• Anonym (TS)

    Hur gör jag nu?? Full sambo och en ettåring

    Jag är i behov av råd, stöttning, hjälp, allt! Jag är sedan ett antal år tillbaka tillsammans och numera sambo med en snäll, omtänksam och kärleksfull kille...när han är nykter. När han nykter blir han en sjukt otrevlig person som skämmer ut mig inför folk. Han trycker ner mig, kalla mig allt från din jävla slyna till tjockejävel, allt för att göra sig rolig på min bekostnad. Han blir även dryg och otrevlig mot våra/mina kompisar som råkar vara på den festen vi är på. Han lovar alltid dyrt och heligt dagen efter att det aldrig ska upprepas, vilket det naturligtvis gör... Han kan säga på vägen till festen att idag ska han hålla sig nykter för han vet ju hur han blir och idag ska det vara min fest, men oftast hinner vi knappt innanför dörren innan han har svept första ölen och när väl första är nere kan han inte sluta dricka förrän han är dyngrak....

    Tillsammans har vi en son på 1 år.

    Allt det ovan hade jag kanske kunnat leva med, han är en underbar kille annars och jag tror jag älskar honom fortfarande, men igår hände det värsta som hänt mig som mamma. Min sambo är numera pappaledig sedan ca 1 månad tillbaka och jag har återgått till att arbeta. Igår jobbade jag dygn, från lördag morgon till söndag morgon. Han skulle ha några kompisar hemma vilket naturligtvis är helt ok. Och "normala" människor skulle kanske kunna ta en öl eller två till maten tillsammans med dom.

    När jag ringer hem vid 18-tiden för att höra hur de har det tycker jag att det låter som sambon har druckit, men vid direkt fråga nekar han. "Nej, för fasen, skulle jag aldrig göra när jag hand om *sonen*"
    Vid 20-tiden ringer jag igen och tycker han låter berusad men han förnekar. Kl 00 låter han ordentligt full! Här sitter jag fast på jobb mitt i natten och sambon har full fest hemma med en nyligen magsjuk ettåring. Jag ringer i panik till mamma och pappa som åker dit och hittar sambon däckad i våran säng och full fest i huset. Sonen ligger tackolov och sover i sin säng men sambon hade aldrig vaknat om sonen hade vaknat. Vissa av personerna i huset visste inte ens om att det fanns ett barn i huset, det var åtminstone var de sa till mamma o pappa... De ruskar liv i sambon och det blir otrevlig hätsk stämning. Kan även tillägga att min mamma o pappa har varit väldigt glad för min sambo och inte velat tro mig när jag berättat om de andra festerna vi varit på tillsammans genom åren och där han betett sig som en idiot men igår fick de se live-versionen! Även sambons kompisar var sjukt otrevliga och hotfulla mot mina föräldrar som ville ta med sig sonen tills sambon nyktrat till, eller till jag slutat jobba. Jag bad dem ta sonen med sig hem för hans bästa. Till sist fick vi ringa till sambons mamma som också kom dit, skickade hem alla och sa till mina föräldrar att ta med sonen hem.

    Jag är helt förtvivlad, hur ska jag nu gå till väga?? Jag åkte direkt efter jobb hem till föräldrarna och här tänkte jag och sonen nu stanna tills vi vet hur vi ska gå vidare. Hur går man vidare? Jag litar inte på sambon längre och jag är beredd att lämna honom. MEN! Och det är ett stort men! Han är pappaledig och har all rätt att vara pappaledig men hur ska jag kunna kontrollera att detta inte händer igen om jag inte bor med dom och kan ha koll?? Om jag lämnar honom, har jag någon som helst chans att få vårdnaden om sonen själv tills dess att sambon sökt hjälp för sina alkoholproblem och går att lita på igen? Han är en bra pappa när han är nykter och vill ju att de ska ha umgänge och såsmåningom delad vårdnad. Hur kan jag få sambon att söka hjälp? Men det viktigaste är ändå; vad, vem, vilka kontaktar jag för att se till att sonen kan vara trygg dygnet runt alla dagar i veckan???

  • Svar på tråden Hur gör jag nu?? Full sambo och en ettåring
  • Anonym (TS)

    Stort hjärtligt tack för all omtanke, stöttning och goda råd!! Jag värdesätter Er och era ord oehört mycket!!

    Sambo hörde inte av sig på hela dagen, åtminstone var det inga missade samtal eller sms skickade. Idag har han försökt ringa 4 gånger men jag har inte svarat. Till sist skickade han ett sms: "Vad gör ni?"
    Han verkar inte ha fattat överhuvudtaget!!!
    Hans mamma var med den kvällen han blev så full så hon vet om vad som hänt och enligt henne säger han att han inte kommer ihåg nåt. Men han måste väl fatta att han hade sonen hemma, hade fest, blev för full och när han vaknade var inte sonen kvar men däremot satt hans arga mamma på sängkanten och vakade över honom! (hon var orolig för att han var verkligen så full)

    Jag ringde soc idag men dessvärre var en sjuk och den andre på semester, finns säkert någon jour av något slag men den ena skulle komma tillbaka från semester imorgon och vi är ju trygga hos mamma o pappa så vi väntar tills dess.

