Min dotter blir 2,5 i slutet av juni, ca en månad efter bebisen kommer. Jag har också haft samma dilemma med stor säng eller inte. Nu behövde hon ju egentligen byta ändå, då hon började klättra ur spjälsängen. För att få det att fungera har vi under en längre tid pratat om att hon ska få sova i stor säng i eget rum. Kanske underlättades det av att hennes 8 åriga bonussyster började sova där lite tidigare vh. När rummet väl var klart berättade vi att hon skulle få sova i egen säng. Hon tyckte den var jättekul att hoppa i. 
En vecka senare hade vi "tillfälle" att ta striden då vi båda var hemma. Min nya sambo fick ta läggningen då jag visste att det kunde bli en kamp. Visst en del gnöl blev det och första kvällen hittade vi henne lekandes på kvällen, men totalt sett har det gått väldigt bra så här snart 3 veckor senare. Från att ha vaknat till flera gånger på natten sover hon nu gott med en nattlampa tänd i utkanten av rummet. Sedan kanske det underlättade att hon fick ett nytt stort täcke med Barbapapalakan som verkligen uppskattades, så nu får bebisen ta över lilla täcket och spjälsängen. En gång har hon flyttat tillbaks sina sängkläder och igår ville hon ligga i spjälsängen, men det räckte att förklara att där ska ju bebisen sova. Hur det sedan blir när bebisen verkligen dyker upp som inkräktare är en annan femma ...
Vi har behållit samma läggningsrutiner med ny blöja, välling och pyjamas. Väl i sängen drar vi ner rullgardinerna, lägger på täcket, hon har sina 3 gosekatter plus diverse nallar i närheten och sedan sjunger en av oss 2 sånger hon får välja innan vi berättar vad som händer dagen efter t ex förskola, lediga hemma och ger kram och puss och säger god natt och går därifrån. Men jag tror pratet om bebisen under en längre tid kan ha hjälpt oss just nu i alla fall.
