag lägger alla mina känslor, allt som jag känner till något bra istället. Det är lika bra det, eller hur?

Efter att ha läst tråden så kan jag inte låta bli att fundera över några saker...Hur avslutades relationen mellan din man och hans ex? Fanns det massa outklarat svek lögner och tom otrohet?..Kan det tom vara så att det är din man som skyller på sitt ex för att han inte själv klarar situationen?Kan ju vara lättare att skylla på bio mamman istället för att erkänna sina egna tillkortahavanden.Kan det vara så att han inte hanterar situationer där ni två tex träffas?.
Solkart i denna tråd är att bio mamman är roten till allt ont,men i de flesta fall finns 2 sidor av saken och då hon uppenbarligen är betrodd att vara vårdnadshavare så måste hon ändå anses stabil nog att ta hand om ett barn.
Varför måste du med på öppet hus i skolan om det är så uppenbart att någon inte hanterar din närvaro där?.Det kan såklart stämma att det bara är exet som inte vill att du kommer men det kanske även är så att din man inte skulle hantera situationen.Det är trots allt de som är de biologiska föräldrarna.Om man har ett väldigt ansträngt förhållande med exet vinner inte alla på att du backar i situationer som denna?.Din man kan säkert återberätta filma ta kort osv så att även du känner dig delaktig i info från skolan.Sen undrar jag vem som förväntar sig att du skall ta hand om tjejen som om hon vore din egen?.Är det din man ?exet eller du själv?.Om det är på ditt eget initiativ så kanske du inte kan förvänta dig att få så mycket uppskattning mer än att du faktiskt kommer närmare tjejen.Om jag vore du så skulle jag bygga upp en bra relation med tjejen när hon är hos er,be hennes pappa att hälsa till henne från dig när de pratar i telefon och inte tränga mig på i situationer där det uttalat finns en önskan om det.Chansen är nog betydligt större att exet på så sätt accepterar dig med tiden.Sen så måste det vara jättespännande att bli storasyster så du har allt att vinna på att låta henne känna att hon är delaktig i bebisen och att hon blir en stolt och glad storasyter.