Hur hade du sövt sitt barn?

Låtit barnet sova i min säng.
Allt annat är otänkbart för min del.

Kan väl tillägga att hade det hänt innan hon var 7 månader hade jag sövt i vår säng. Hon sov mest hos oss då,men efter 7 månader blev hon så störd av oss att vi med lite tvång fick lära henne att sova i egen säng.

Jag hade suttit kvar hos honom/henne till han/hon somnat...trygg i sin säng och i sitt rum... så har vi gjort med våra barn i alla fall...det är sällan de sovit mellan oss...då "ramlar" vi själva typ ur sängen eftersom båda brukar lägga sig på tvären tillslut...å så får varken jag eller min man sova, vilken man ju såå gärna vill ;)

Om mitt barn visade tecken på att vilja sova hos mig så hade han fått det.

Söver i min säng. Särskilt med en 18-månaders där separationsfasen är styrande.

Jag hade nog bestämt mig för att låta barnet sova hos mig en period...kanske över sommaren eftersom vi ändå ofta sabbar kvälls-/nattrutinerna på semestern. Till hösten hade jag tagit nya tag och hjälpt barnet att somna i sin säng igen.

Om barnet somnar snabbt och lätt i vår säng - absolut. Sömn är porr. Säger jag som har en stor unge som var svårsövd i två och ett halvt år och vaknade massor, och har en tvååring där varje nattning är en kamp och som fortfarande vaknar två ggr per natt. 

Vill mina barn sova hos oss så får dom självklart det. Äldsta dottern har inte sovit en enda natt i vår säng, hon blir snart 2.

Det hade blivit minsta motståndets lag, barnet hade fått somna där det ville somna, i vår säng, i soffan, på golvet eller var som helst, för att sen bli inburen antingen till sin egen eller till vår säng när vi själva gått och lagt oss. 

 

Barnet hade fått somna i min säng och hade troligtvis fått sova vidare där hela natten.

Då hade barnet fått sova i vår säng. De får de göra än idag om de skulle vilja.

Jag hade också kollat över sovvanorna på dagtid och kanske låtit barnet sova mindre på dagen.Våra började bli svårare att lägga i den åldern och slutade sova dagtid innan 2år.

Med de barn jag har hade det inte hänt att flera nätter hade slutat med sömn i vuxensängen, eftersom barnen inte somnar intill mig alls.

Men om jag tänker mig scenariot skulle jag gissningsvis
-försöka stoppa om och klappa på ett par gånger
-testa att starta om hela nattningen med att ta upp, nattblöja, borsta tänderna, välling osv
-försöka stoppa om fler gånger
Stå ut med detta tills jag inte längre orkar, byta med min partner som gör det samma så länge han orkar
-ta upp barnet att vara vaken en stund och undersöka om nåt är fel (sjuk eller rädd eller nåt)
-natta oö
- försöka stoppa om fler gånger
-Stå ut med detta tills jag inte längre orkar, byta med min partner som gör det samma så länge han orkar
-sen...ja om barnet mot förmodan inte somnat och klockan vore 03 skulle jag väl prova barnvagnspromenad eller biltur eller nåt

Om jag visste att barnet somnade bara det nattades på annan plats skulle det nog varit tredje steget, men självklart lyfta över sovande barn i sin säng.

Vi hade det ganska exakt så som TS beskriver. Vi hade också, som tur var, ett ganska stort sovrum. Så strax innan småsyskonet kom fixade vi en gigantisk säng, 250 cm bred, som vi allihop fick plats i. Lillasyster närmast väggen, sedan jag, sedan storebror och längst ut låg förälder nr2. Funkade hur bra som helst i ungefär ett år. Sedan blev de lite för störda av varandra i synnerhet på mornarna. Så nu (de har hunnit bli 3 o 5) sover de i sina egna sängar i sina egna rum. Man behöver inte bestämma sig för EN metod för att det inte ska bli problem i framtiden, allt förändras med tiden i alla fall. Jag har hört så många säga att "du kan inte göra så för då får du megastora problem i framtiden", men det där stämmer inte, i alla fall kan man inte veta vilka problem man får.

Låter barnet sova i min säng. Ser inget probölem med det. Barnet är ju dessutom bara 1,5 år

Hon är alltid välkommen i vår säng. I perioder sover hon där och det har aldrig varit något problem att sedan sova i sin egen säng. Även under de struliga perioderna när hon är sjuk eller har haft separationsångest så har hon oftast sovit någon stund i sin egen säng, om inte på natten så på dagen.

Låtit barnet sova i vår säng, inget snack om saken.
Vår snart femåring har sovit varenda natt hos oss sen hon föddes och har sedan drygt en vecka tillbaka sovit i sitt rum med lillasyster som snart blir 3 (lilla har alltid velat sova själv), däremot kommer hon springande på natten sen och det får hon gärna göra.