Hej! Det var väldigt märkligt, och tråkigt, att höra. Vi fick en utredning gjord när jag precis fyllt 22 och de sa ingenting om min ålder. Vi gjorde den privat, på Göteborgs kvinnoklinik, under 2005. Det är ju några år sen, men vill minnas att den bara kostade oss några hundralappar. Vi började försöka få barn sommaren 2004, då var jag 21, min man 25. På vintern 2005 blev jag gravid men det visade sig vara ett utomkvedshavandeskap och jag blev opererad. Efter operationen försökte vi ytterligare några månader men jag kände på mig att något var fel och i maj 2005 fick vi vår utredning gjord. Den visade att jag hade trånga äggledare och att min man hade få och dåliga spermier. Vi fick välja att ställa oss i landstingskön till IVF som då var 2 års väntetid, alt söka privat. Vi hade lite pengar sparade och sökte privat till carlanderska i Göteborg. Tre veckor efter vår ansökan fick vi ett första besök på carlanderska, i aug 2005. Två månader senare var i igång med vår första och enda ICSI-behandling. Efter behandlingen, som gav positivt resultat i form av många befruktade ägg, satte man tillbaka ett ägg. Det tog sig inte så man tinade upp ett av dem som legat i frysen. Inte heller detta tog sig och hoppet sjönk. Då valde läkarna att Tina upp två ägg från frysen och man satte tillbaka båda. Ett klarade sig och resulterade i vår son, som idag är 6,5 år, född i okt 2006. I juni 2008 tinade man upp ytterligare ett ägg, som tyvärr inte klarade upptiningen. I augusti gjorde man ett nytt försök med två ägg, där ett klarade upptining och blev en graviditet. I maj 2009 fick vi hälsa år älskade dotter välkommen till världen. I jan 2010, när vår dotter var 7-8 månader misstänkte jag att nåt var fel, så jag tog ett gravtest för att utesluta graviditet. Gissa om förvåningen var stor när det visade +! I september 2010 föddes vår yngste son, mot alla odds. Min man har få och dåliga spermier, jag har trånga äggledare, vi har aktivt försökt att få barn under långa perioder, och under denna period existerade knappt nåt samliv alls. Men han blev till och är idag en busig och bestämd liten kille på 2,5 år. Och vem vet, kanske vågar vi oss på ett nytt försök, fast utan medicinsk hjälp i så fall.... Vi får se... Lycka till!