    Har nu fått reda på att gästerna på festen mycket väl visste om att sonen var i huset... Dom har visserligen all rätt i världen att supa skallen i småbitar men reagerar man inte om man är hemma hos någon som ska ta hand om ett litet barn börjar bli ordentlig berusad???

  • Anonym (TS)
    flena skrev 2013-04-08 21:39:40 följande:
    emma enhörning skrev 2013-04-08 22:12:03 följande:
    Magiace skrev 2013-04-08 22:34:56 följande:


    Varför blir det en massa tomma kommentarer så här? Eller kan ni andra se dom?
  • Anonym (farmor)
    Brumma skrev 2013-04-08 17:37:38 följande:
    Farmor - jo, om ingen anmälan eller "bevis" finns..
    Visserligen finns vittnen - men det är ju inte alltid det räcker...
    Hålls barnen hemma utan anmälan - ja då finns ingen "laglig" oro för fara..
    Det handlar inte om "laglig oro" (vad nu det är för något) utan om en riskbedömningssituation som jag antar att ts själv är fullständigt kapabel att göra ...
  • Anonym (TS)

    Det har gått, efter omständigheterna, bra...
    Ringde socialen och förklarade läget och de sa att det var min skyldighet som förälder att se till att sonen är säker, dvs att jag gjort rätt som tagit honom från sambon i nuläget. Nu är det upp till sambon att "stämma" mig för att få tillbaka sonen eller hur man ska säga... Jag behöver alltså inte göra någonting mer med den biten.

    Jag ringde sambon och bad honom föra över hans pappadagar för det är bättre att jag är mammaledig, och han som just nu är inne i sin fjäskande fas förde över dom..  Jag tror fortfarande inte han förstår allvaret, tyvärr. (Först blånekade han helt o hållet till att han varit full). Efter han fört över dagarna bad jag honom söka hjälp för sonens skull för jag kommer inte låta honom träffa sonen ensam om han inte tar tag i sitt missbruk. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med umgänget innan dess, ska jag vara med dom när de träffas? Eller ska jag be mamma eller pappa??

  • Jisa

    Din sambo är nog ganska långt ifrån ett uppvaknande eftersom han först förnekade att han ens var full. Det är otroligt svårt att leva med personer med ett alkoholmissbruk, omöjligt när man har barn. Förnekelsen är ofta väldigt stor och den som har problem skyller ofta på alla andra.

    Jag tycker att du är fantastiskt stark som kan se på saken så nyktert och stå upp för ditt barn. Jag förstår verkligen att det inte r lätt, det kräver styrka.

    Jag skulle inte våga låta någon ha ensamt umgänge med mitt barn om denna tidigare supit sig dyngfull och helt saknar insikt i sina problem. Kan du vara med utan att du låter dig övertalas att gå tillbaka? Eller kan du vara med utan smocka till honom? Jag skulle ha svårt att låta bli.

    Vad säger hans föräldrar?

  • Moolie

    Tycker du kan kräva att de ska vara hos farmor från ett visst klockslag.

  • sötare

    TS du är en stark och bra mamma tänk om flera kunde vara som du 

  • Anonym (Pia)
    Anonym (TS) skrev 2013-04-10 15:03:51 följande:
    Det har gått, efter omständigheterna, bra...
    Ringde socialen och förklarade läget och de sa att det var min skyldighet som förälder att se till att sonen är säker, dvs att jag gjort rätt som tagit honom från sambon i nuläget. Nu är det upp till sambon att "stämma" mig för att få tillbaka sonen eller hur man ska säga... Jag behöver alltså inte göra någonting mer med den biten.

    Jag ringde sambon och bad honom föra över hans pappadagar för det är bättre att jag är mammaledig, och han som just nu är inne i sin fjäskande fas förde över dom..  Jag tror fortfarande inte han förstår allvaret, tyvärr. (Först blånekade han helt o hållet till att han varit full). Efter han fört över dagarna bad jag honom söka hjälp för sonens skull för jag kommer inte låta honom träffa sonen ensam om han inte tar tag i sitt missbruk. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med umgänget innan dess, ska jag vara med dom när de träffas? Eller ska jag be mamma eller pappa??
    Bra kämpat och skönt du kan vara föräldraledig. Jag tycker du hör med sambons mamma att hon kan vara övervakare vid umgänget. Tror du kan lita på henne efter vad du skriver i tråden.
  • Rummeltass
    Anonym (TS) skrev 2013-04-10 15:03:51 följande:
    Det har gått, efter omständigheterna, bra...
    Ringde socialen och förklarade läget och de sa att det var min skyldighet som förälder att se till att sonen är säker, dvs att jag gjort rätt som tagit honom från sambon i nuläget. Nu är det upp till sambon att "stämma" mig för att få tillbaka sonen eller hur man ska säga... Jag behöver alltså inte göra någonting mer med den biten.

