MalinEddie skrev 2013-05-31 23:56:32 följande:
Jag har två systrar som är 10 och 14 år äldre än mig. Som liten kände jag mig som ett ensambarn. De flyttade hemifrån tidigt och delade givetvis inte mina intressen och även om jag hade hur mycket kompisar som helst minns jag att jag kände mig avundsjuk när alla skulle gå hem och de fortfarande hade sina syskon vid middagen/familjemyset. Jag hade "bara" mina föräldrar som var hur underbara som helst men jag önskade ofta ett mer jämnårigt syskon. Detta troligtvis eftersom jag spenderade så mycket tid tillsammans med barn som hade syskon där åldern inte var lika långt ifrån. Idag har jag och mellansyran en jättefin relation och hon har barn i nästan exakt samma ålder som oss. Samtidigt har jag den relation jag alltid önskade med någon jämnårig med min bästa vän och har haft i 15 år. Mina relationer med mina systrar slår inte den relation vi har.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med detta mer än att det finns så många sidor av det hela.
Vi hade planerat för ett barn men när hon var 10 månader kände vi att vi faktiskt önskade oss en till. Inte för att ge henne ett syskon utan för att vi önskade ytterligare ett barn. Idag har vi två barn som det skiljer 18 månader mellan och de är otroligt tighta men det kan ju komma att förändras vilket jag är medveten om. Ett syskon blir inte per automatik din bästa vän.
Jag kan dock inte låta bli att glädjas nu idag som alla andra varma dagar när våra barn har varit ute och lekt med en massa vänner i grannskapet och kommer hem tillsammans. Det jag saknade. Det är väl det lilla barnet i mig som talar antar jag. Som kände sig ensam även med syskon. Det var jag och mina känslor och kanske borde mina föräldrar fixat så att fler barn fick komma hem till oss? Jag vet inte.
Jag tror att det viktigaste är att man ser till att barnet får umgänge med andra barn i nära ålder. Det handlar inte om blodsband i det stora hela, en nära vän kan vara minst lika betydelsefull. Jag har rest jorden runt med min bästa vän, vi har jobbat och bott tillsammans utomlands i flera år och delat våra innersta tankar med varandra sedan det vi var 14 år. Vi pratar varje dag i telefon. Jobbar fortfarande tillsammans
Hon älskar mina barn som att de var hennes egna och finns jag inte här en dag vet jag att hon kommer finnas där vid min sambos sida. Det är underbart att ha en person som man har så nära kontakt med, blodsband eller ej.
Det var väldigt intresant att få läsa :) Kul att du ville dela med dig :)
Men jösses, 10 och 14 år emellan, det var inte lite :P
Det är sant att ett syskon inte automatiskt blir ens bästa vän, men om man växer upp tillsammans så tror jag att man oftast utvecklar en fin relation till varandra. Naturligtvis behöver det inte bli så, det finns ju syskon som avskyr varandra som bara den. Ja kompisrelationer är minst lika viktiga som syskon, framför allt om man har en underbar bästa vän som du har :) Ens bästa vän kan man oftast prata med om vad som helst
