Som rubriken lyder, vad säger ni om den?
En känd Jesper Juul ska ha skrivit så i en av sina "pedagogiska" böcker
Själv höll jag på ramla av stolen när jag såg vad någon hade skrivit i en gammal tråd från 2012 ang barnuppfostran.
Det är en väldig förenkling att påstå att Juul säger att man ska sluta uppfostra vid fem års ålder. Jag vet inte vad som skrevs ordagrant i den andra tråden, men hursom så är det inte så enkelt.
Läs böckerna om du ska döma ut hans "pedagogik".
Läs inte några rader i en tråd på FL.
Du framstår som ignorant.
Personen i den andra tråden hade sagt att Jesper Juul säger som så
- Barn uppfostras fram till åldern 5år därefter så får man skörda sina frukter.
Har du läst Jesper Juul och hur ser du på hans arbete? (nyfiken)
Jag dömer nog kommentaren om att man uppfostrar sina barn tills åldern 5 år, därefter får man skörda sina frukter.
Den kommentaren i sig är en väldigt märklig kommentar i sig. Om du tycker den kommentaren är väldigt pedagogisk så får du gärna förklara den för mig.
TS, jag fattar inte vad du menar. Allt hänger ju på vad man menar med att uppfostra. Lära sig samspela eller göra som föräldrarna vill?
Jag har läst hans böcker. Det han säger är att när barnen kommer i tonåren, så är det för sent att börja uppfostra. Då ska i stället uppfostran vara färdig, och man får luta sig tillbaka och hoppas på det bästa.
Han säger inte heller att man ska "överge" ungen i tonåren, utan mer att man ska vara stöd och vägvisare i stället för uppfostrare.
Var "5 år" kommer i från förstår jag inte alls ...
Eh, nej så säger verkligen inte Jesper Juul. Du kan ju t.ex. ta och läsa "Konsten att säga nej med gott samvete" som handlar om fostran upp i tonåren.
men när man vägleder och stöttar så är det väl också uppfostring? eller är det "bestraffning" eller något annat som man syftar med uppfostring?
Om något händer med förtroendet till föräldern efter 5 års plder t ex att föräldern sticker utan förklaring, vad händer då med den "uppfostringen" ? är den totalförstörd tills barnet är 40 år och kan börja hantera sina känslor igen? Eller finns det möjlighet att det kan finnas en människa eller den andra föräldern den kan känna förtroende för?
Jag blir förbryllad av många världkända pedagoger eller andra människor som säger att det är kört om barnet har nått en viss ålder.
Jag tror att man kan leda ett barn när som helst på ett bra och kärleksfullt spår om man har tid och intresse och passion för det man gör.
Jag säger rinte att grunden fram till barnet är 5 år är oviktig dock utan är tvärtom väldigt viktig.
Men den kommentaren i fråga var väldigt dömmande om det är en förälder som inte har klarat av att ta hand om sitt barn pga diverse problem för att sedan börja bygga upp förtroendet för sitt barn igen under resterande 90 år från 5 års ålder.
Att det påverkar säger jag inte att det inte gör men påverkas det alltid på ett negativt sätt? det tror jag inte alla gånger