Benny1957 skrev 2014-04-19 17:52:17 följande:
Ja, jag tycker man skall stanna kvar även om partnern varit otrogen. Här är det fråga om två onda ting, som man måste välja mellan. Då är frågan vad som är mest skadligt i längden. De flesta mogna människor kan förlåta partnern och komma över en otrohetsaffär. Man är medveten om att det kanske lika gärna skulle kunnat vara en själv som fallit för frestelsen. Mogna människor tänker som regel att man skall behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad, och då är nog en förlåtande inställning den vanligaste. Trots all smärta.
Och både på FL och i verkliga livet hittar du mängder av par som förlåtit och gått vidare. Många upplever också att det blev ett uppvaknande för förnyade förhållandet. Man hade tagit varandra för givna och slutat att bekräfta varandra men så kommer en sådan här chock och tvingar en att göra aktiva val och bejaka sin partner. Sen kommer ett arbete med att bygga upp tilliten igen. Se framåt och minnas att historien kan man inte ändra - bara sättet att berätta om den.
En skilsmässa däremot skadar alltid barn. En del mer, andra mindre, men den sätter djupa spår. En del upplever sig som objekt som slängs omkring mellan olika platser andra som helt övergivna av en vuxenvärld som bara är upptagen av sina egna hämndbegär.
Men nu hade ju inte ni några barn, så du kan du välja att "satsa på dig själv."
Håller inte med.... varför skulle det vara mognare att förlåta än att lämna ?
Det är ett val , som dessutom är väldigt baserat på ett antal faktorer , dels vad för slags otrohet det varit , ett ons är kanske lättare att förlåta än något som pågått i 2 år , och dels på hur den som varit otrogen hanterar situationen.
Om personen inte kan stå för sitt sk misstag , inte visar nåon ånger , skyller ifrån sig på allt och alla , är inte risken då ganska hög att personen kommer repetera sitt sk misstag ? Och vad är då poängen med att förlåta personen ? Är det verkligen moget att då förlåta eller är det rent ut sagt idiotiskt ?
Hur kan man då påstå att det ALLTID är mer moget att förlåta ?
Varför skulle det vara moget att tänka att "det skulle lika gärna kunnat varit jag ?" , ALLA är ju inte otrogna , många är inte otrogna oavsett hur dåligt förhållandet är eller hur frestade de än blir ? Många har aldrig någonsin varit otrogna och skulle aldrig någonsin kunna tänka sig vara det , varför skulle de tänka "det kunde lika gärna varit jag" ?
Resonemanget med att "behandla andra som man själv vill bli behandlad" kan man väl tillämpa åt andra hållet oxå ? Tex . Jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig behandla min partner på det sättet , varför skulle jag vilja fortsätta dela mitt liv med någon som bevisligen tyckte det var ok att behandla mig så ? Varför skulle jag vilja fortsätta dela mitt liv med någon som har andra värderingar kring förhållanden än vad jag har ?
Varför skulle man inte kunna resonerar så oxå ?
Visst finns det många som lyckas komma över en otrohet tillsammans , men hur många av de som förlåter sin partner lyckas och hur många par lyckas inte trotts tappara försök , och till vilket pris ? Om jag inte minns helt fel så har jag läst någonstans att statistiken för hur många par som överlever en otrohet ganska dyster.
Om du läst runt lite i diverse trådar kommer du kanske oxå lägga märke till att otrohet ganska ofta repeteras , speciellt i de fallen där någon är förälskad i någon annan , det är inte alltid personen bryter rakt av med den andra bara för att han / hon blev påkommen.
OSB! Missförstå mig inte nu , jag säger inte att det är fel att förlåta , och jag håller med dig om att det finns all anledning att överväga ge sin partner en andra chans om det finns barn med i bilden , det jag säger är att det inte ALLTID är bättre att förlåta , många ggr är det ett väldigt stort misstag som man senare ångrar.
