• Suss1

    Ska det vara såhär?..

    Gah! Blir tokig på mina barn!!! Har två barn, ett i yngre och ett i övre tonåren som skulle slita strupen ur varandra om de fick möjlighet... När man nu äntligen är lediga tillsammans, tar med dem på något kul så är den ene himla förarglig och den andra så lättirriterad och stingslig att det tjafsas i varje mening. Det kan räcka med en blick, en suck... De retar sig SÅ på varandra! Man försöker och försöker släta över jämka men till sist exploderar jag! Även i vardagen är det såhär... Men nu har jag bestämt mig! De får äta på olika tider så vi andra slipper bråken, jag kommer aldrig mer göra något utanför hemmets väggar med dem, tänk så många resor och utflykter jag kan göra själv när jag bara ska betala för en! Jag har ett stressigt och krävande jobb och behöver lugn, ro och harmoni på min fritid.... Förstår inte varför det blivit såhär, vill nästan inte vara förälder längre! Jag bråkar inte med någon, varför ska jag ha osämja och disharmoni runt mig? Nä, nu ska jag kolla på utlandsjobb....

  • Svar på tråden Ska det vara såhär?..
  • paret

    Vet du varför de är ovänner?

  • lövet2

    Tja, det är ditt jobb att få dem att fungera tillsammans i vardagen. Du kan liksom inte bara säga upp dig ...

  • Suss1

    Hm, de blir ovänner om allt! Fast när jag ska försöka hitta en anledning så tror jag det kan vara att de är avundsjuka på varandra kanske? Är ju några år mellan dem, undrar om de tycker att jag behandlar dem olika? Tycker själv inte jag gör det....

  • Suss1

    Kan jag inte det?? Nä, skulle jag inte göra... Behöver bara samla krafter för att orka ta itu med allt igen...

  • Lijkan

    Ingen fara, de växer ur det där :) förhoppningsvis. Tre år mellan min syster och jag. Vi har slagits, vi har svurit och gud vad vi avskydde varandra. Men nu är vi bästa vänner. Tonårshormoner är inte att leka med ;)

  • paret
    Suss1 skrev 2013-04-20 19:40:20 följande:
    Kan jag inte det?? Nä, skulle jag inte göra... Behöver bara samla krafter för att orka ta itu med allt igen...

    Du skulle kanske fråga om de hellre åkte ensamma med dig på aktiviteter istället?
  • Elin 885
    Suss1 skrev 2013-04-20 19:28:10 följande:
    Gah! Blir tokig på mina barn!!! Har två barn, ett i yngre och ett i övre tonåren som skulle slita strupen ur varandra om de fick möjlighet... När man nu äntligen är lediga tillsammans, tar med dem på något kul så är den ene himla förarglig och den andra så lättirriterad och stingslig att det tjafsas i varje mening. Det kan räcka med en blick, en suck... De retar sig SÅ på varandra! Man försöker och försöker släta över jämka men till sist exploderar jag! Även i vardagen är det såhär... Men nu har jag bestämt mig! De får äta på olika tider så vi andra slipper bråken, jag kommer aldrig mer göra något utanför hemmets väggar med dem, tänk så många resor och utflykter jag kan göra själv när jag bara ska betala för en! Jag har ett stressigt och krävande jobb och behöver lugn, ro och harmoni på min fritid.... Förstår inte varför det blivit såhär, vill nästan inte vara förälder längre! Jag bråkar inte med någon, varför ska jag ha osämja och disharmoni runt mig? Nä, nu ska jag kolla på utlandsjobb....
    bara för att man är syskon betyder inte det att man älskar eller ens tål varandra....det betyder att man har samma föräldrar endast.
    Jag har ADHD/AS/DYSLEXI, problem med det?
  • Elin 885

    sen är det också så att bara för att man råkar vara tonåring så får man inte leva rövare för det. får de några konsekvenser när de beter sig som snorungar?


    Jag har ADHD/AS/DYSLEXI, problem med det?
  • lövet2
    Suss1 skrev 2013-04-20 19:36:44 följande:
    Hm, de blir ovänner om allt! Fast när jag ska försöka hitta en anledning så tror jag det kan vara att de är avundsjuka på varandra kanske? Är ju några år mellan dem, undrar om de tycker att jag behandlar dem olika? Tycker själv inte jag gör det....
    När det gäller att hålla sams, så är det rätt olika hur det funkar beroende på vilket/-a kön tonåringarna har.
  • Suss1

    Nä, tonårshormoner är väl vad de är... Känns bara som om det är så många år kvar! Ja, egentligen hade det nog varit både trevligare och lugnare med aktiviteter var för sig! Känns bara som man vill vara tillsammans när man väl är ledig! (men det är nog mest jag som tänker så...)

  • ZaftMonkey

    Jag och min 3 år yngre syster HATADE varann med en glöd! Idag står vi oerhört nära varandra. Jag är inte säker på hur man kan få det att sluta när det väl dragit igång. I mitt fall var det min mor som faktiskt behandlade oss olika och när jag flyttade så ändrades det mesta.

    Men som Elin sa, får de några konsekvenser när de beter sig illa? De kan ju tycka illa om varann men får faktiskt respektera att du inte vill höra på strunt-bråk!

  • Elin 885
    ZaftMonkey skrev 2013-04-20 19:58:36 följande:
    Jag och min 3 år yngre syster HATADE varann med en glöd! Idag står vi oerhört nära varandra. Jag är inte säker på hur man kan få det att sluta när det väl dragit igång. I mitt fall var det min mor som faktiskt behandlade oss olika och när jag flyttade så ändrades det mesta.

    Men som Elin sa, får de några konsekvenser när de beter sig illa? De kan ju tycka illa om varann men får faktiskt respektera att du inte vill höra på strunt-bråk!
    exakt, jag har 12,8 och 7 år till mina storasyskon och min syster är 7 år yngre än mig.
    vi tre i mitten är helsyskon och helvete vad jag och min närmsta bror i ålder slogs, och fan vad vi åkte på konsekvenser"!
    Jag har ADHD/AS/DYSLEXI, problem med det?
  • Elin 885

    dessutom den i övre tonåren dvs 16-18 kan gott laga sin mat själv om den ska hålla på och jävlas på det där sättet, jisses, jag lagade min man från 14 års ålder och guess what jag överlevde.


    Jag har ADHD/AS/DYSLEXI, problem med det?
Svar på tråden Ska det vara såhär?..