Bonusmamman har sagt till min son att jag är en dålig mamma. Och att jag inte tycker om honom!!

Nån som vet hur det blir rent juridiskt när jag håller barnen hemma? Jag skyddar mina barn enligt föräldrabalken de får träffa sin pappa flera gånger per vecka

Nån som vet hur det blir rent juridiskt när jag håller barnen hemma? Jag skyddar mina barn enligt föräldrabalken de får träffa sin pappa flera gånger per vecka Nån som vet? Tar tacksamt emot all hjälp !!

Det bonusmamman gör mot barnet är ju fruktansvärt - men vad som är än värre är hur pappan sviker sitt barn. Hur kan han tillåta hennes elakheter, och till på köpet bagatellisera det? Vilket svek! Stackars barn!

Men varför ska hon inte säga ett ord till bonusmamman? Klart man talar ut med personen det handlar om själv utan mellanhand. I detta fall berör det även pappan och han bör absolut vara med i diskussionen. Men visst sjutton ska hon kunna ta det med bonusmamman direkt. Om någon gör något illa mot ens barn, vare sig det är psykiskt eller fysiskt, så har man som förälder all rätt att själv ta tag i det. Att det är pappans nya spelar ingen roll... Det kan ju även vara så att bonusmamman tror att ts verkligen är en dålig mamma om pappan (med eller utan avsikt) fått henne att framstå så (rättfärdigar inte ändå att säga det till barnet) och tar ts detta med pappan kan få situationen ännu värre. Jag tror det skulle vara mycket bättre om alla pratar ut och får förklara sig. De behöver inte tycka likadant men kanske hitta en förståelse för varandra. Vad har bonusmamman missuppfattat som att ts inte skulle bry sig om sitt barn? Viktigaste är att hon slutar säga sådana saker, men vore det inte mycket bättre att hon gör det för att hon förstår mamman än att hon slutar för att hon blir hotad att bli lämnad eller att de inte får ha sonen mer? Är hon verkligen medveten om att sonen är rädd för henne? Ytterst få personer skulle strunta i att ett barn är rädd för dem, även om de inte direkt älskar barnet i fråga... Det ligger väl i allas intresse att detta reds ut i.o.m. att pappan har barn med bonusmamman. Hon är syskonens mamma så hon kan aldrig försvinna 100% ur bilden ändå...

Bonusmamman har tydligt visat att hon inte på något sätt är beredd att ta en diskussion med en vuxen person som kan freda sig. Hon nekar även till vissa av anklagelserna vilket indirekt betyder att hon menar att barnet ljuger eller i vilket fall inte är öppen för diskussion.

Man ska som biomamma/-pappa eller bonusmamma/-pappa prata illa om de andra vuxna inför barnen.

Men nu har detta hänt och det måste faktiskt upp till diskussion och det lämpligaste är att faktiskt sonen får vara med.
Helst bör ni vara på en neutral med trygg plats.

Man får inte säga till barn att de är oälskade och att deras föräldrar gör ett dåligt jobb! Om ens föräldrar missköter sin uppgift så ska man gå till socialen eller så får pappan ansöka om ensamvårdnad.

TS du ska ha goda skäl för att neka pappan umgänget med sin barn enligt föräldrabalken. Min syster höll sin dotter hemma när pappan utredes för misshandel av ett annat barn, men när polisen lagt ner ärendet så fick hon ändå skicka ditt sin dotter. Hon sa inte ett ont ord om hennes pappa utan sa att pappa kan inte ha det just den här helgen.

Men om hon kan erkänna att hon sagt så, kan det inte vara så att bonusmamman faktiskt inte sagt/gjort det andra som hon nekar till? På vilket sätt har hon tydligt visat att hon inte är beredd att ta en diskussion med en vuxen? Om pappan inte tar det så allvarligt, kan det vara så att han känner sig skyldig? Att han spätt på det negativa i sina historier om sitt ex? Säger inte att det ÄR så, men om bonusmamman faktiskt kan erkänna och stå för att ts är en dålig mamma, borde man inte ta reda på VARFÖR hon säger så? Kan det finnas nåt i det hon säger och pappan därför inte tar så hårt på det? Han kanske tycker hon har rätt i sak (trots att hon gjorde fel som sa det till barnet)? Vore det inte värt att kämpa för en diskussion så ts får veta och alla sedan vet var de har varandra? Utan att göra ett ärligt försök till att få till en diskussion, så tycker jag inte någon har rätt att säga att bonusmamman vägrar samarbeta. Trots att hon gjort så fel så har hon iaf haft ryggrad nog att stå för det. Hon kunde ju ha nekat och sagt att pojken ljuger. Så konflikträdd verkar hon ju inte vara...

Litar på att TS gör det som TS tycker är rätt för henne i denna situation.