    Jag ringde sambon och bad honom föra över hans pappadagar för det är bättre att jag är mammaledig, och han som just nu är inne i sin fjäskande fas förde över dom..  Jag tror fortfarande inte han förstår allvaret, tyvärr. (Först blånekade han helt o hållet till att han varit full). Efter han fört över dagarna bad jag honom söka hjälp för sonens skull för jag kommer inte låta honom träffa sonen ensam om han inte tar tag i sitt missbruk. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med umgänget innan dess, ska jag vara med dom när de träffas? Eller ska jag be mamma eller pappa??
    Så skönt att höra! Och så skönt att din fd sambos mamma verkar vara en vettig person också, henne kan du nog få mycket nytta av i detta. 

    Så starkt gjort av dig, du är värd all beundran! 
  • Emelie 491

    Vad otroligt stark du är! Jag har inga råd att ge, men var tvungen att dela med mig av lite beundran


    Byt ut DE mot vi, DEM mot oss och sluta särskriv!
  • Tittij

    Heja dig!! Usch vilken panik det måste ha varit när du förstod hur full han var och du är låst på jobbet.
    Vilket svin!! Hoppas han skäms rejäl och inser allvaret!

    Jag hoppas allt löser sig för er och att han får den hjälp han behöver!

  • Anonym (TS)

    Hej igen och återigen, tack för allt stöd!
    Under veckan som har gått har sambon fortsatt vara "gullig" och tom sagt att jag och sonen kan flytta hem så flyttar han hem till sina föräldrar istället. Så i söndags bestämde vi att han skulle få träffa sonen en timme på eftermiddagen, tillsammans med mig. Jag behövde ändå hämta lite saker och så där hemma.
    Umgänget gick jätte bra, var först lite orolig, men han ägnade verkligen all tid åt sonen och det märktes att han hade saknat honom. Strax innan vi skulle gå sa jag att jag och sonen skulle flytta hem dagen efter som vi bestämt.
    "ja visst, det går jätte bra!"
    "Kunde du flytta hem till din mamma o pappa då?"
    "Näääej! Jag ska ju också bo här, det är väl dags för er att komma hem nu?"
    (Så som sa innan, han hade inte fattat....)
    "Nej, men förstår du inte, det är slut."

    och då gick det nog upp för honom... Han blev väldigt upprörd och ville inte ens säga hejdå till oss. När jag kom hem började han skicka sms och undrade hur jag kunde bestämma att jag skulle ha sonen osv. Han skulle kontakta advokat och skulle göra allt han kunde för att få sonen. Det var några riktigt jobbiga dagar... Nu i efterhand kan jag ändå känna att det var en sund/normal reaktion när det går upp för en att ens flickvän gör slut och minimerar umgänget med sin son...

    Så det har varit några jobbiga dagar men han kontaktade aldrig advokat och idag var vi där igen en timme igen efter hans önskemål. JAg frågade honom om advokaten och då sa han att han förstår att han inte kan ha honom efter vad han gjort. Han har beställt tid till torsdag för sitt alkoholmissbruk. Så just nu ser det ljust ut på den fronten... Han ville det skulle bli vi igen men jag förklarade för honom att han ska koncentrerar sig på att göra allt för att få ha sonen igen och "bli frisk". Svårt att se att det skulle bli vi, jag har blivit sviken en gång för mycket!

    Jag hoppas han nu förstår, dels att jag menar allvar, och dels att jag inte vill ta ifrån honom hans son utan det är upp till honom. JAG vill att sonen får en bra relation till sin pappa, en frisk sådan.

  • Brumma

    Du verkar vara en fantastiskt stark människa som verkligen ser sitt barns bästa..
    Jag håller verkligen tummarna för att pappan får ordning på sitt liv, förhoppningsvis har detta varit ett uppvaknande för honom.
    Det verkar så och jag hoppas det håller i sig - för ert barns skull :)

  • Jisa

    Hejja dig ts! Du är klok och stark, det kommer gå bra för dig.

  • Anonym (Pia)

    Wow, det tog flera dagar för honom att förstå alltså. Men han verkar ha förstått, det är ju jättebra. Hoppas han blir nykter nu och man vet aldrig, ni kan kanske hitta tillbaka om han själv väljer att ändra på sig.

Svar på tråden Hur gör jag nu?? Full sambo och en ettåring