Snälla någon skjut mig!!!!!

Har ni separerat? Hur många barn har ni och hur gamla är dem? Hur mycket umgänge har barnen med sin pappa? Och allt umgänge sker väl inte hos dig?

Okej, men det blir inte så lätt eftersom jag inte äger något vapen...

Vi separerade den 10 mars. Barnen har bott hos mig sen dess. Han har träffat barnen hos mig det mesta av gångerna. Den gången han haft barnen sjätlv var i onsdags när jag satte ner foten. Bröt ihop och sa till honom att nu är det som så att du tar barnen idag för jag behöver en paus. Sen åkte jag till en kompis och kom inte hem fören på kvällen igen. Men hann ju inte prata med barnens pappa eftersom han åkte så fort han såg att jag gick av bussen. 

Det värsta är att hans vänner har börjat lägga sig i och påstår att jag beter mig som ett svin mot honom och att jag inte vet hur man tar hand om barn.

Jag är så trött på att det ska vara så här. Jag hoppas snart att detta löser sig. Vi ska ringa familjerätten för samarbetssamtal i nästa vecka! Jag hoppas att detta löser sig fort för jag ska iväg nästa helg och då måste barnens pappa ta barnen. Jag hoppas verkligen han gör det. Har redan varit tvungen att säga nej 1 gång på grund av att jag inte fått barnvakt!

Så där som rubriken kändes det för mig i morse också för jag orkade inte höra mer nedvärderande av mig som person. Men på eftermiddagen så köpte jag en punksexig glittrig vitsvart turkosa ögonskuggserie som jag la  på i affären och alla i min väg glodde på mig, sen åt jag lunch och tog en simtur i en insjö och blev lite gladare. Herrn i huset har inte mobbat mig fullt så mycket ikväll. Konstigt nog verkar han inte ens ha märkt att jag har turkos ögonskugga. Jag önskar så att jag bara kunde dra med barnen men det är svårare än jag klarar av så på något sätt måste jag kunna samarbeta i det här vita tråkiga döda relationen. Suck, jag önskar jag vore som Stålmannen som bara kan flyga sin kos och ta med sig vem han vill.

Så här är det. Ni är separerade. Det innebär att ni inte längre är en familj. Och det går inte att förvänta sig att den andra skall ställa upp för sin familj längre som tidigare, för familjen finns inte längre. Så du måste helt enkelt börja stå på dina egna ben och inte räkna med hans hjälp. Du skall heller inte hålla på och utnyttja honom som barnvakt när du behöver och det passar dig. Däremot skall ni göra upp om umgänge och få klart när barnen är hos respektive förälder. Och så håller ni er till det och planerar in era liv efter det.

Ööööhö det var lite motstridiga råd det där Anonym men rätt tänkt att de inte är familj mer men de måste samarbeta vad gäller barnen, så det är bäst de beter sig som kolleger i det fallet. Gemensamma vänner har också egna åsikter. Mitt råd skit i alla som inte lägger barnen främst. Det är inte så lätt att klara allt ensam om man bott ihop länge och det tar ett tag att lära sig allt. Alla bilreprationer och datateknik man inte haft ansvar för på många år för att inte tala om gemensam ekonomi.