Ni som har 8år eller mer mellan syskon.. (ni själv eller era barn)

3 år mellan mig o min store bror sen 3 ner till min ena bror 13 år till min syster 17 år till min bra lille bror o 19 år ner till min minsta bror...... Har funkat kanon......men blev som extra mamma till dom små men har o haft kanon kul ihop med dom o hittat på massa bus osv....

Jag har två systrar. En som är 4 år äldre och en som är 8 år yngre. Vi har alla tre bra kontakt men framförallt jag och min lillasyster. Ålderskillnaden är alltså inte alltid relevant. Vi kunde leka bra redan som barn och ju äldre vi blev desto mer fick vi gemensamt.

Det är klart att åldersskillnaden inte alltid är relevant och att man kan ha mkt gemensamt ändå. Det är bara så svårt för mig att tänka om, att tänka att det blir så många år mellan våra barn. Det är ju inget jag kan påverka nu, utan det är ju bara att ta det för vad det är, men det känns skönt att få höra några lugnande "solskenshistorier" hehe

Jag vill ju absolut inte att det ska bli så att det äldre syskonet ska bli någon extraförälder eller liknande, men det hänger väl mkt på oss som föräldrar.

Jag hade roligare ihop med dom 3 minsta än med dom som skiljer 3 år mellan.....

Jag ville vara som en mamma för dom då jag hade bebis sug redan då..... Men när jag träffa min nuvarande så blev det annat blev bara syskon... O så fick jag eget barn :) o sen va min manna kass sim mamma o orka ej med dom så man fick ta på sig den rollen ...

Mellan mig och min syster är det 9 år emellan och innan hon föddes önskade jag mig syskon varje jul och födelsedag. När hon kom så blev jag otroligt svartsjuk och ledsen då hon tog all uppmärksamhet. Jag var van att vara själv och alltid få mammas o pappas uppmärksamhet. Kan tillägga att hon hade kolik oxå i ca 4-6 månader.

Men i dag är hon 20 och jag 29 och vi har en bra kontakt och vi har roligt tillsammans! :)

Gör mig är det viktigt att mina barn kommer vara tätt och har en son på 13 månader och väntar 2 an i augusti då blir det 17 månader emellan!

Jag väntar mitt fjärde barn. Har barn som är 12, 10 och 2 år. Det går alldeles utmärkt. De har jättekul ihop alla tre. Minstingen kan ibland tycka att det är lite tråkigt när de stora är upptagna vid datorn och vill gärna följa med till skolan på morgonen, men alla syskon är ju uptagna med annat ibland. Och det är bara nyttigt att lära sig. Jag var orolig för att de stora skulle tycka att det var pinsamt att få syskon, men det tycker de inte alls. De visar stolt upp minstingen. Och kompisarna kommer gärna hit och leker med den lilla. Jag tror av min egen erfarenhet med småsyskon att det är viktigt att inte tvinga på de större barnen för stort ansvar för de små om man vill att de ska få en bra kontakt och inte tycka att de är i vägen. Det tyckte jag när jag bodde hemma och ofta fick vara barnvakt åt de små. De små är ju föräldrarnas ansvar. Självklart kan större barn ta lite ansvar och hjälpa till, men man måste vara lyhörd. Småsyskonen är inte deras ansvar, de har ju inte ens valt att få småsyskon.

Glömde förresten att vi har ordnat här hemma så de stora barnen har övervåningen för sig själva där de kan leka och umgås ifred med sina kompisar, medan nedervåningen är barnsäkrad för minstingen.

Som liten lekte jag mera med m

Som liten lekte jag mera med min syster som är tre år yngre. Men vi bråkade sönder vår relation... Så idag som vuxen har jag bättre kontakt med brorsan som är 8 år yngre.

Tack för att ni delar med er, det är jättesnällt och roligt att läsa att så många tycker att det funkar alldeles utmärkt med stor åldersskillnad mellan syskon.

Vi ville också ha barn ganska tätt från början, men livet kom emellan och det blev inte så. Jag har alltid sagt att jag ville ha 2år mellan barn 1 och barn 2, sedan tre år från barn 2 till barn 3. Maken var av ungefär samma uppfattning, men nu har det som sagt gått 7år och vi har bara ett barn.

Något jag tänkt på också är att om vi vill ha 3 barn och så blir det 8-9år mellan vår dotter och barn 2, sedan kanske det bara blir 2år mellan barn 2 och barn 3, att dottern ska känna sig "utanför" för att dom kommer vara mer jämngamla.

