unforgettable skrev 2013-06-08 18:34:04 följande:
Tack! Vad får ni för vårdbidrag för honom?
Han har diagnos ADHD och Atypisk Autism och något tillägg ang motoriken, Tror det var specifika motoriska störningar eller något sånt. Kommer inte riktigt ihåg men tror att det hade nog fallit inom DAMP om den diagnosen hade funnits kvar men sen han började med medicinen (Strattera, Ritalin, Omega) har det lugnat ner sig en del, han är inte så klumpig längre, lite bättre grov och finmotorik.
ADHD är huvuddiagnosen.
Autism brukar oftast "garantera" ½ VB, och det har vi fått tills 18 års ålder, om vi inte inkommer med ny ansökan, tex om saker skulle bli värre så det skulle vara motiverat med ännu mer VB. Tror vi har merkostnad godkänt till 25%.
Förr hade vi som sagt även för yngste sonen och då hade vi 3/4 VB och 50% i merkostnader men då var vi tvungna att hela tiden inkomma med ny ansökan varje år för mjölkproteinallergi anses växa bort vid 4 års åldern och då skrev inte läkaren utlåtande längre tid än så. Eller rättare sagt att FK ansåg att det "borde" ha växt bort hela tiden så de ville ha nya utlåtanden hela tiden, vi glömde fixa det, ansökan gick ut och man tyckte det var så psykiskt påfrestande att man hela tiden sköt det framför sig och mådde dåligt, man missade en massa pengar och allt var en nedåtgående spiral så vi skippade det med som rörde yngsta sonen och behöver inte prioritera det på samma sätt.
Vi förlorar lie pengar på det men i slutändan blir det nog bättre. Vi var nog utan VB i nästan ett år för att det var så mycket strul med alla papper, missade läkartider, ångest och stress över hela situationen. När vi tog det beslutet, att inte ta med yngsta sonen i VB-ansökan kommer jag ihåg att det blev så mycket lugnare. Att bara ha en stressande sak på "stand-by", i tankarna helt tiden skapade så mycket mer stress och oro, som om det smittar av sig på allt i livet.
Jag vill inte råda dig att inte göra en VB-ansökan, de pengarna kan vara ett väl behövt tillskott i er familj, men tänk efter när det blir mer betungande än vad det är värt. Vissa saker blir bra bara det blir gjort, Att göra en VB-ansökan kan vara en sådan sak, det är en psykisk terror att bara sätta sig ner och skriva ner alla dåliga saker om sitt barn, allt jobbigt och tråkigt när man bara vill berätta för alla hur stolt man är över sitt barn (det är ju alla föräldrar men man vet ju att just sitt eget bara ändå är något extra

)
Att skriva en VB-ansökan är bäst att göra som att ta bort ett plåster, -bara gör det, snabbt och blanda inte in några känslor. Men Pengar är inte allt här i livet, har man med en NPF-diagnos att göra som påverkar hela familjen så är det viktigt att man alltid ser till att skippa stresskapande situationer, merjobb och ångest. En familj med glada och harmoniska föräldrar är det bästa förutsättningarna för att alla ska må bra och orka i det långa loppet.
Vad har ditt barn för svårigheter/diagnos?