Högstadiet kommer också bara att bli lekskola!!!
Min son ska börja högstadiet i en aspergerklass till hösten. Han gick i aspergerklass även på mellanstadiet. Vi var mycket missnöjda, då han endast kommer att få ett E och resten F i betyg nu i vår, trots att han är högbegåvad enligt psykologutredningen. Det har varit alltför kravlöst i skolan. Lärarna har nöjt sig med att stå för en förvaringsplats, typ. Löftena om att han skulle få vara med på vissa lektioner i den "riktiga" klass han var integrerad i, blev det aldrig något av. Lärarnas allmänna inställning var att man skulle undvika konflikter och sådant som kunde bli besvärligt.
Vi hade hoppats på att det skulle bli bättre i högstadiet. Men häromdagen, när vi var på inskrivningssamtal, kändes det ungefär likadant som i mellanstadieskolan. Vi hade tidigare fått informationen, att eleverna skulle integreras med de "vanliga" sjuorna, åttorna o.s.v. vissa lektioner, vilket jag anser är viktigt, eftersom min son i dagsläget inte träffar några andra än de andra aspergerbarnen. Samtliga pojkar, och med mer eller mindre udda specialintressen och beteenden. Jag skulle så gärna vilja att han skulle få normala kompisar också, och en normal tonårstid!
T.ex. hade vi fått höra att det skulle gå såååå bra att läsa ett B-språk, integrerat med den stora klassen. Men nu visade lärarna på schemat, att det var korta dagar p.g.a. att "de här barnen behöver korta dagar", så det gick inte att förlänga dagarna ifall en elev skulle läsa t.ex. franska. Utan då skulle den eleven i stället missa det som stod på schemat på den tiden. Och då skulle vi som föräldrar vara tvungna att ta igen detta hemma, och det skulle bli väldigt bökigt allting, och de avrådde... Det var uppenbart att de var lättade, när jag sa att vi kunde vänta med franskan...
På idrotten behöver de inte byta om, utan det räcker om man "går en promenad" - d.v.s. samma som på mellanstadiet. Min son ligger efter jättemycket: han kan inte reglerna i de vanliga lagsporterna, kan inte de olika friidrottsgrenarna o.s.v.. Det gör mig ledsen, för många ungdomar umgås ju så att de drar iväg och spelar brännboll eller fotboll... och då kommer min son inte att kunna vara med. Slöjd får de "prova på", men "ofta fungerar det inte med de här barnen, och då får vi lägga det lite på is". Likaså med andra praktiska ämnen.
Det känns som att lärarna och kommunen hela tiden försöker lulla in oss föräldrar i en falsk trygghet, där vi ska tro att våra barn ska få exakt samma skolutbildning och exakt samma möjligheter i livet som alla andra barn. Fast det egentligen bara handlar om att hålla dem från gatorna..?
