hans syskon på mammans sida är så gulllig, rolig osv osv...
bonusbarnet är 11 år och mycket speciell och vi kommer inte överens ska oxå tilläggas..
Blev jätte ledsen, överdriver jag och ska jag bry mig?
Han bryr sig inte om mitt barn kommer fram utan kollar bara på tv eller datorn, han igonerar mitt barn total obs hans halvsyskon...
Hur kan barnens pappa vara helt osynlig i den här berättelsen?
Men han är ett barn!! Ett vilset barn dessutom låter det som. Det är de vuxnas ansvar att relationen mellan barnen och till dem själva funkar.
Bjud in honom till aktiviteter (vad som helst, typ kolla tv tillsammans, menar inte skansen här) igen o igen o igen o igen... och stå ut med ett nej om och om igen. Du är vuxen!
Det är såklart svårt för honom att få syskon. Det behöver man inte känna någon för att förstå. Och tro heller inte att du kan gömma dina känslor för honom. Han känner garanterat det du känner och luftar här!!
Och är det för svårt.. Ta hjälp. Gå till en terapeut. Antingen en familjeterapeut eller gå själv i individualterapi. Var vuxen och ta den hjälp DU behöver för att kunna hjälpa barnen. Ditt barn och hens syskon!
Har du/ni/din man frågar bonus om hur han trivs hos er? Och varför han inte trivs i så fall. För nåt är det ju. Med tanke på att han är en normal unge hos mamman så lär det vara hos er felet sitter och inte hos bonus (men å andra sidan gör det nånsin det??). Och varför frågade du inte om hans kommentar angående småsyskonet? vad menade han och varför? Jag vet inte hur det är med din man men du verkar ju i alla fall dragit dig undan från din relation från bonus och lämnat han vind för våg. Du bryr dig men gör inget..
Hade du varit smart så hade du påpekat för pojken att bebisen har ju redan ett syskon. Om du nu inte sa någonting har du indirekt bevisat för pojken att han inte är ett fullvärdigt syskon. Barn är smarta och besitter en mycket högre intelligens än vuxna för de har många kanaler som de inte stängt ännu och läser av mycket bättre än vad en vuxen gör.
Jag tror att bonusbarnet testar sin plats i familjen genom att säga att du bör skaffa ett syskon till ditt biobarn. Han undrar väl om han räknas som ett syskon eller inte. Om han inte räknas som ett syskon av dig så är det väl klart att han själv känner att han inte räknar ditt barn heller som sitt syskon.
Vi vuxna måste ta ansvar för relationen med barnen. Det kan inte läggas på deras axlar.
Pojken behöver få veta och känna att han är en fullvärdig familjemedlem, att han är älskad och att han räknas som syskon till bebisen. Först då tror jag att han själv kommer att öppna sig och ta till sig sitt lilla syskon.
Var finns pappan? Vad gör han på kvällarna när du vill ha ensamtid med honom? För min del handlar det inte så mycket om ensamtid som att barn behöver sova för att orka med skolan dagen därpå. Därigenom får ni vuxna också er ensamtid. Tar inte pappan något ansvar för att pojken ska få den sömn han behöver?
Han får väl tycka vad han vill herre Gud. Det är de vuxna som har ansvar för att familjen trivs, inte barnen.
Nu har jag bara läst ts...
Jag är mamma till en 11åring och har en ny sambo som bor här med oss... mitt barn bor här vv...
Det största "felet" du som bonus gör är att låta barnet tro att han kan komma undan med vad han vill..
Min sambo var väldigt tidig med att både säga och låta barnen få veta att detta är sambons heltidshem
och som vuxen så är det hans och mina regler som gäller!
passar de inte så får barnen sitta å glo på rummet... och all elektronik får endast användas
efter middagen när läxor är klara...
min son skulle aldrig få stänga in sig på sitt rum med datan utan han får isf sitta i
vardagsrummet å glo alt hitta kompisar att leka med.
å skulle han ha mage att klanka ner på något syskon (både hans pappa och jag har fått nya barn)
då skulle de bli ramaskri från oss alla vuxna!
kanske skulle du behöva höra från hans mamma om hur han beter sig där?
så sluta upp å bete dig som om de inte var ditt hem när bonus är där utan ta tillbaka ditt hem!
Förstår att du blir ledsen över att bonus inte verkar bry sig om sitt syskon, din son, då jag har lite samma problem.
Har två bonusar i tonåren som bor vv. Hemma hos sin mamma har de också ett nytt syskon som är några år äldre än mitt barn.
Ena bonus har tagit till sig sitt nya syskon helt, och när hon kommer eller går så springer lillasyster och slänger sig över henne och vill kramas och pussas. Äldsta däremot är hon lika blyg för som om det skulle komma främmande. Han har kanske hållit i henne två gånger max (hon är två år). Han verkar helt enkelt inte intresserad av att lära känna henne, däremot sitt syskon på mammans sida är han ofta barnvakt till och verkar ha en helt annan relation till denne.
Känns jättetråkigt att han inte verkar vilja ha en ordentlig relation med sitt yngsta syskon, men man kan ju inte tvinga honom.