Barnen hotar...

Det gör han så fort det går. Kör till matcher osv på helger, även när det inte är hans helg. Har dom längre på lov, sommar, jul osv. Verkar inte räcka. Har köpt dom telefoner som han ringer var och varannan dag på och frågar om skolan, hur de mår, säger att han älskar dom osv.  

Jag tycker att din man gör sig till offer... Det är ju han som låter barnen bestämma. Hur menar du att han förtjänar deras respekt för att han gör "allt" för dem? Så funkar ju inte riktigt barn...

Det finns en dom på att barnen ska vara hos er vh, om de inte vill komma för att pappan inte mutat dem på rätt sätt så får han väl åka och hämta dem.
Om mamman inte gillar att han "tvingar" barnen så får hon väl stämma honom på hela boendet.

Han får helt enkelt "man up", tala om för barnen att det är han som bestämmer och att det inte går att muta/hota. Han älskar sina barn och det är viktigt att de får träffas så mycket som möjligt, att han gärna hade träffat dem oftare men nu ser situationen ut såhär och då måste alla göra det bästa. Ungarna är gamla nog att förstå det resonemanget.

Sluta dalta!

Självklart har han det men det rättsliga är det ju skitsamma med i det här sammanhanget tycker vi båda. Vad ska han vinna på det? Det här handlar ju om att mamman inte är med och stöttar upp honom i det här. Hon borde tvinga dom och förklara varför. Om barnen inte vill, ska rätten tvinga dom? Förstår du vad jag menar? Dom måste ju vilja, för att dom älskar och saknar pappa inte för att han har ett bankomatkort.

Just nu väljer han det första alternativet. Han går med på vad som helst för att dom ska komma. Dom får bli vidriga, bara han träffar dom. Personligen tror jag inte att han i längden skulle förlora på att sätta ner foten. Dom skulle sakna honom, han är ju deras pappa. Men dom behöver förstå att man inte kan ta honom för givet hela tiden, att han också har känslor.

Helgerna är inte tråkiga, mysfredagar med massa god mat som dom önskar, godis och det dom vill kolla på på tv. Lördag som är heldag då är det alltid antingen bio/lekland/badhus/shopping och stan på schemat. Ibland träff med vänner om dom så vill. Han släpper allt för dom. Han pratar, umgås och ligger i sängen med dom och pratar alltid i minst 30 min innan dom somnar. Jag hade gärna själv haft en sån pappa när jag vuxit upp :)  

Det handlar lite om att dom har förstått att pappa ligger i underläge. Pappa köper allt för han älskar dom. Och så har mamma berättat för dom att det är 'mamma som bestämmer' så de är väldigt medvetna om allt.       

Det är bra. Då har de chansen att få mer kvalitetstid med honom. De är i en besvärlig ålder, speciellt 13-åringen. Kompisar börjar vara viktigare än familjen. Kanske kan ni erbjuda att var sin kompis får föja till helgen emellanåt? Då kanske det blir roligare än att missa allt med kompisarna tänker jag?

Jag tycker att din man gör sig till offer... Det är ju han som låter barnen bestämma. Hur menar du att han förtjänar deras respekt för att han gör "allt" för dem? Så funkar ju inte riktigt barn...

Det finns en dom på att barnen ska vara hos er vh, om de inte vill komma för att pappan inte mutat dem på rätt sätt så får han väl åka och hämta dem.
Om mamman inte gillar att han "tvingar" barnen så får hon väl stämma honom på hela boendet.

Han får helt enkelt "man up", tala om för barnen att det är han som bestämmer och att det inte går att muta/hota. Han älskar sina barn och det är viktigt att de får träffas så mycket som möjligt, att han gärna hade träffat dem oftare men nu ser situationen ut såhär och då måste alla göra det bästa. Ungarna är gamla nog att förstå det resonemanget.

Sluta dalta!

Ok. Men mammans beteende är aldrig något som pappan kan välja. Han kan bara välja sitt eget så han får kliva ur offerkoftan.
Mamman vill uppenbarligen inte tvinga barnen till pappan eftersom det antagligen passar hennes syften och det kan pappan inte gör nåt åt. Han måste inse att han måste välja själv hur han vill ha det och genomföra det. OM barnen blir varse att de ska till pappa även utan saker, för pappa kommer och hämtar dem så slutar de ju, för dumma är de väl inte?

Det är nästan omöjligt att tvinga barn över 12 år till umgänge mot deras vilja, ens med stöd av lagen. Hur bra blir relationen om han tvingar dit dem tror du?

Därför "tvingar" man en 12-åring att vara hemma en viss tid, göra sina läxor, inte cykla utan hjälm... detsamma ska väl gälla att bo hos pappa varannan helg? Vissa saker MÅSTE man göra, var sig man vill eller inte (om barnet inte far illa naturligtvis).

Nu tror jag inte att det är så att barnen egentligen inte vill vara hos pappa, de har naturligtvis upptäckt att hotelser funkar alldeles utmärkt för att få sin vilja igenom. Klart de utnyttjar det, vilket barn hade inte gjort det?

Vad jag menar med att han helt sonika ska åka och hämta dem är naturligtvis att han ska visa att det är han som bestämmer, inte barnen, att det inte går att hota sig till pengar eller grejer, det är inte vad deras förhållande bygger på. Det är hans jobb som vuxen att vägleda sina barn.

Varöfr måste mamman ha onda syften?

Är det inte ganska självklart att man inte kan tvinga så pass stora barn? Tänker främst på den älsta. 

Äldsta är 13. Varför ska man tvinga dem att göra läxor? Det gör de väl frivilligt? Angående tider så diskuterar man väl fram en rimlig tid tillsammans?
 

Naturligtvis måste man inte bo hos pappa varannan helg om man inte mår bra av det. Däremot kan man kanske träffa pappa, ha kontakt på annat sätt, så att relationen inte helt rinner i sanden.

Nej, 13-åringen har han ingen rätt att tvinga, inte ens lagen tvingar barn över 12 år till umgänge mot deras vilja.