Särbo eller inte, hur länge ska man stå ut för barnens skulle?!

Har ni funderat på parterapi?

Ifall det inte hjälper att gå i terapi vilket jag nog hade övervägt så tycker jag att det tar alldeles för mycket energi att va kvar i en dålig relation. Visst är det väldigt tufft med 2 små barn men din man behöver ta ansvar. Barnen känner oxå av en dålig relation och som sagt även om det är jobbigt i början så tror jag det är bättre för alla att leva utan varandra om det inte tillför något.

Du behöver se ditt egenvärde och det ger dig styrka att veta att du kan få det mycket bättre (även om det tar lite tid att bygga upp ett nytt liv). 

Lycka till! 

Blir nyfiken varför man skaffar barn med en man som man VISSTE var så...??

Nu har vi bestämt att bli särbo. För som vi har det nu fungerar inte. Men vi vill inte släppa varandra helt ändå.
Så nu letar jag lägenhet, inte det lättaste... Han ska bo kvar i huset.

Det har blivit många tårar när tankarna kommer till barnen, men som ni skrivit. Bättre med två lyckliga föräldrar på varsitt håll... :)

Så ringarna är kvar och vem vet, det kanske växer fram en ännu starkare kärlek nu efter detta än vi hade innan.
Eller så är vi jättenöjda på varsitt håll...

 

TS: går i samma tankar då vi har glidit isär men har två fina barn och inte vill bryta upp helt heller... Följer gärna tråden om hur det går! ;) Fler med erfarenhet får gärna berätta! Kram och hoppas ni finner en lösning

vi är i ungifär samma situation. Känns som att vi glidit ifrån varandra sen vi fick barn, och haft två tuffa år med sjukdommar. Nu har den situationen lättat och allt går mot "ljusare tider", men då har tankarna kommit att vi inte mår bra tillsammans. Vi bråkar inte eller så, så de är inte "jätte" dåligt, men vi får inte ut någonting av varandra utan bor i princip bara ihop.
Känns JÄTTE tråkigt om de ska sluta i separation, de är ju de sista man har tänkt sig när man skaffar barn, och jag ser det bara negativt för barnen att behöva bo varannan vecka hos mamma och pappa. vi går i terapi, och de är under den perioden som vi har kommit fram till hur olika vi igenligen är.

några tips och råd? hur gör man för att rädda förhållandet? 

sen blir det ju även tankar kring ekonomin, hur får man ihop de som ensamstånde och jobba innom vården? hur gör ni  andra?        

När ni är särbos hur gör ni med barnen? Nyfiken då mitt liv just nu är verkligen invecklat, har oxå funderat på särbos men jag funderar på hur barnen kommer att ta det att man ses då och då

Jag har nu bott ensam lite mer än en månad. Det känns jättebra! Jag är gladare och slipper allt det tråkiga som jag la min energi på. Men visst känns det långt in i hjärtat när mina killar är hos sin pappa. Barnen har vi 3-4 dagar var, så det blir inga hela veckor utan den ena föräldern. Nu är ju jag å barnens pappa sams å det underlättar mycket. Vi har sagt tt nu i sommar.kommer vi att umgås ibland som en familj. Rent ekonomisk så får man prioritera om lite. Nu har jag inte börjat jobba än, men har mycket.hjälp från mina föräldrar. Sen så.finns det ju bostadsbidrag att söka!