Jag har försökt flera ggr att få till ett möte ang det sonen säger men har bara blivit nekad OM det nu var så allvarliga saker jag hade gjort som gjorde mig till dålig mamma så Borde de ha tagit upp det med mig om de ville barnets bästa!! Nu är det tal om att vi ska ha säkerhetsplaneringsmöte, nån som har erfarenhet av detta? Tar tacksamt emot erfarenheter!

Det gör hon förhoppningsvis. Nu har hon i sitt sista inlägg skrivit att det inte går att få till en diskussion, men innan hon gjorde det, hur kunde du vara så säker på hur bonusmamman är? Känner du ts? 0ch jag undrar ännu hur du tolkar att en människa inte är öppen för diskussion då han/hon nekar till en anklagelse? Bara för att man blir anklagad betyder det ju inte att man är skyldig, även om man gjort fel i en annan situation. Om man anklagar bonusmamman för annat än hon erkänner eller man har bevis för (för vi vet ju inget om detta, bara att hon är misstänkt som ts skriver), är man inte själv då lika "hemsk" som bonusmamman då hon anklagade ts för att vara en dålig mamma? Vill inte försvara bonusmamman, men jag tycker det alltid är bättre att försöka lösa problem genom diskussion först innan man drar det vidare...

Ingen aning om vad det är tyvärr. Tråkigt att det inte gick att få till ett samtal! Men du har iaf försökt så nu är bollen hos dem. Det är ju de som förlorar tid med sonen ju längre det tar att lösa detta. Som du skriver så hade ju det mest logiska varit att prata med dig först innan de drar det vidare. Så antingen är det stora anklagelser, vilket inte borde vara alltför svårt att motbevisa. Eller så är det tjaffs, vilket kan få dem i dåligt sken då de vägrat försöka samarbeta först. Är du en bra mamma som vill ditt barns bästa så behöver du inte vara orolig. Du ser hur folk här reagerar över att hon dragit in barnet i konflikten. Det kommer knappast gillas av någon, oberoende på vem som är med på mötet!

Jamen, då är du helt enkelt bättre än jag. Nej, jag känner inte ts, gör du?

Nu gillar jag inte riktigt hur du svänger detta! Hur får du det svängt till att jag skulle vara bättre än du? Jag har bara frågat hur du tänkte och undrade om du kände ts eftersom du skrev att bonusmamman inte var öppen för diskussion innan ts skrev att det var så. Och nej, jag känner inte henne heller.

Vi är alla olika och gör individuella bedömningar och tolkningar av berättelser vi tar del av utefter våra erfarenheter och ståndpunkter.
Då jag tolkar en text och dess innehåll utifrån mina referenser och ger mina tankar och åsikter till den det berör utgår jag ifrån att den som bett om råd i huvudsak är ute efter andras sätt att se på saken och att ingenting är absolut.
Då du tycks ha svårt att acceptera min tolkning och mitt sätt att se saken, som jag förmedlar huvudsakligen till TS då det är TS tråd, väljer jag att inte inleda några långa diskussioner med dig enkom pga det faktum att din åsikt avviker från min.
Din oförmåga att acceptera detta och din starka vilja att övertyga mig om att min tolkning är felaktig och att jag borde tycka som du gör att jag till och med är beredd att erkänna dig som bättre hellre än att redogöra min tolkning för dig.
Om TS vill att jag förklarar eller försvarar mig ska jag göra det efter bästa förmåga men om du vill ha en diskussion får du starta en egen tråd.
Adjö.    

Det enda jag inte hållit med om med dig är att ts inte ska prata med bonusmamman direkt. Utöver det har jag ställt frågor för att ta reda på hur du tänker. Tro det eller ej men jag tycker det är intressant att se saker från andra synvinklar och hade gärna hört din. Även om allt inte är riktat till ts direkt så tror jag att även hon får nya tankar och synvinklar genom att läsa. Jag är inte oförmögen att se det från ditt håll. Problemet är att jag inte alls förstått hur du tänker eller menar, inte att jag inte skulle kunna acceptera att du är av en annan åsikt. Vill du inte diskutera din ståndpunkt och förklara hur du tänker så okej, det kunde du ha skrivit direkt. Sorry ts att det gled ot!

Min mans ex var väldigt noga med att poängtera för deras barn hur dålig pappa han var. 
Det han gjorde var att inte sjunka till samma nivå, utan hennes ord fick stå för henne. Sedan fick barnen bilda sig sin egen uppfattning. Nu bodde barnen hos henne, så självklart så blev dom färgade till en viss del utav henne. Men dom köpte inte allt hon sa, utan efterhand som tiden gick så såg dom ju själva hur hennes resonemang haltade.
Men sen är det svårt för barnen eftersom dom inte har hela bakgrundsbilden med alla konflikter. Även om dom vet att det finns konflikter, så vet dom inte vad som sägs och hur omfattande dessa är.

Hoppas att det löser sig för dig/er. Hon behöver inte tycka om dig, det enda som behövs är att hon håller truten stängd när barnet är närvarande. Sedan kan hon och pappan prata hur mycket skit dom vill när barnet inte är hos dem.