Argument FÖR ett tredje barn!

Japp!

Nu är jag nyfiken Ts, hur har det gått? Fick han brevet?

Nej inte än, däremot pratade vi lite lätt om det. Han säger bara att han absolut inte vill eller orkar med ett till barn nu men samtidigt så vet han ju inte vad han känner om ett par år. Det verkar inte ljust.... Jag sade till honom att jag har ett brev till honom men ville inte ge det då. Varför vet jag inte men det kändes inte rätt. Han ska få det snart men tror inte det hjälper. Han är sjukt envis min man.....

Åh, tråkigt att höra. Ja, är han så pass bestämd på den punkten så kan det vara svårt. Men samtidigt så kanske han ändrar sig om ett par år, eller till och med om bara någon månad, vem vet. Jag håller mina tummar för dig, förstår hur det är när man längtar och längtar, medans den andra inte vill. Mig tog det också lång tid med att få maken på samma tankar. Kramisar.

Jag ser att åldersskillnaden på dina barn är ungefär samma som mina.... och jag vill att det ska skilja ca 3 eller 4 år mellan 2:an och 3.an. Hur ÄR det egentligen att ha 3? Orkar man? Räcker man till? Blir man gråhårig?  Köpte ni större bil? Delar några av barnen rum? Hur är det med syskonbråken? 

Jag har så många frågor men få svar....  

Vi har tre barn på 9, 7 och 4,5. Alla är tjejer och alla delar rum eftersom vi bor i en 3a. Innan bodde vi i hus och då hade äldsta barnet eget rum och vi hade också ett lekrum. Syskonbråk har vi lika mycket nu som då. Vill de bråka så gör de, det beror inte på hur de bor, det finns alltid något att reta sig på om man är irriterad. Men det går i perioder tycker jag och med tre så kan en vara inne i en surperiod men de andra kan ändå leka. Jag tycker att det är jättebra att ha tre. Det blir mer dynamik i syskonskaran. Därmed inte sagt att jag ibland känner att vi inte räcker till men det funkar ändå toppen för det mesta. Tre var verkligen inte mycket jobbigare än 2. Med två har man redan syskon och de måste lära sig att vänta på sin tur, visa hänsyn etc. Hela kompromissandet kommer med barn 2 och finns redan fungerande innan barn 3 kommer .
Vi har nu en VW touran eftersom den har tre individuella säten i baksätet och det funkar fint för oss. Dessutom har den två extra säten så att man kan få med en kompis men det är ju inte nödvändigt såklart. 

Hur har det gått ts? Jag vill oxå ha tre, men har en man som säger tvärnej :( Dock ska vi inte ha en trea än, då vi nyss fått nr 2. Min man tkr han blir för gammal om vi ska ha en till om 3-4 år. Vi vill inte ha för tätt mellan barnen. Han kmr då vara 37-38, och jag 36-37. Vi har en på 4 och en som bara är 3 månader. Men jag känner redan att jag vill ha en till om ca tre år.

Ja det har inte gått alls. Jag har inte ens gett honom brevet för nu har jag återigen hamnat i en fas då jag inte vet vad jag vill längre... 

Är så osäker på om jag verkligen orkar en gång till. Vissa dagar driver barnen mig galen och det är high life från morgon till kväll.....

Men längtan efter en till finns där i bakgrunden men inte än på ett tag i alla fall...... Min minsta blir 3 i februari nästa år, jag får se hur jag känner då.... 

Ursäkta om jag hoppar in och kanske kapar tråden men jag sitter i samma funderingar: ett tredje barn eller inte. Nu har vi tätt mellan våra två (storasyster är 2 år och lillasyster är 5 mån). När jag tar upp diskussionen med maken så tänker han väldigt praktiskt (byta bil, en förälder per barn när de springer åt varsitt håll, ett barn hos respektive far/morföräldrar vid barnvakt etc) Finns det nåt jag kan säga till en som tänker enbart praktiskt? En annan fundering jag har är hur det kommer att bli med framtida familjeaktiviteter som tex inträde på ex Liseberg där familjebiljett brukar innebära 2 vuxna 2 barn.

Både jag och min man ville ha 3-4 barn INNAN vi fick barn. När vi fått två stycken barn kände vi båda att det gott och väl räckte med två!! Sen för ett par månader sedan, nu när barnen är 4,5 och 8 år då kände vi båda att det skulle vara mysigt med nr tre. Men även om barnen är relativt stora vid 2 och 4 år så är dom små. Nu kan våra gå upp själva på morgnarna om vi vill ligga kvar, de fixar frukost själva, fixar toalettbesöken själva och ja, det flyter på väldigt bra. Dessutom var det länge sedan vi hade blöjbarn, vagn osv så nu ser vi fram emot allt det igen. Så vänta något år så kanske din man också känner att det känns bra, och hunnit få en paus från de mest intensiva åren.

Fast ekonomin spelar ju roll i att skaffa fler barn. Vi är en aktiv familj: åker slalom, längdskidor, orienterar, handboll och allt vad vi gör. Då måste vi ju ta jänsyn till om vi har råd att göra det med tre barn eller om vi är villiga att skära ner. Likaså gäller det för nöjen, vi åker ofta på semester, pengar vi sparat och prioriterat för att vi vill gå på Liseberg, kolmården eller vad det nu är. Likaså klädkostnader under ett år ect. Och summa summarum på ett år med allt detta så ÄR det skillnad för varje ytterligare barn. Och alla kanske inte har eller vill möjligheten att prioritera bort massor för ett ytterligare barn, utan väljer då att stanna vid 1, 2 eller 3 barn.

Min man sa tvärt nej till tran, men ändrade sig när de två äldsta blivit större och mer självständiga. Då längtar man efter småbebisar igen, tror Silversara här ovan skrev ngt liknande.

Det starkaste argumentet tror jag är att man aldrig ångrar de barn man har, bara de man aldrig skaffade. tänk dig själv som åttioåring, på hemmet, kanske änka, kanske sjuk (eller frisk och glad). Kommer du inte önska att du hade det där tredje barnet? Att det är jobbigt i början handlar ju om 2 år eller så, men vad fan är det i ett helt liv? ingenting!  

Jag väntar trean nu. Tänker också att det inte kan bli så mkt mer kaos än det redan är här hemma nu Plus att jag tänker också på framtiden, skönt att ha tre vuxna som kan dela på ansvaret för gamla mamma Och så är jag ibland rädd för att förlora ett barn, och har man då tre så har de iaf ett syskon kvar i livet. Men undrar ändå vad vi gett oss in på för just nu är det sjukt jobbigt att va gravid...blir spännande att se hur det blir.