En vuxen man. Har tidigare jobbat med narkomaner, numer med vuxenundervisning.
Gift med två halvvuxna barn - som bor hemma i väntan på jobb. I äktenskapet gick vi igenom en kris för ett antal år sedan då vi helt tappade lusten för varandra och hade ingen sex på två år. Det var efter barnens födelse och vi var upptagna med så mycket annat. Men så vände det hela. Under en fantastisk resa utan barn, dator och krav fann vi tillbaka till varandra. Lusten vaknade igen och vi blev som nykära - och det är vi fortfarande. Därför ifrågasätter jag starkt de som inte tror att det går att vända en dålig trend eller att det går att få liv i ett fruset förhållande.
Mina år med narkomaner har också fått mig att tycka att vi i Sverige idag skiljer oss alltför lätt. För bland de ungdomar vi jobbade kom 8 av 10 från skilsmässohem. Det är min övertygelse att alla skilsmässor skadar barnen - en del mer, andar mindre. Men de sätter alltid djupa spår, och det bord föräldrar tänka på innan de ger upp en relation. Till det kommer komplikationerna efteråt.
Standardmönstret bland våra narkomaner var att föräldrarna skiljt sig och sedan träffat nya partners. Styföräldrarna kanske sa att de älskar dem som sina egna barn, men deras kroppsspråk sa att det helst önskade att de försvann. Varför tänker nästan inga på det när de rekommenderar andra att skilja sig för minsta lilla småsak.
Visst finns det ibland skäl för skilsmässa. Som t.ex. när det är våld inblandat. Men man bör enligt min mening inse att när man satt ett barn till världen har man tagit på sig ett ansvar som sträcker sig minst 16 år framåt i tiden.
Gift med två halvvuxna barn - som bor hemma i väntan på jobb. I äktenskapet gick vi igenom en kris för ett antal år sedan då vi helt tappade lusten för varandra och hade ingen sex på två år. Det var efter barnens födelse och vi var upptagna med så mycket annat. Men så vände det hela. Under en fantastisk resa utan barn, dator och krav fann vi tillbaka till varandra. Lusten vaknade igen och vi blev som nykära - och det är vi fortfarande. Därför ifrågasätter jag starkt de som inte tror att det går att vända en dålig trend eller att det går att få liv i ett fruset förhållande.
Mina år med narkomaner har också fått mig att tycka att vi i Sverige idag skiljer oss alltför lätt. För bland de ungdomar vi jobbade kom 8 av 10 från skilsmässohem. Det är min övertygelse att alla skilsmässor skadar barnen - en del mer, andar mindre. Men de sätter alltid djupa spår, och det bord föräldrar tänka på innan de ger upp en relation. Till det kommer komplikationerna efteråt.
Standardmönstret bland våra narkomaner var att föräldrarna skiljt sig och sedan träffat nya partners. Styföräldrarna kanske sa att de älskar dem som sina egna barn, men deras kroppsspråk sa att det helst önskade att de försvann. Varför tänker nästan inga på det när de rekommenderar andra att skilja sig för minsta lilla småsak.
Visst finns det ibland skäl för skilsmässa. Som t.ex. när det är våld inblandat. Men man bör enligt min mening inse att när man satt ett barn till världen har man tagit på sig ett ansvar som sträcker sig minst 16 år framåt i tiden.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.