Ja, tänk vad man kan oroa sig över och tänka på.. egentligen skulle jag bara vilja tänka att "Det blir som det blir och det blir nog bra!" :P

Har två syskon som är 10 och 12 år äldre än mig. Jag och den äldsta hade ingen vidare kontakt förrän jag va runt 14 men idag hörs vi dagligen och umgås ständigt. Vi var dessutom mammalediga samtidigt :) min bror har jag också jättebra kontakt med :)

Vi är 3 helsyskon med 8-9 år mellan oss. Jag är yngst och kan väl säga att jag inte haft så mycket utbyte av mitt äldsta syskon. Har träffats ganska mycket, varit barnvakt till hans barn men inte stått varandra speciellt nära. Mitt mellersta syskon och jag har däremot umgåtts mycket genom åren. Varit mycket där som liten, barnvaktat under tonåren, umgåtts och festat mycket som ung vuxen och fått hjälp ned mina barn när de kom.
Tror faktiskt inte kontakten man har beror på åldern utan mer på kön och personlighet.

Ena brodern är 7 år yngre, den andra 9 år yngre och den yngsta 17 år yngre. Aldrig haft något problem att vi är i så olika åldrar. Är nu 23 själv och har bra relation till alla.

Min bror är 11 år yngre än mig (har också en syster som är mellan oss).

Vi hade ju inte direkt något gemensamt när han var liten. Nu när jag är 35 och han 24 så börjar jag mer och mer uppskatta honom igen, när han var tonåring var kontakten väldigt sporadisk.

Min mamma har bäst relation med sin 11 år äldre syster  och då är det många syskon att välja på.

Min mormor hade 7 år mellan alla 5 barnen och min mamma hade 7 år mellan alla sina 3 barn
saken var att man försökte många ggr att få ''tätt'' men det blev bara 7 år i mellan.
Tack o lov fick jag inte så annars skulle jag ha blivit knäpp.
Jag har själv 3 år i mellan och 2 år i mellan.

Jag som har 7 år i mellan mina bröder har INGEN kontakt alls
har inte haft det sen jag var ca 4-5 år gammal tyvärr ...       idag är jag 28 år

Jag är mellanbarn född -81, har storebror född -74 och lillasyster född -88. Dvs 7 år åt båda håll.
Under uppväxten lekte jag med kompisar, bodde på landet men det fanns några kompisar och föräldrarna fick skjutsa till aktiviteter. På semestrar o så höll vi ihop hela familjen, men brorsan hade ju flyttat hemifrån när systern växte upp. Och sen när jag flyttat hemifrån fick systern åka med på semestrar ensam med föräldrarna, så som brorsan fick göra innan vi kom.

Från 20 års åldern började jag umgås med storebrorsan, det glappet har blivit mindre och mindre och nu är vi jämnlika, båda har barn & villa mm. Lillasyster håller på o kommer ikapp, vi hörs varje dag men hon pluggar fortfarande så vi har inte samma livsstil.
Jag är mycket nöjd med mina syskon och har aldrig önskat mig nån jämngammal.

Jag är i samma situation som dig TS. Var helt inställd på minst två barn med kanske 3-4 år emellan men har idag en sjuåring. Skillnaden är väl att vi inte vet om vi vill ha fler, just nu är vi nöjda. Men även om jag skulle bli gravid imorgon så blev det nästan exakt 8 år mellan dem.
Nu är det som det är, och inte så mycket att göra åt. Jag skulle inte avstå från fler barn för att jag trodde/tyckte att det skulle bli för långt emellan. Vill jag ha fler barn så vill jag ju det oavsett. Sen får man väl bara hålla tummarna för att de får en så fin relation som möjligt ända upp i vuxen ålder, det är ju inte garanterat på något sätt oavsett hur nära eller långt ifrån varandra de är i ålder.

I min familj är vi fyra syskon i två kullar. Min närmsta syster är två år yngre än mig. Vi bråkade rätt mycket när vi var små. Tjafs om småsaker, och ofta ville jag inte alltid att hon skulle vara med mig och mina kompisar när vi lekte bl.a. Men sen vi båda blev "vuxna", flyttade hemifrån och fick barn har vi jättebra kontakt. Sen har jag två systrar till som är 9 resp 12 år yngre än mig. Dem har jag inte vuxit upp med på samma sätt, jag flyttade hemifrån medan de var 9-10 år nånting. Idag ses vi dock en del och tränar ihop, de kommer och fikar, är barnvakt åt min pojke osv. Nu är det ju också vuxna (21 och 24 år) så vartefter åren går suddas gränserna ut mer och mer och man är på samma nivå.

Jag har en syster som är nio år yngre än mig, för några veckor sedan fick hon sitt första barn och jag fick min tvåa för åtta månader sedan. Som vuxna spelar det absolut INGEN roll hur långt det är mellan och när hon var liten så fick hon vara med och vara docka när vi lekte